att man nu har lyckats med DNA:s hjälp

komma fram till att, alla våra hundar

världen över, kommer från ett och samma

ställe.

Från ett område söder om Yangtzefloden

i Kina, stort som Tyskland och Frankrike

tillsammans, tämjdes vargar och det var

ett begränsat antal vargar, förnodligen

ett hundratal varghonor, som blev

ursprunget till dagens hundar.


ansepanse

Ellis berättade om sin första kärlek och

ville höra även andras.

Jag går snäppet vidare och skriver om

min första BESVARADE kärlek.

För visst var jag kär redan som 4 -5 åring.

Objekten varierade men då var det ju frågan

obesvarad kärlek.

----

Jag var 11 år och HAN gick i samma klass som

jag.

Vi bodde i en liten by med en skola som

samlade elever runtomkring ifrån och HAN kom

med skolbussen från en närbelägen by.

HAN hade brunt hår, hade det vackraste leendet

man kan tänka sig med stora, vackra, vita tänder.

HAN hade en brun stickad tröja i angoragarn och

såg ut som en snäll nallebjörn.

Vi började skicka små lappar till varandra med

vackra små kärleksord.

När vi träffades på mornarna var det med ett

brett leende och ett: - Härrru! (hej du)

Så hade vi genom små skrivna lappar kommit

överens om att träffas en söndag. HAN skulle

komma cyklande till min by.

Jag hade skrivit i min lapp till honom:

jag vill hålla dig i handen

HANS svar

jag vill krama om dig och pussa dig

Bitterljuvt - den dagen spöregnade det och

det blev ingen träff.

Vi hann aldrig med någon träff. Jag och min

familj flyttade ifrån byn. Det sista veckorna

var HAN sjuk och jag bara väntade och väntade

att han skulle komma innan min sista dag i skolan.

Han hade även en syster i den skolan och

sista dagen kom hon med en lapp från HONOM.

I den stod det:

jag tjatade på mamma att få åka till skolan

men jag är inte tillräckligt frisk

---------

Det var min första besvarade kärlek. Den

känns fortfarande i hjärteroten.


ansepanse

mellan J och mig:

I går kväll.

J: - Hur gick det för Maria P-H?

Jag: - Jag vet inte. Hon har nog

         inte åkt än. De börjar ju

         nerifrån och upp i andra åket.

(Då menar jag - i omvänd ordning)

J: - Det måste väl vara jobbigt.

????

J: - Det måste väl vara jobbigt att

      åka nerifrån och upp.

Jag: - Kanske det. Men det är ju Kalla

         bra på.

J: - Då får vi väl kalla på Kalla då.


ansepanse

fredag och fredagsmys?

J ringde för en stund sedan.

Han måste jobba över ett par, tre

timmar. Om inte, skulle han vara

tvungen att jobba imorgon istället.

Snyft!

------

Inga överdragsbyxor, keps istället för

tjock-mössan, vantarna åkte av efter

en kvart och dragkedjan på jackan drog

jag ner en bit.

Varmt kändes det som. + 5 grader!

Kameran var med för att ta VÅR-bilder.

Men det blev inte mycket mer av den

varan än det här:




Men alla kan ju se att det töar i alla fall.


ansepanse

en bärbar telefon är bra, att ha ett

headset till den är ännu bättre.

Då kan jag gå omkring och småpyssla,

laga mat och you name it.

Därför retar mig J:s beteende. Eller

egentligen skrattar jag mest åt det.

Han stoppar örsnäckan i just örat,

sitter sedan ner i stolen eller soffan,

håller den bärbara i vänster hand en

bit framför sig, nästan som om han

hela tiden måste ha koll på den.

På det viset sitter han sedan och

pratar i telefon.

-----

Första natten på det här året har

det varit på plussidan. Det droppar

från tak, buskar och träd.

Snön liksom säckar lite.

Just nu är det + 4,3 grader.

Våren?

SMHI säger dock att kyligare luft

ska svepa ner i början på veckan

igen.


ansepanse

vinteroverall använder jag mig av

när jag bara ska ut i trädgården med

Lilligaste och Lugi.

Jag lovar - jag använder den BARA när

jag är ute i trädgården.

Det högra benet hade jag fått i och

satt på mig kängan på höger fot, dragit

över mudden på kängskaftet.

Så långt, allt bra.

Vänster ben i, kängan på men sedan

börjar det krångla. Plötsligt är mudden

allldeles för trång. Det går inte att dra

den över kängskaftet.

Jag försöker flera gånger. Men det går

inte och jag fattar inte varför.

Så tittar jag på overallen.

Jag har kört ner högerbenet i vänstra

overallbenet och vänsterbenet i

vänstra ärmen.

Inte konstigt alls att det var trångt.


ansepanse

stafett igår VAR spännande.

På sista sträckan börjar J:

- Kom igen då!

- Sätt fart!

I ögonvrån kikar jag lite försiktigt

på honom. Han för handflatorna ihop

och ser förstörd ut. Jag känner på hans

händer. De är alldeles kallfuktiga.

Jag: - Vad är det?

J: - Det är ju så spännande.

Jag: - Jamen, allvarligt.

J: - Svetten rinner på kroppen.

Jag: - Nu får du lugna ner dig.

J bara stönar.

Vem har sagt att sport inte kan vara

farligt, även för dem som bara tittar.

Tänk på lilla hjärtat.

-----

Vi har blivit lovade mer snö i eftermiddag.

Tänk om man kunde sälja snö.

Då skulle vi alla tjäna storkovan.


ansepanse

raserat tak. Eller en hel byggnad egentligen.


Vi gick förbi där i söndags och då var det helt.

Det är en byggnad för inomhusridning, inte för

allmänheten utan för privat bruk.

De nya ägarna har inte hunnit ha den länge.

Vilken förlust det måste vara för dem.

------

Lugi-mannen blir åtta månader idag.


"Storebrorsan" Lilligaste får också vara

med på bild.


ansepanse

som undrat - det gick bra att sova ensam.

Jag stängde sovrumsdörren - den är alltid

öppen annars - öppnade fönstret lite, så att

det blev sådär härligt svalt i rummet.

Sedan sov jag gott som en liten gris.

-----

Kvällen använde jag till att titta på OS!

Försökte heja fram Anna Holmlund men

det gick tyvärr inte hela vägen. Duktig

är hon ändå.

Skicross ser så spännande ut.

Om jag fick chansen att börja om från

scratch, så undrar jag om jag skulle våga

mig på skicross.

Fast barn skulle jag inte vilja vara igen.

När jag ser i backspegeln upplevde jag det

som en jobbig tid.

I skolan blev jag mobbad både som barn och

tonåring.

Men varför inte få börja om livet vid 20. Det

låter som en bra tanke.


ansepanse

iväg på uppdrag i arbetet och kommer

inte att vara hemma inatt.

Jag tycker inte om att vara ensam hemma

på nätterna. Kvällar går någorlunda men

att veta om, att J inte är hemma när jag

ska sova, det är inte kul.

Inte för att jag är rädd för att det ska spöka.

Det är ju bara att säga som Alfons Åberg:

- Stick du stygga spöke, för du finns ju inte.

Det finns ju så mycket annat istället. Som

inbrottstjuvar och så där.

Dagens promenadbilder.



Det var inte många som hade gått på den här skogsvägen. Ni som undrat

hur jag ser ut kan ju se också mig på bilden.


Här har en hare skuttat över sjön.


Det här lilla uthuset med sitt lilla fågelbo längst upp på gaveln är så vackert.


ansepanse

drömde i natt att snön och isen bara

försvann. Från att ha varit full vinter

blev det vår på en gång.

Vaknade sedan till lätt snöfall och

några centimeters nysnö.

----

Men vackert är det. Nu skiner solen

och snön gnistrar, helt vindstilla.

Som den vackraste sagoboksbild.


ansepanse

de negativa konsekvenserna göra sig

gällande med den myckna snön.

I morse när jag tog min första tur

ut med Lilligaste och Lugi såg jag det

här:




Jag hämtade kameran för att dokumentera

eländet.  Minst två staketstolpar har gått av.

Vi har en liten grusväg på ovansidan vår

trädgård. Det finns bara fyra hus där men

vägen måste förstås ändå hållas farbar.

Den traktorn som var där och plogade har

föst över snön ner mot vårt staket, därav

förödelsen. Det fanns två buskar där. Den

ena har knäckts.

J får ringa till honom som plogat där.

Ersättningsskyldig för skadorna måste han

väl ändå vara.


ansepanse

förmiddag började J klaga över att det

kliade så på överkroppen.

Jag: - Jaha, hur kan det komma sig tro.

J: - Jag vet inte men kan det vara att jag

      har en helt ny skjorta på mig.

Jag: - Är det inte tvättad?

J: - Nej.

Jag: - Jamen, ta av dig den då och släng

         den i tvättkorgen.

När J tog av sig skjortan var han helt röd-

prickig.

Jag tvättar alltid nya kläder innan vi använder

dem. Förutom underkläder även jumprar, skjortor

och jeans. Gäller också frottéhanddukar och lakan.

Just den här skjortan hade J fått i julklapp och

bara hängt in i sin garderob utan min vetskap.


ansepanse

beklagar mig inför J.

Jag: - Kanske skulle jag ta och sluta blogga.

J: - Nej, varför det?

Jag: - Det tar ju så´n tid.

J: - Vad skulle du göra istället då?

Jag: - Det finns väl en del som måste göras.

         Städa och så.

J: - Men städa, det kan ju jag göra.

Så tar han fram dammsugaren och tar ett

svep genom rummen.

Den gode J vet att jag tycker om att

blogga och att det ger mig så´n glädje.


ansepanse

igår kväll.

Först melodifestivalen.

Jag: - Vet du vad crucified betyder?

Det var angående en av framförarnas

bandnamn.

J: - Långsam färd.

-----

22.30 börjar så jaktstart herrar - skidor.

J nickar till och sover av och till.

Rätt som det är.

J: - Nässjö.

Jag: - Hahahaha - Nässjö! Vadå Nässjö?

J: - Frågade du inte om något?

Jag: - Jag har suttit helt tyst och kollat

         på skidloppet. Du skulle varit med

         och åkt där istället.

J: - Jo, men det gör jag. Jag leder, kameran

      hinner inte riktigt med.

------

Här vräker snön ner idag också. Det betyder

ingenting att temperaturen är - 10-12 grader.

När det är så pass kallt tycker jag inte att det

ska snöa. Då ska solen skina!


ansepanse

ett uppslag till inlägg efter att läst en annan

blogg idag.

Det var när jag gick på gymnasiet och satt

och skrev ett prov i religionskunskap.

Det var en fråga som skulle besvaras med ett

efternamn.

Jag kom precis ihåg vilken sida i läroboken

namnet stod, där fanns även en bild på karlen

och det var längst upp på en högersida.

Vad är det som är konstigt med det?

Jo, nu kommer det.

Jag har kusiner på mammas sida som heter

likadant i efternamn. Men jag kunde för mitt

liv inte komma ihåg ens vad de heter.

-----

Jag var just uppe på andra våningen och tog

de här bilderna från ett fönster där.



Det är pergolan som fått ett vitt tak.


ansepanse

ut genom köksfönstret och såg inte ens

konturerna av yttertrappan.

Pälsade på mig för att ta morgonrastningen

med Lilligaste och Lugi.

Dörren fick jag trycka på med våld för att få

upp så pass mycket att vi kom ut.

Vitt, vitt, vitt och så mycket snö att

mina små älsklingar hade svårt att komma

fram.

Lugi försökte ta sig fram skuttande, men

hamnade hela tiden i lika djup snö igen.

J ska iväg och låna traktor för att ploga

vår garageinfart. Den är 40 m lång och det

finns redan sådana snövallar vid sidorna

att det är svårt att göra sig av med snön

någonstans.


ansepanse

på ett trevligt "mini-spa" jag var igår kväll.


Vi fick oss ett väldigt skönt fotbad.

En ljusgrön ansiktsmask gjorde oss till skräckinjagande

figurer. Vi skojade om att vi skulle kunna smyga runt och

skrämma folk.

Genast tänkte jag i min fantasi att vi skulle konkurera ut

både vampyrer, häxor, spöken och benrangel på mörka

Halloween-kvällen.

Jo, det togs bild på oss då också. Men det tillhör riks-

hemligheterna.


Om jag inhandlade något? Visst gjorde jag det. De är så bra produkter och

känns så sköna i både ansiktet och på kroppen.

Tack trevliga värdinnan för en avkopplande kväll.


ansepanse

kommer mig tillmötes när jag går

med Lilligaste och Lugi. Vägen är

extra smal just där, en stenmur på ena

sidan och en häck på den andra.  Sedan

är det ju all den snö som plogats åt

sidorna.

Jag inser snabbt att jag får skynda mig

för att komma förbi både stenmur och häck

och ilar på.

Kommer till slutet och trycker upp vovvarna

mot snövallen. De är vana vid att bli upptryckta

mot sidorna på alla smal-smala vägar vi går.

Så står jag själv tryckt mot vallen och tittar

framåt för att se, att sopbilen just svänger in på

en liten väg till vänster.

- Har du ingen blinkers, din dj..... , ropar jag

högt.

Undrar hur mycket de skrattade åt mig där inne

i lastbilshytten.

Jag kände att jag hade gjort bort mig igen.

Fast jag är ju van vid det.

------

Ikväll ska jag iväg på lite trevligheter.

Återkommer om det imorgon. Kanske även

med någon bild.


ansepanse

fått en AWARD

från snälla söta Malin.

Här kommer sju saker om mig själv.

1. Jag har aldrig ätit hamburgare.

2. Jag har ormfobi.

3. Jag är enormt flygrädd.

4. Jag har aldrig rökt.

5. Jag är 1,62 lång.

6. Jag samlar buddhor och kinasaker,
    därav namnet på min blogg.

7. Om jag vore ett djur, vore jag en
    vit duva som flög över världen och
    förmedlade fred, frihet och kärlek.

Jag sänder Awarden vidare till:

Stattinskan

Ellis

Renee

Sandra

Sara


ansepanse

Är man ute på djupt

vatten är det klokt att

hålla munnen stängd.


ansepanse

bor i ett äldre villaområde där trädgårdarna

är stora och husen, per automatik, ligger lite

längre ifrån varandra.

Det har aldrig hindrat nyfikna grannar att se

det nyfikna grannar vill se.

Det kan ju gluttas bakom gardiner ändå och

skulle det inte fungera, kan man ju gå ut i

trädgården för att komma lite närmare.

Det var sommar och semestertider. En av

villaägarna hade med hela familjen åkt på en

fyra-veckors semester.

Grannarna blev lite förvånade när en stor flyttbil

kör upp på garageinfarten och börjar bära ut

möblemanget. De visste ju inte att ägarna skulle

flytta.

Ingenting var ju nerpackat i lådor,

så det tog flyttgubbarna en stor del av dagen

att bära ut allt.

När sedan villaägarna kom hem efter sina fyra veckor

var deras hus helt tomt.

Grannarna blev förhörda av både villaägarna och

polisen. Hade de inte sett någonting?

Jodå, en vanlig flyttbil. Ingenting konstigt med det.

Det visade sig vara en tjuvliga som specialiserat sig

i, att ta sig in i semestertomma hus och låtsas vara

flyttkarlar.


ansepanse

snöat hela dagen.

Här är det LÅÅÅNGT  kvar till våren.


Gick förbi en dunge med lövträd. Hörde

fågelkvitter, ett av dem kände jag inte

rikgtigt igen, så jag stannade till och

spanade  uppåt trädkronorna.

Aha, det är domherren som låter så.

Här bredvid spången var det som jag i

början på vintern gick igenom isen och

fick kängorna fulla med iskallt vatten.


Om ni undrar varför jag inte gick på spången är det för att den för det

mesta är så hal att risken är stor för att man ändå trillar i.

På hemvägen mötte jag en granne som

var ute med sin två hundar. Han sa att

det ska snöa hela nästa vecka!

Kan det vara sant månne?


ansepanse

soffiepropps inlägg på hennes blogg igår.

Om man vågar gå omkring och känna lycka.

----

Till sommaren blir det tre år sedan jag gick

omkring och var så glad och lycklig. Jag kunde

säga till J att jag känner mig RIK med tre älskliga

hundar. Jag riktigt yvdes över dem.

Vad jag då inte visste att A, en av vovvarna bara

hade ungefär en månad kvar att leva. Han blev så

illa sjuk att det bara fanns en utväg.

Efter ytterligare åtta månader var de Z tur. Vi hade

kämpat hela hösten och vintern med mycket tårar

och oro. Men det gick inte längre. Han var också

tvungen att tas bort.

Återstod bara Gammelgrå. Han fick ju sedan en

vovvekompis i Lilligaste och nu har vi även Lugi.

Ni som följt min blogg vet att Gammelgrå inte heller

finns längre. Men han fick ändå bli 13 år.

Men jag vågar inte längre gå omkring och känna

lycka över dem eller yvas över att jag har två

jättehärliga vovvar som jag älskar.

För tänk om.........

Jag vågar inte ens tänka tanken.


ansepanse

i somras när jag gick förbi fotbollsplanen

låg det en boll utanför staketet.

Jag lyfte upp bollen och ropade till

vaktmästaren:

- Här är en fotboll!

V: - Den gamla, utslitna bollen kan du

      ta hem till vovvarna.

Lilligaste har varit rädd för den eftersom

den är ganska stor. Nu har jag vant både

honom och Lugi med bollen.

Först räckte det med att de puttade till den,

sedan en tass på den och nu kan de stå med

båda framtassarna uppe på bollen, och Lilligaste

har jag fått till att gå baklänges med bollen.



Jag var ensam hemma när jag försökte ta kort på dem. Hann aldrig knäppa

just när Lilligaste stod på bollen med båda framtassarna.


ansepanse

jag kan bjuda på mig själv lite också.

---
Det var då när vi hade en bil utan central-lås.

J och jag hade varit och handlat. Gick

till bilen som stod på parkering utanför

stormarknaden. Jag hade nycklarna och

skulle låsa upp. Det gick lite trögt och jag

tog i.

Nyckeln gick av!

Jo, det är sant.

J blev förstås väldigt arg och svor och

levde.

Jag stod där lite skamsen men inombords

hade jag ett stort leende.

Yesss! Vad stark jag är!


ansepanse

fortfarande rätt rejält i svanskotan

efter min färd i backen med åklappen.

J: - Har du sett om det är något blåmärke

      där?

????

Jag: - Hur skulle jag ha sett det? Kan du

         se dig själv där bak?

J: - Nej. Jag tänkte bara om du

      hade tittat med en spegel.

Jag: - Brukar du kolla dig därbak med

          spegel?

J: - Nehehehej!

------

Sedan kunde jag ju inte annat än låsa

in mig i badrummet för att med en hand-

spegel kolla mig själv i ryggslutet.

Jodå, det finns ett ordentligt blåmärke där.


ansepanse

Jag sänder ett stort hjärta

till alla mina bloggvänner.

Ni betyder SÅ mycket för mig.

Efter att jag börjat blogga har livet

blivit mycket roligare. Det känns som

att jag nu har en källa att ösa ur, där

det förut ekade tomt.

Jag älskar er alla!


ansepanse

på den isbelagda vägen.

J: - Här har det åkt en motorcykel med

      riktiga dubbar!

Jag: - Mmm. Hur ser oriktiga dubbar ut då?


-------

Jag: - Om du fick ta med bara en person

          till en öde ö, vem skulle du då ta?

J: - Det får väl vara du då.

Jag: - Väl?

J: - Ja, det får väl vara du då.

Men han säger det med ett stort flin i ansiktet.

Jag: - Om du får ta med en sak då?

J: - En båt så jag kan ta mig därifrån.

Jag: - Nej, jag menar en sak att ha på ön.

J: - En kudde!

Jag: - En kuddde! Ska du bara sova då?

J: - Jag får väl gå omkring och titta lite.

Jag: - Jag skulle i alla fall ta med mig laptopen.


ansepanse

på väg till vår lilla stad.

J kör. Jag sitter i passagerarsätet och

Lilligaste och Lugi i hundburen bak i bilen.

Vägmärket vi susar förbi visar 70. Jag

slänger en blick på hastighetsmätaren.

Den visar 90.

Jag: - Det är 70 här!

Tystnaden belägrar sig i bilen.

Jag : - Det är 70 här! (med mycket högre
          röst den här gången)

J: - 70, på en så här bra väg. Det är helt

      fel.

Jag säger inget mer fast bilens mätare

fortfarande visar 90.

Vi kommer sedan till en mindre väg. Det

är en smal grusväg. Där får man bara

köra i 30.

Jag: - Det är 30 här!

J: - Men det finns ju inte en kotte här.

Hastigheten vi har är 50.

------

Tyvärr är det en ganska vanlig konversation

i bilen. Men så långt har jag i alla fall fått det

att jag inte åker på semester med J om han

inte håller hastighetsbegränsningarna.


ansepanse

om det är Lilligaste eller Lugi

som tröttnat på att bo kvar hemma.

Eller är det ett beslut de tagit gemensamt.

Att nu är det på tiden att lämna barndoms-

hemmet. Fast då borde ju båda korgarna

ligga framför ytterdörren.

En sak har de i alla fall förstått. Man sover

bäst i sin egen bädd även om man inte är

hemma.

-----

Ett trevlig besked kom med posten idag:

Mammografiundersökningen visade INGA tecken
på cancer!

Väl värt att firas.


ansepanse

stod i en bok jag just läst:

"Men det enda som stod helt klart för henne

var att hon oavsett hur länge hon än fortsatte

att jobba som polis och oavsett hur länge hon än

levde aldrig - och för sitt inre kursiverade hon

ordet aldrig - skulle begripa sig på män."

Visst känns det igen?

Fast jag undrar om inte karlarna tänker så

om oss kvinnor också.


ansepanse

förekommer att J och jag skriver

små lappar till varandra.

J går ju upp så mycket tidigare och

går även och lägger sig tidigare än vad

jag gör.

Den här lappen hittade jag i en låda.

Jag kommer ihåg att jag skrev den en

kväll när jag tittat på vädret i TV. Det

skulle bli snöfall och halka.

Även då, alltså, för lappen har några år

på nacken.

" Kör försiktigt!

Jag tycker nog faktiskt om dig en smul "

Det är vad jag skrev och J skriver på

samma lapp:

" om dig två smulor"

Den lappen är värd att sparas!

------


Istappar på vårt hus.


Några löv sitter kvar på vårt ena bokträd. Vedboden i bakgrunden.



Röda grenar lyser fint mot snön.


ansepanse

bara mig det händer.

Jag var i köket och skulle hämta

en tröja från min garderob i sovrummet.

Jag gick uppför trapporna, in i sovrummet

och blev stående där som ett fån.

Vad gör jag här, liksom.

Stod där en stund och kom till slut på

varför jag var där.

Men det är inte alltid så. Ibland kan jag

stå där och inte kunna komma på vad

det var jag skulle göra där.

Då får jag gå tillbaka till utgångspunkten

och försöka komma på vad det var jag

skulle göra.


ansepanse

verkligen men jag hann liksom inte.

Försökte rädda livet på den men Lugi

hann först och sedan var det kört.

Lugi ÅT upp den.

Jo Ellis, Lugi fick tag i spindeln före mig

och så åt han upp den!


Annars har Lugi blivit en stor kille nu. Han

lyfter benet när han kissar! Första gången

han gjorde det tog han stöd med ena bakbenet

mot ett träd men nu går det galant utan stöd.


Den här bilden tog jag på promenaden igår. Vädret då var likadant som
 idag så det ju ingen större skillnad.


ansepanse

när J, jag och vovvarna gick förbi skolan

häruppe, låg det en åklapp i snön.

Jag: - Åh, tror du att jag kan låna den och

         prova backen?

J: - Det kan du väl.

Jag: - Då får du hålla utkik så ingen kommer.

Sagt och gjort. Där for jag nerför backen i en

rasande fart och blev överfallen av två glada

vovvar.

På söndagen gick vi återigen förbi backen och

åklappen var kvar.

Jag: - Jag måste bara åka en gång idag också.

J: - Gör det.

Två ännu gladare vovvar, när matte kommer ner-

susande i backen.

Men!

Jag for inte ner precis på samma ställe som dagen

innan. Det var en liten upphöjning alldeles innan jag

kom ner på plan mark, vilket gjorde att jag tog ett

skutt och hamnade hårt med ryggslutet och fick ont

i svanskotan. Det värker fortfarande.

Ska vuxna inte få leka lite utan att behöva skadas?


ansepanse

jag ute på nätet igen.

HURRA!

Det var en reparatör härhemma hos oss

och letade efter fel på nätet. Apparaturen

visade att felet fanns 65 meter från första

jacket i huset.

Den var en ledning som hade ärgat och gav

lite kontakt ibland. Den befann sig i skåpet

vid tomtgränsen.

------

Under tiden har jag städat ur en massa skåp.

Gamla kvitton och bruksanvisningar, gamla

reumatikertidningar, oj det blev mycket som

kunde slängas.

J och jag har hjälpts åt att tapetsera om i

halllen.

Så lite plus kanske det var med blogg-uppehållet

men jag har saknat er allihop SÅ mycket.


ansepanse

enligt Telia. Telefonerna knastrar och jag kommer

inte ut på nätet.

Reparatörerna behöver tre dagar på sig.  Märk

väl tre arbetsdagar. Så inte förrän 9 - 10 februari

är jag ute på nätet igen.

Saknar er redan.

Ha det gott alla mina bloggvänner.

Det här skriver jag på en lånad data hemma

hos en vän.


ansepanse

vi minst 20 cm snö. Till!

Snart är det svårt att skotta undan

snön. Det är redan så mycket runt om.

De här bilderna tog jag på förmiddagen

i vår trädgård.




När jag kom hem från eftermiddagspromenaden hade jag

feber. Har blivit lite förkyld och känner

av "alla" leder i kroppen.


ansepanse

kökssoffan har vi ett tidningsställ.

Förut drällde både tidningar och reklam

på köksbordet och gjorde mig halv nipprig.

Så köpte vi ett tidningsställ och J fick stränga

order om att tidningar aldrig fick ligga kvar

på köksbordet och absolut ingen reklam.

Efter en lärotid har det fungerat bra men

så är det tidningsstället då. Det över-

svämmas gång på gång.

Jag har just rensat ur och lagt undan till

pappersinsamlingen. Säkert något kilo.

Alldeles för mycket skräp på bara en vecka.


ansepanse

våra soptunnor stående bredvid garaget.

Både den bruna och den gröna.

De dagar det är sophämtning får vi köra

ner tunnorna till vägen.

I morse tog J med sig soppåsen med

komposterbart i, när han skulle till jobbet.

Han ställde påsen PÅ soptunnan medan

han öppnade garagedörren.

Det var bara det att han sedan glömde av

den. Påsen är söndersliten nu och det

komposterbara ligger utspritt både på locket

och marken. Det är skatorna som varit framme.

Jag tänker INTE städa upp efter J, det får han

göra när han kommer hem.

Fast nu får jag dåligt samvete. Kanske skulle jag

ta och städa upp ändå? Men NEJ, jag vill inte.


ansepanse

När människor talar illa

om dig, lev så att ingen

tror dem.

                               Platon

filmrecensent skulle jag aldrig kunna bli.

Sitter jag och tittar på en film där den gode

råkar illa ut, riktigt illa ut, kan jag helt sonika

stänga av TV:n. J som sovit, vaknar till och

- Är filmen redan slut?

Jag: - Nej, den blev så ledsam.

Eller om det blir alltför spännande eller alltför

mycket våld.

Jag: - Varför gör de så?

J: - Men det är ju bara en film.

Jag: - Jamen, inte behöver de göra så i

         alla fall.

J: - Det är ju bara påhitt. Och inte är det

      blod heller. Bara ketchup eller nå´t.

Jag: - Det hjälper väl inte. Det är ju meningen

         att vi ska uppleva det som sanning.

Jag mår allra bäst av feel-good filmer. Ändå

älskar jag doktor House som börjar imorgon igen.

Han är ju elak egentligen men det är så mycket

ironi bakom.


ansepanse