En mamma och mormor
Allt startade egentligen med att jag började blogga. En sysselsättning jag idag tycker är trevlig men konsekvenserna av bloggandet blev fatala. Undrar om min yngsta tänker på det någon gång, att det var hon som tjatade sig till att jag skulle börja blogga.
Jag har två vuxna döttrar, båda har passerat 30-strecket. Båda har tre barn, så jag har på det viset sex
barnbarn. Innan allt det jag ska berätta om började, hade jag kontakt med dem och träffade mina barnbarn. Yngsta bor nära oss här på landet och på det viset träffade jag de barnbarnen väldigt ofta och pratade med yngsta i telefon flera gånger om dagen.
I bloggvärlden hittade yngsta och jag en särskild blogg som utmärkte sig genom att den som skrev bloggen hade haft en tragisk barndom och ungdom. Hennes egen mamma hade förgripit sig på henne sedan 3-årsåldern.
Yngsta och jag pratade mycket om henne och senare kom vi båda att ha kontakt med henne över mail och telefon i mitt fall och genom sms och chatt i yngstas fall. Yngsta kom sedan med förslaget att jag skulle kunna vara mamma även till henne, för det var så synd om henne och det skulle kännas så bra.
Dagen kom när vi båda fick träffa henne. Hon kom hit hem till mig och sov över här och träffade även yngsta och hennes familj. Både yngsta och äldsta tog henne som syster på facebook och allt var frid och fröjd. Midsommaren firade vi tillsammans. Yngstas hela familj, äldstas hela familj, hon, J och jag.
Efter midsommar träffade jag henne många gånger och hon blev Satu för mig. Hon blev min dotter och jag hennes mamma. Okey låtsas-mamma, men för oss är det mamma och dotter, som om det vore det från födseln.
Under husvagnssemestern var vi och hälsade på Satu där hon sommarjobbade några veckor i en främmande stad.
Sedan plötsligt efter sommarsemestern när J och jag just kommit hem, kom det första elaka mailet från äldsta, efter det fick jag ett antal sådana. Jag fick inte kalla Satu för min dotter och hon fick inte ha mig som mamma. Jag var ju tvungen att förstå att jag inte kunde bli mamma i min ålder. Det var ju bara en dum lek. Betalade Satu när hon bodde här, förstod jag inte att yngsta behövde mig extra mycket nu eftersom yngsta inte mådde så bra, båda tyckte att jag skulle be Satu försvinna eller åtminstone låta samvaron vara på en helt annan nivå. Mailen var så grova och kränkande att jag grät floder och J blev arg över att flickorna kunde vara sådana.
Både äldsta och yngsta anklagade Satu för att vara manipulativ och ifrågasatte sanningshalten i den hemska barndomen. De menade att jag inte var någon psykolog och att det var bäst att Satu gick hos en sådan istället. Eftersom Satu blivit övergiven så många gånger gjorde det ju heller ingenting om jag skulle överge henne, påstod de. Oavsett hur jag gjorde skulle vår relation aldrig bli som förr förklarade yngsta för mig. Det skulle hållas på ett helt annat plan och inte vara så innerligt som det varit innan.
Sedan kom ett mail från yngsta där hon skrev att hon inte längre ville prata med mig i telefon, så ring inte mer, vi kunde maila istället, om jag ville ha kontakt. Samma inställning hade äldsta.
Jag hade ju bara velat hjälpa en stackars tösabit som behövde någon som brydde sig. Under hösten bodde Satu här väldigt mycket. Jag kunde se att hon blev bättre, kände sig tryggare och kunde lita på mig. Hon blev en hel människa och jag kunde ta åt mig äran att ha hjälpt henne till det.
Yngstas mellanbarn firade födelsedag i november och J och jag fick komma på en fika efter att yngsta hade bjudit äldstas familj på middag. Det var ett tecken till mig att jag inte var välkommen och jag tyckte synd om J. Han blev ju liksom jag, satt på undantag. Kaffet fick vi mer eller mindre ta själva om vi nu ville ha.
Julafton som vi alltid firat tillsammans blev istället så att J och jag satt här ensamma. På juldagen var vi hos yngstas och där var även äldstas familj. Det blev mer eller mindre krystat. Jag var så mycket som möjligt med barnbarnen, för dem hade jag ju inte träffat så mycket under hösten. Ville ta igen så mycket som möjligt. Älskar ju dem så mycket.
Efter juldagarna tog jag och skrev ett långt mail till båda flickorna och tyckte att de skulle respektera sin mamma, att de inte alls behövde träffa Satu och vi behövde inte heller prata om henne, men att de skulle respektera att Satu nu fanns i mitt liv som min dotter även hon.
Dagarna gick och jag fick inget svar. Mig ovetandes hade J gått till yngsta och frågat varför hon inte svarade på mailet. Hon svarar inte på elaka mail, talade hon om.
Eftersom jag ville veta hur allt var och skulle bli, bad jag J följa med till yngsta för att prata med henne. Vi satt där vid deras köksbord. Jag frågade och försökte resonera om varför det blivit ett problem och hur vi skulle göra.
Svaret jag fick den 9 januari 2011, ett datum som kommer att vara inetsat i mitt huvud, var att yngsta inte ville ha kontakt med mig mer, vi skulle hålla distans som hon kallade det. Jag frågade om barnbarnen. Om jag fick träffa dem någonting. Om det skulle gå att J hämtade dem så att de kunde vara hemma hos oss ibland. Jo, det gick ju bra och pappa fick gärna komma och hälsa på. Men då sa jag till på skarpen att J och jag är gifta och då är det antingen båda eller ingen.
Dagen därpå den 10 januari, fick jag ett svar från äldsta, efter att jag mailat om att vi varit hos yngstas och nu frågade jag äldsta om hur vårt förhållande skulle vara. Om J och jag kunde komma ibland och hälsa på och om inte, skulle jag få träffa barnbarnen. Svaret jag fick var att hon inte heller ville ha med mig att göra. Barnbarnen inkluderades nog i : man kan ju inte både ha kakan och äta upp den. Det var vad äldsta skrev till sin egen mamma.
Den 13 januari på kvällen ringde J till yngsta och frågade om barnbarnen kunde komma hit på lördag förmiddag och sedan äta lunch här. Nej, det kunde de inte. J frågade yngsta om hon ändrat sig. Svaret var: VI har ändrat oss.
Jag som bara ville göra gott och hjälpa en stackars tösabit. Jag som sa till äldsta och yngsta att jag har plats till alla tre. Både tid och plats. I mitt hjärta finns plats för alla tre. Vad roligt vi alla skulle kunnat ha haft.
Jag hade två döttrar, sex barnbarn och skaffade en tredje dotter. Nu har jag bara den tredje dottern - Satu. Det andra är borta och kommer antagligen aldrig tillbaka.
Jag vet att äldsta och yngsta har en helt annan version av det inträffade men det är ju så att två individer aldrig uppfattar en händelse exakt på samma sätt.
Det är inte konstigt att det är krig ute i världen när det kan bli så här fel bara för att man försöker göra något gott.
Det skär i hjärtat som om en kniv stuckits i det. Efter J:s telefonsamtal med yngsta finns inget kvar. Det är svårt för mig att hitta någon mening i ett fortsatt liv. Barnbarnen var en källa till glädje och nu har jag förvägrats även dem.
Trots allt elände kan jag inte anse att jag gjort fel genom att hjälpa en annan människa men finge jag vrida tillbaka tiden skulle jag göra det och se till att allt som blev så fel inte skulle hända en gång till.
Var rädda om varandra, goda människor där ute i en kall värld!
ansepanse
Så tråkigt att läsa hur fel allt blivit...förstår inte den egoism som dina döttrar visar...kanske de inte har tagit till sig kunskapen om att dela med sig av sig själv
Jag har 6 barn men kontakt med endast fem av dem...en mellanflicka har sagt upp bekantsskapen och vi varken hörs eller ses...Det är sådant som gör ont i en mamma, mycket ont! Jag har kontakt med två av hennes barn, mina barbarn, men den yngsta har jag aldrig träffat. Kramar om dig!!
Men rara söta du, att kärlek och omtanke och medmänsklighet kank göra sådant... Jag hoppas inerligt att dina biologiska döttrar tar sitt förnuft till fånga, om inte annat med tanke på att barnbarnen behöver er kärlek, även om de själva tror sig kunna vara utan. Kärlek likt luften är ju något man kan känna till många utan att det blir mindre av den. Ska man dela något fysiskt, en kaka så blir bitarna mindre och mindre, men ju mer kärlek man delar, desto mer ska man få - den växer!!!
Hoppas innerligt att det löser sig <3
KRAM!
Så tragiskt att läsa att det blev så med dina döttrar.
Jag tycker att det var väldigt bra gjort av dig att ta hand om Satu.
Hoppas att dom en dag kan förstå det och att ni blir vänner igen.
Kram på dig!
önskar dig en underbar fredag! :)
Nu provar jag en tredje gång...jag råkade klicka bort men vet inte om det kom med ändå...
därför blir det kortare nu!
Jag vill bara säga: vad ledsen jag blir när jag läser det här, du verkar vara en sån fin människa! Stor kram till dig!
Det här var det mest sorgliga jag läst på länge. Jag hade ändå gjort som du gjort, så är det bara. Tråkigt också med tanke på barnbarnen. Men som jag ser det är du alltid mamma och kommer alltid att vara så är det tyvärr även för Satu med sin "biomamma" men som hade turen att få kärlek från dig och i början även av yngsta. Avundsjuka följer tyvärr ofta kärlek. Det bästa är nog att låta barnen få andrum, ha dörren öppen för de kommer att behöva dig och J så småningom. Jag vet, jag har varit bortkastad som en stinkande disktrasa av min egen dotter. Idag två år senare har vi kontakt igen, mest på hennes villkor men vi pratar iaf.
Kram
Jag blir full av tårar över det jag läser.... Jag förstår om det känns definitivt och som om sista ordet är sagt, men önskar verkligen att det är så.
Dina biologiska döttrar verkar på nåt vis tro, och kanske har intalat varandra att det är sant- som man lätt gör när man känner sig sårad och kränkt, att din kärlek till Satu krymper kärleken till dem. Och att de därmed skulle vara mindre viktiga.
Jag hoppas att det ska gå att låta tiden gå en smula, och sen försöka med ny kontakt. Kanske med hjälp av någon professionell familjerådgivare. Där du åter försöker beskriva vilken sorg det här är för dig. Att ingen människa kan ersätta nån annan. Och att det inte heller går att välja bort människor för att andra ska känna sig tillräckligt utvalda.
Varma kramar till en ledsen själ
oj så stark du skriver. Det är inte lätt det här med familj. Det har jag själv fått känna. Jag hoppas verkligen att allt ska lösa sig till det bästa. Med tålamod & kärlek så hoppas jag att det ska bli bra igen.
Vännen vad jag känner för dej.Du har ju visat att du har ett stort hjärta som rymmer många.Jag hoppas innerligt att dina döttrar ändrar sig med tiden.Kramar om dej!
Jag brukar inte sakna ord, men här blev jag svarslös. Du har följt ditt hjärta och ingen kan klandra dig för det - minst av allt dina döttrar som skulle vara stolta över att ha en sådan mamma! Kram
Vad ska jag säga. Det finns inte ord att säga till dig att jag verkligen känner med dig. allt låter så ynkligt som jag skriver. Helt otroligt så egoistiska din döttrar är och allra helst när du inte får träffa dina barnbarn. Både du och barnbarnen har rätt att ses och det tycker jag dina döttrar har skyldighet att göra så att det blir så. Varför ska barnbarnen behöva vara utan sin mormor bara för att dina döttrar är egon.
Bra att du skrev av dig allt. Jag ger dig många varma kramar! KRAM!
Oj.. Här skulle jag vilja säga en massa, jag läste detta. Insåg att jag var tvungen att fylla på min kopp kaffe och lugna ner mig en stund innan jag börjar skriva.
Misstänker att dina döttrar läser härinne...
Först och främst till dem, det är rena rama avundsjuka som ligger bakom allt. Hur kan de bara klippa banden ?
Hur skall de förklara för sina barn när de vill träffa mormor och morfar ? Hoppas då att de säöger sanningen "Det är för att mamma är egoistisk"
Tycker definitivt att de skall respektera vad du gör, det har de inget med att göra, sedan att de kan ogilla det är en annan sak, men likväl så är du deras mamma och borde respektera dig som en sådan.
Kramar
Snälla du vad ledsen jag blir för din skull!
Jag förstår absolut att din och dina döttrars versioner inte är de samma men faktum kvarstår att dom förskjuter dig!
Dom använder också barnen i detta elände mot dig och det är vämjeligt!
Dom har inget gjort och mister nu en fin kontakt med mormor och morfar. Jag tror inte att dom på långt när förstår vad dom ställer till med nu!
Det är inte svårt att förstå din och din mans förtvivlan men vad ni gör så ställ inte upp på fler dumheter. Dom är vuxna nu, låt så vara att dom inte bär sig så åt. Att som förälder komma i underläge i en sån här situation är oundvikligt för kärleken till barnen är ju densamma oavsett. Dessutom så vet dom vad dom utsätter er för eftersom dom själva har barn och lätt kan identifiera sig med er. Usch!
Stor och innerligt varm kram till dig!
Jag har inte höt nå värre ... Herregud vilken sörja och bara för att du är en människa med stort hjärta.
Jag är själv uppvuxen med massa olika fosterbarn som har kommit och gått, För dom har behövt hjälp på ett eller annat sätt.
Men aldrig har min syster och jag tänkt tanken ens ,vi är stolta att våran mamma har velat och kunnat hjälpa dessa barn. jag skickar alla styrke kramar till dig som jag kan.
Nej, men vilken jobbig historia :( Jag har ju inga barn själv, men jag skulle aldrig stött bort min egen mor om hon hade velat hjälpa någon/ett "barn"..
Jag hoppas en dag kommer för dig <3
Kramar!!
Åh så tråkigt, så grymt!
Jag håller en tumme och ber en bön för att allt detta reder ut sig! Dessutom har du gjort något FINT som ställt upp för S. Utan dig och J hade inte de andra, varken barn eller barnbarn funnits! Har de tänkt på det, antagligen inte!
Sen funderar jag på varför den äldsta inte tar avstånd från lilla syrran också, för hon var ju del i allt från början...........
Bamsestyrkekramar till ER
Var ledsen jag blir, dina döttrar kommer och ångra sig tusen gånger om och dom mår säkert dåligt de är därför dom gör detta mot dig/er.
Hoppas Satu och J tar hand om dig nu, förstår att du har de jobbigt.
Barnbarnen måste du får träffa!!
En BAMSE kram till dig!
Vilken historia..... Hur kan något som känns så rätt bli så fel.... Lider med dej och J KRAM
Goa vännen, du vet vad jag känner och tycker i det här och jag tror att saker och ting "går om sig". Kanske tar det tid, kanske gör andra händelser i livet att dina barn förstår att uppskatta dig och kanske förstår de att livet är en skör tråd... när man minst anar det kan det man trodde var beständigt försvinna!
Gråter med dig hjärtat!
Varmaste kramarna
Jag blir så ledsen, stum och förfärad! Det är så bedrövligt så jag vet inte vad!
Inget vi kan säga här kan trösta dig eller ge dig dina barn och barnbarn tillbaka. Däremot kan jag säga att jag tycker att du gjorde rätt. Att du valde, att du inte backade (som hade kunnat vara det "lätta" valet), att du står på dej och att du skriver om det. Trots att dina barn säkert har en helt annan version av ditt handlande och om hur Satu är så har du gjort ett aktivt bra val.
Det hedrar dig och det hedrar din man!
Håll nu i varandra hårt, ni tre som är "kvar".
KRAM KRAM KRAM!
Oj vad jobbigt! Jag lider med dig och önskar varmt och innerligt att det reder ut sig!
Kram!
Vännen vad ledsen jag blir för din skull.
Vad tråkigt att det blivit så tokigt av allt det fina du gjort för Satu. Tycker nog att dina döttrar är lite egoiskia, det är bara att hoppas dom tar sitt förnuft till fånga och förstår dom inte vad illa dom gör dig
Styrkekramar min vän
Ren skär avundsjuka från deras sida.När du har så stort och generöst hjärta och kan ta till dig en person till och älska som din egen dotter.Ja då borde dom vara glada och förstå att du aldrig nånsin älskar dom mindre för det. Jag har tre barn och jag älskar dom lika mycket, men på olika sätt.Alla står mitt hjärta så nära. Samma sak för dig. Dina barnbarn, ska dom oförskyllt drabbas och förnekas sin mormor,otroligt.
Sandlådekrig,och måtte ni få till nån lösning,ingen av er mår bra.
Varma kramar!
Tårarna rinner i en ström ner för min kinder.
Hur kan man ta ifrån sina föräldrar deras barnbarn det fattar jag inte. Och vad det beträffar Satu har jag gjort precis som du. Ja anser inte att du gjort något fel över huvud taget. Utan bara tänkt med ditt stora hjärta av omtanke o kärlek.
Låt dina elaka döttrar vara det kommer en dag då de behöver er då kan det vara för sent.
Massa styrkekramar till dig och J
Jag tycker du har gjort helt rätt. Och att dina döttrar som ändå är så pass "gamla" åldersmässigt inte kan acceptera det är för mig en gåta.
De borde vara glada istället för det du gjort.
Förstår att det är jättetråkigt för er, dig och J. Men de är ju vuxna och tyvärr kan vi inte längre säga itill våra barn vad de ska göra eller inte.
Har själv kommit på kant med min äldsta, inte av sådana här orsaker utan sk-tsaker jämförelsevis. Men han får göra so han vill, tror han vet allt och kan inte tänka i andra banor.
Dottern däremot fattar inte hur han tänkjer. Så jag förstår hur du känner.
Hoppas ändå att det reder upp sig. De kan ju ändra sig. Synd att din äldsta också bytte ställningstagande.
Lycka till
Kram
Ursäkta men hur fasen kan två döttrar behandla sina föräldrar något så grymt. Tänk om deras tre respektive barn kommer att behandla sina föräldrar så sedan när det kommer till kritan att de inte fått träffa sin morföräldrar. Sedan att de använder sina barn till något som detta är groteskt. Det kommer nog en dag när de kommer krypande ska du se. En stor kram till er från mig.
den yngsta och den äldsta är svartsjuka på din och Satus relation... Det handlar om avundsjuka....
Jag tycker synd om barnbarnen som nu förvägras mormor&morfar. Vad har dem gjort för ont i allt detta? De är barn och ska inte behöva stå tillbaka för att vuxna inte kan komma överrens..
Jag hoppas att ni kan lösa detta.. Förstår om du är ledsen..
stor kram
Det här var inte roligt att läsa o mindre roligt för dig att det blev så. Ja tänk vad ord kan ställa till det men hoppas innerligt att dina döttrar tar sitt förnuft till fånga. Det kanske tar lite tid men hoppas att allt ordnar sig för utan sina barn o barnbarn förstår jag att livet inte blir detsamma.
Ha det så bra du kan så får vi tro det löser sig
Kramizar från torpet
Oj, nu finner jag inga ord.
Jag är så ledsen för din och döttrarnas skull.
Hoppas att döttrarna inser vilken underbar människa och mamma du är och tar sitt förnuft till fånga.
Varmaste kramar till dej!
Oj, jag vet inte vad jag ska säga..det är fruktansvärt ! Du verkar i alla fall ha din man att luta dej mot, och jag lider med honom också, det måste ju kännas lika jäkligt för honom.
Jag är faktiskt skakad av ditt inlägg, jag vill just nu bara ge miljoner stärkande kramar till er båda. KRAM...
Men underbara snälla du, jag läser ditt inlägg och får ont i hjärtat!
Du är en otroligt god människa som hjälpte någon som kom att stå dig väldigt nära, det är så stort och fint som något kan bli och låt aldrig någon ta det ifrån dig.
Jag brukar titta in hos min mammas bloggvänner, tanteva du vet, ifall du undrar varifrån jag kom :)
Allt gott & en stor kram.
Mina tårar väter ner tangentbordet när jag svarar på ditt inlägg. Vilken tragisk konsekvens din goda handling fick!
Har du sett filmen "the blind side" med Sandra Bullock? Det är en sann historia,ganska ny film. Den påminer om din historia. Skillnaden är att de blev en stor lycklig familj för att de tog skyddslingen till sina hjärtan.
Be dina döttrar att se den!
Kram
Åh,det gör mig jätteont att höra,jag hoppas verkligen att dom ångrar sig.Fårstår inte varför?Det verkar ju alldeles galet!Kramar i massor till dig fina du!
Oj vad sorgligt!!
Kan inte förstå den här historian! Jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas om min mamma blev extra-mamma till en annan tjej... Kanske skulle jag inte tycka om det så mycket. Men att säga upp bekantskapen med min mamma för något sådant skulle jag aldrig någonsin göra. Eller pappa.
Jag hoppas allt löser sig till slut! Tiden kommer att komma då de inser vad de har gjort, och ångra all tid med er de gått miste om!
ett fint inlägg som beskriver allt. jag tycker att dina barn uppför sig verkligen barnsligt. man kan inte ens tro att dom själva är föräldrar till egna barn. jag hoppas verkligen dom läser kommentarer, för det är verkligen egoistiskt. man kan älska många många. hjärtat räcker faktiskt till för oss alla, så jag hoppas verkligen dom tänker om fort nu. du får massa kramar och stå på dig, kram igen biggan
Jag blir ledsen när jag hör detta. Har själv inte det så bra med alla i min ursprungsfamilj.
Jag tycker du gjorde en bra sak att hjälpa en annan människa. Kan det vara så att det är ren och skär avundsjuka?
Stor kram till dig!!!
Mitt hjärta blöder för er alla. Allra mest för dej och J. Era döttrar känner sej bortskuffade av ingen anledning alls. Satu är och förblir din extra dotter.
Tänk om det vore så, att du skildes från din man och fick ytterligare barn. Skulle då dina döttrar verkligen ta avstånd från dej? Det är ju nästan samma sak här. Bara med den skillnaden att du inte själv har fött henne. Dina döttrar borde väl kunna förstå att man kan ta till sej en trasig individ utan att älska sina egna ett enda dugg mindre.
Jag beklagar er verkligen och hoppas att dina döttrar tar till sej dessa ord, som har skrivits i alla dessa kommentarer. Det finns ju ingen som tar parti mot dej. Dina döttrar kommer nog att mogna och förstå och be dej om ursäkt för det de har gjort mot dej och dina barnbarn. Barnbarnen inte minst.
Kram/Gilla
Om dina döttrar hade varit 10-15 år, hade jag nog förstått deras reaktion. Avundsjuka, svartsjuka, rädsla att mamma ska tycka om det "nya" barnet mer.
Men nu pratar vi vuxna kvinnor med egna barn.
Det är ren och skär egoism, kan de inte tänka på att det är många som drabbas av deras handlingar????
Deras barn får inte träffa och ha en relation med sina morföräldrar.
Är det ekonomiska skäl också? Rädsla att Satu får mer än de?
Det blev nog ett flummigt inlägg, men jag blev så f*bannad och ledsen å era vägnar när jag läste det här.
Stora, många och långa kramar♥
Men kära vän.. Vilket hjärtskärande inlägg! Hoppas det ordnar sig så du får tillbaka dina döttrar och dina barn barn..
Kramisar
Men fina,fina Anse. Jag tappar orden (typiskt nu när de behövs så väl). Ibland är vår värld en så kall och svår plats att leva i. Min förhoppning och envisa tro är om det får gå lite tid så kommer de att "ge" sig och dina flickor (alla tre) vara hos dig och din J. Med vartenda ett av de så älskade barnbarnen. Stor kram!
Det är DITT liv och DINA val. Inte dina barns val och inte dina barns rättighet att göra några val åt dig.
Jag blir riktigt ledsen för din skull och uppriktigt förbaskad på din barns beteende.
KRAM <3
Svar: Jag känner ändå att mitt inlägg blev lite rörigt. Jag har väl svårt att uttrycka mina känslor rätt. Men jag önskar er alla lycka till i fortsättningen.
Kram/Gilla
vad många kommentarer du har fått om detta och jag förstår att alla tycker detsamma. Ren avundsjuka, men jag har en känsla av att det är en av dina döttrar som drar med den andre i detta, kan inte möjligtvis tro att båda tycker detsamma innerst inne.
Det tråkigaste av allt är att här kommer säkert stoltheten stanna kvar hos dem och de kanske inte kommer att krypa fram för att be om ursäkt för innerst inne vet de nog inte vad de sysslar med.
Hoppas att allt skall lösa sig till det bästa.
Kram
Å upp på allt så bryr du dig om hur min middag smakade. Du är enastående kära du!
Tack den smakade förträffligt!
Sov nu så gott och ta åt dig av allt stöd du får här, det är INTE du som är boven i dramat för du är ÄNGELEN!
Bamsekram
Men kara vännen, hur kan ens barn ta avstånd från sin mamma pga att en 3:e person kommer in i familjen ? det är omoget och barnsligt. Låter som någon form av rivalitet från dina barns sida när Satu kom in i erat liv, en person som mådde så dårligt och behövde stöd och hjälp. Kan inte förstå dina barns beteende i den röran som har uppstått. Hoppas, hoppas innerligt att det kommer att ordna upp sig så ni får träffa barnbarnen.
En mycket trist berättelse som får mig att må dårligt, lider med er och kramar om !
Människan är en komplicerad varelse och våra känslor kommer ibland ut helt tokigt - det kan till och med vara så att vi tar avstånd när vi allra helst skulle vilja krypa närmare, fäller ut taggar när vi egentligen vill krama om…. Sån blir jag ibland när jag känner mig otillräcklig, svag och rädd. Jag är alldeles övertygad om att dina barn älskar dig, men de upplever Satu som ett hot, en utomstående som träder in och stjäl en del av den kärlek som de haft monopol på tidigare. Många barn agerar exakt likadant när någon av deras föräldrar träffar en ny partner – de kan inte hantera den konkurrensen, ser det som en förlust istället för en vinst. Det är så fruktansvärt tragiskt och jag vet bestämt att de kommer att ångra sitt beteende, vilket de förmodligen redan gör men givetvis vägrar att erkänna. Jag miste min pappa när jag var 3 ½ år och jag önskar av hela mitt hjärta att vi hade fått mer tid tillsammans, att jag hade fått en chans att lära känna honom. Jag tycker att dina barn ska ta sig en funderare över hur det skulle kännas om du plötsligt inte längre fanns; från den ena minuten till den andra kan hela livet omkullkastas och sen finns det absolut ingen återvändo. Det du har gjort, och gör, för Satu är stort och beundransvärt – det ni har tillsammans är speciellt och innerligt. Man kan älska på många olika sätt och den ena kärleken utesluter inte en annan… Jag är säker på att du har kärlek så det räcker till många, du verkar vara en sådan person. Jag hoppas….och tror…att dina barn också kommer att inse det så småningom. Var rädd om dig! Kram
Goa vännen så fruktnasvärt.Jag gråter när jag läser detta. Att de dessutom ska missunna er att träffa barnbarnen. De ska vara stolt över vad du gjort och att du har ett så stort hjärta. Förstår att det gör ont. Hoppas de en dag förstår vad de gjort och att allt löser sig.
Massor med styrkekramar.
Aj aj aj aj aj det där gör ont i ett mamma hjärta, grymt grymt ont. Det är aldrig fel att göra rätt. Även om det gör ont, va inte hård mot dina döttrar, dem vet helt enkelt inte bättre. Dem handlar så här, på grund av att dem inte kan kommunicera. Blir så ledsen å dina vägar & hoppas verkligen att allt kommer att lösa sig.
En stor stor kram till dig!
För varje ny dag som gryr, gryr även ett nytt hopp!
Gomorron fina Anse
Godmorgon i stugan denna lördag! Du ser så mycket fina kommentarer du fått! Du har allas vårt stöd och vi förstår hur hemskt detta är för dig och inte minst dina barnbarn. Kramen!
det var ingen rolig lösning, jag hoppas att ni kan sätta er ner tillsammans och försöka lösa det hela
Vännen vad ledsen jag blir för din skull. Du verkar vara en sån godhjärtad och varm människa. Jag hoppas dina andra döttrar får upp ögonen och ber dig om ursäkt så ni kan bli en "hel" familj igen. Det låter som om dom "sporrar" varandra och dom verkar avundsjuka på Satu. Jag hoppas verkligen att allt ordnar sig för dig.
Kram fina du!
Som du skriver så är det svårt för en utomstående att veta när man bara hör den ena sidan. Men, om det du skriver kan jag säga att man blir rörd, berörd. Kan det bli så? Dina döttrar är vuxna och de kom med förslaget att du skulle hjälpa Satu. Eller? Hopas verkligen att det hela löser sig, snart för du är ju deras mamma och din man deras pappa.Sorgligt.
Skickar dig en fångst med varma kramar!
Det smärtar mig att höra hur fel allt har blivit. Jag hoppas verkligen att du och dina döttrar kan hitta tillbaka till varandra. Varma kramar.
Nu vet ju inte jag allt utan bara det du skriver här. Det är tråkigt att ni inte har kontakt med varandra. Jag hoppas att det är ett missförstånd som ni kan reda ut med tiden...och jag hoppas ni har tid. För så länge det finns liv finns det hopp.
Aw. Finaste. Du som ville så väl och som är fylld av kärlek. Mycket tråkigt att höra hur det gick fel. Men framtiden är ju nära och hoppet det sista som överger oss, jag tror det kommer lösa sig. Du är så underbart vacker.
Hej. Vi har båda mist kontakten med någon nära oss pga olika orsaker. Jag får inte sen 1 år tillbaka träffa min äldsta dotter och mina 2 barnbarn pga en persons lögner och förtal. En person jag låtit bo under mitt tak i över 8 månader när denne inte hade någonstans att ta vägen. En person jag trodde var min vän. Jag vet hur hemsk smärtan är att inte få träffa dem man älskar. Sitt eget kött och blod. Jag gråter mig till söms många nätter. Kram Eva
Jag har kommenterat det här inlägget förut, men jag har en liten fråga! Hur gammal är Satu? Kram
