Är det bara jag som kan stå och stirra rakt in i spegeln och undra om det verkligen är jag som tittar tillbaka. När skedde all den förändringen. Försöker så på ett leende. Men genast blir det värre. Rynkor uppträder i ögonvrårna. Är det verkligen jag det där. Nog för att tiden har rusat iväg. Dossan och Bessan har egna familjer med tre barn var, så jag är ju mormor. Men vadå gammal. Det är jag INTE. Tar sedan och vinkar lite in i spegeln och tro på fan. Hon i spegeln vinkar tillbaka.