Man lär så länge man lever.

Åtminstone om man är vaken

och har ögonen med sig.

Gick omkring i trädgården, hittade

en mördarsnigel. Eller jag hittade

flera mördarsniglar, men jag hittade

en som åt på en daggmask.

Nog för att jag har sett mördarsniglar

äta på andra mördarsniglar men 

aldrig en som mumsat på en daggmask.

Urk vad äckligt.

------

På diabetesmottagningen fick jag reda på

att min Hba1c aldrig någonsin varit så bra

som nu när jag har min sensor och sändare.

Vad glad jag blev.

-----

På kvällskvisten var jag och tog en

bild på den enda blomman som 

blev på min nysatta kaprifol:



pratade samtidigt med mamma i telefon.

Mamma: - Tänk solen håller redan på att

gå ner.

Jag: - Det gör den här också.

Säger jag utan tänka och sedan

frustar vi av skratt båda två.

Mamma bor bara 12 km från oss.


ansepanse

Buskar och även lite nya skott på

äppelträden knipsade vi bort

och bar till rishögen.

Vilken glade liten skuttande

svansrumpa vi hade med oss.

Sluggo tyckte det var hur roligt som

helst att ta grenar från rishögen och

springa tillbaka ner i trädgården med.

Det kändes lite som ogjort arbete.

-------

Maja: - Sluggo, ska vi gå och göra kvällsfika nu?

Jag: - Tror du Sluggo hjälper till? Det tror inte jag.

-----

Titta på min vita rhododendron:





Den tror inte att det snart är höst 

i allafall.


ansepanse

Fast nu glömde jag att ta förebilder

men efterbilden talar sitt tydliga språk.



Visst blev det fint när vi fick rensat 

runt och på plattorna.

Så plockade vi av alla svartaroniabären.

Det blev 16 - 17 liter.

Det såg så fint ut i den gamla

emaljhinken från min barndom.

Fast det glömde jag också att ta en bild på.

------

Maja och jag hjälptes åt med att mäta, klippa och

sy gardiner.



Det är gardiner som mamma ska ha

i köket.


ansepanse

Maja: - Vad skulle du kunna som du inte kan?

Jag: - Vad menar du?

Maja: - Kunna något som ingen annan kan.

Jag funderar en stund:

- Jag skulle vilja kunna bota alla sjukdomar.

Ingen ska behöva vara sjuk.

Maja: - Då är min önskan barnslig.

Jag: - Vad önskar du då?

Maja: - Att jag skulle kunna flyga.

Jag: - Av dig själv menar du?

Maja: - Mm, du och jag, Nemo och Sluggo skulle

kunna flyga och så kunde vi bo i träd.

Jag: - Bo i träd!

Så skrattar jag gott.

Jag: - Bo i träd, nej det skulle jag nog inte vilja.

Jag sover hellre i min sköna säng än hänger i

ett träd.

------

Höstfloxen i min trädgård:










ansepanse

Vi plockade äpplen igår. 

Både sådant som vi kan äta och

sådant som var mindre bra och

bara skulle slängas.

Vill man inte ta i de ruttna äpplena så

gör man så här:

 

 Något som är gott att ha efter kvällsfikat

är:

Kärna bara ur äpplet och skär den sedan

i skivor och strö över lite kanel.  En minut i

micron räcker.

Så är det klart att njuta av.

------

Vad kan det här vara då?



Jo, djurkyrkogården förstås.

Fast inte lika skrämmande som boken

och filmen av Stephen King.


ansepanse

en vägrare.

Jo, för hur klär jag mig.

I trekvartsbyxor, t-shirt och barfota

går jag fortfarande omkring.

Några har börjat prata om höst.

Men nej, jag vägrar. 

Här hos mig är det fortfarande sommar.

Det här hittade jag igår:









Så håll med mig nu.

Här är det fortfarande sommar.


ansepanse

man när man blir rädd?

Satt i godan ro igår  med laptopen

och kaffekoppen inom räckhåll.

Plötsligt hörs ett ljud som snabbt växer

sig starkt och sedan tjuter över vårt hus.

Ett stridsflygplan hinner jag tänka när jag

samtidigt kryper ihop i kökssoffan.

Kryper ihop av rädsla. Fast inte hade det

hjälpt ifall planet hade kraschat in i vårt hus.

-----

Vad skönt det var att återigen få bada bastu.

Vågade inte göra det när jag var förkyld och hade

feber men nu njöt jag extra mycket.

------

Så började en ny säsong av Doobidoo.

Jo, jag vet. Det är ganska barnsligt men jag

tycker om programmet och jag formligen älskar

Caroline af Ugglas som var en av de tävlande igår.

Hon vågar vara sig själv.

------

Nu samlar jag sådana här:

Frökapslar. Så att jag kan pilla ur fröna och så dem till våren

och förhoppningsvis få lika underbart vackra blommor nästa 

sommar.

J åkte precis iväg till tippen med allt som vi,

läs jag, ville slänga.


ansepanse

att skynda sig om man vill ha

en bra plats i sängen.

Annars är det helt enkelt upptaget:



Jo, Nemo brukar ta hela min kudde i

anspråk.

Var ska då jag lägga ner mitt trötta huvud?

Fast, matte viskar, Nemo brukar dela med sig

av kudden men halva kudden behåller

Nemo för sig själv. Så är det bara.

------

Städningen fortsatte nere i källaren igår.

Jag hittade en hel del gamla målarburkar

och igentorkade penslar.

Jag: - Och vad hade du tänkt att ha den här

till?

säger jag och håller upp en gammal

utelampakupa och visar J.

Då kunde han inte hålla sig utan det

syntes ett halv leende i mungipan:

J: - Ja inte vet jag.


ansepanse

Maja: - Vi kan väl flytta till Frankrike och

börja oda vindruvor.

Jag: - Uj vilket jobb.

Maja: - Men ett land där det är varmt

året om.

Jag: - Fast vet du, då finns det både giftormar

och giftspindlar och annat som kan vara

farligt.

Maja: - Det skulle vara roligt att kunna vara

ute och greja i trädgården jämt.

Jag: - Jo, det håller jag med om men nu får

vi ju växthus till nästa säsong och då blir den

i allafall lite längre.

Sommar hela året, smaka på det,

vem skulle inte vilja ha det.

Långbensspindlarna tycker om vårt

altanräcke.

--------

Igår regnade det och Maja och jag 

städade ur en del av källaren. Sedan fick

vi hjälp av J när han kom hem från jobbet

och det blev mycket som  J ska åka till

tippen med.

Till exempel många år gamla målarburkar med

bara en liten slatt kvar i botten.


ansepanse

sådant här väder idag:



Fast egentligen är det bra eftersom vi flyttade

en vinbärsbuske igår. Så idag behöver jag inte

vattna den.

Varför flyttar vi omkring vinbärsbuskar då?

Jo, växthuset ska stå där och J har 

grävt  för att mura en grund och då var

vinbärsbusken ivägen.

Idag mår Sluggo lite bättre men det visste ni

ju inte att han mådde dåligt i måndags och

tisdags.

Ingenting ville han ha att äta och spydde gjorde

han flera gånger igår.

Frukosten idag gick ner och matte blev glad.

Jag: - Det gör lite ont i halsen. Jag blir

väl inte förkyld igen? Det orkar jag inte.

Maja: - Var skulle det komma ifrån?

Du kan väl inte ha smittat dig själv.

 

Bombus lapidarius.

 

Jo, för så heter stenhumlan på latin.

Igår grävde Maja och jag lite runt 

komposten och plötsligt ropar 

Maja: - Vad är det här?

Jag sprang genast dit för att se.

Jag: - Oj, vad kan det där vara. Jag

skyndar mig efter kameran.

Jag fick några bilder på den innan

den fann för gott att flyga sin kos.

Vacker var den med sin speciella

färg på bakkroppen.

Jag hade aldrig sett en sådan förut

och vi hade sådan tur att vi fick se en till.

Det mindre roliga var alla fästingar som satt

som klasar på humlan.


ansepanse

Senast Maja och jag var hos mamma

gick jag igenom mammas receptpärm och

hittade bland annat korvkaka.

Idag var det premiär och när jag tog

första munsbiten:

- Jag vet direkt vad jag tycker.

Maja: - Vänta så ska jag också smaka.

Maja smakar och 

Jag: - Wow, säger jag bara. Supergott.

Maja: - Sådär tycker jag.

Jag: - Men kan du tänka dig att äta det fler gånger.

Maja: - Kanske.

Jag: - Hur ofta kan vi ha det?

Maja: - Jag vet inte.

Jag: - Jag skulle kunna äta det varje vecka.

Maja: - Nej, inte varje vecka.

Jag: - Varannan vecka.

Maja: - Jag vet inte.

Jag: - Var tredje vecka.

Maja: - Jag vet inte.

Så äter vi och när jag har ätit upp min portion

har Maja minst hälften kvar.

Jag: - Säg nu som det är. Kan vi ha det fler gånger?

Maja: - Kanske inte.

Så var det med det. 

Varför heter det förresten korvkaka?

Det är ju ingen korv i. Den här korvkakan var det

kycklinglever, ris och ägg i.

ansepanse

mossa vi alltid får på stenplattorna

runt huset.

Det är Majas och min fritidssysselsättning

nu om dagarna.

Alltså att ta bort mossan.

Fast ofta måste jag hämta kameran

när jag ser något:

Ibland lyckas jag men ibland kommer

en Nemonos och undrar vad jag gör och

då blir det ju förstås inte bra.

Jag gjorde många försök att ta en bild

på en söt liten spindel.

Det gick inte men spåren efter honom fick

jag:


J:s skor då?

Plötsligt på eftermiddagen kände

jag lacknaftelukten extra starkt.

Jag gick ut i hallen och tittade.

Där stod skorna.

J hade använt sig av dem ute i trädgården

och sedan tagit av sig dem när han kom in.

Han har ingenting sagt så han har nog ingenting

märkt.


ansepanse

i allafall ingenting märkt än.

Fast det luktar i hela huset.

Jag kände det i natt när jag var

uppe på toa, att lukten spridit sig

ända från källaren upp till andra våning.

Vad är det då som luktar?

Jo, lacknafta.

J hade ställt en burk på en pall nere i

källaren.

I den öppna burken fanns lacknafta och

ett penselskaft stack upp.

Jag skulle ta bort en elsladd Maja och jag

hade haft ute i trädgården, så jag viftade väl till,

sladden fastnade i penselskaftet och

välte burken.

Burken hamnade i en av J:s arbetsskor.

Skon blev våt av lacknafta och nu stinker

det som sagt.

J har ingenting märkt och jag har inte

vågat berätta om incidenten för honom.




ansepanse

höll mig vaken på förnatten och

plötsligt hör jag ett "klagande", skrikande

ljud.

Jag blev inte rädd men det lät

kusligt och ensamt. Det måste ju varit

en fågel. Men vilken fågel? Några nattfåglar

finns det ju, för en uggla tror jag inte att det

var.

Sedan blev det tyst ett tag och då hör jag

ett klirrande, kraschande ljud.

Det skrämde mig däremot. Jag låg där,

stel som en pinne, med öronon på skaft.

Första tanken är ju alltid: Någon gör inbrott.

Som tur var hörde jag inte något mer..

 

 

ansepanse

jag har kommit in på universitetet.

Jag ska läsa finska på distans.

Mitt första språk var ju finska och

svenskan lärde jag mig av mina

lekkamrater ute på gården.

En man hade kommit fram och

tyckt:

- Så liten och kan prata finska.

Mamma har alltid pratat finska med

mig men nu för tiden pratar jag själv

inte finska utan svarar henne på svenska.

Nu tittar jag på Uutiset varje kväll för att

"uppdatera" mig och få språket mer

"levande" och självklart.

Eftersom jag berättade om de finska

nyheterna för mamma blev hon också

nyfiken och tittade en kväll.

Mamma: - Jag tittade på Uutiset igår.

Jag: - Jaha.

Mamma: - Men det gick inte så bra. Jag började

läsa den svenska texten och glömde bort att 

lyssna.




ansepanse

som plockat bort en fästing på en igelkott?

Det gjorde jag igår.

Det var en fin känsla att få göra det.

Maja höll den lilla igelkotten i händerna

och jag fick med hjälp av Nemos och Sluggos

fästingborttagare bort en fästing som

satt nära kottens ena öra.

Sedan gav vi honom en stor daggmask

vilket blev uppskattat kan jag lova.

 

Ser ni pepparkornsögonen? 

Han är den av ungarna som är tamast

och tycker om när vi lyfter upp honom

och pratar lite "kottespråk" en stund.


ansepanse

krånglade igår. Efter klockan 11 på förmiddagen

gick det inte att göra något alls. Jag kunde inte se

vilka kommentarer jag fått även om jag kunde

se längst upp på sidan att de fanns någonstans.

Så här förkyld som jag är nu har jag inte varit

på flera år. Febern ställer till det med blodsockret

och det är väldigt svårt att veta hur mycket insulin

jag egentligen behöver. Massor verkar det som.

Nu ser jag toppenbra igen efter behandlingen

jag fick för min efterstarr igår.


ansepanse

börjat med grunden till mitt växthus.

Jag köpte det för pengar som jag fick

av mamma när jag fyllde år.

J använder många redskap och Maja

får funderingar.

Maja: - Först tänkte jag kofot. Sedan tänkte

jag cow foot. Hur kom indianerna på det namnet?

tänkte jag vidare.

Vilka funderingar. Vad nu indianerna har med cow foot

att göra och förresten heter kofot crowbar på engelska.

--------

Så blev jag ordentligt förkyld under gårdagen och fick

inte många stunders sömn under natten. Halsen känns

som om det skulle brinna därinne och snörvlar gör jag.

Så ska jag till ögonkliniken för efterstarrbehandling ikväll.

För säkerhets skull ringde jag i morse och frågade om

det gör något att jag är ordentligt förkyld.

- Nej då, fick jag till svar, efter att sköterskan varit och

pratat med doktorn. Jag är  så välkommen.




ansepanse

var det igår.

Då satt vi förstås ute på altan och

och åt middag.

Alla får bära sin egen tallrik och

sina egna bestick.

När vi ska börja äta:

J: -  Nej, vad är det här. Jag fick med

mig en kniv och en sked.

Så börjar han äta med dem men så lätt

är det ju inte att äta fiskbullar och kokepotatis

utan gaffel.

Var det latmasken som ändå testade tro?

Maja och jag fick oss ett gott skratt.




ansepanse

J fick ju sin egen tv för att kunna titta på

sport. Inte bara därför förstås, utan också

för att Maja och jag skulle få titta på

tv. För J skulle ju se på sporten även

när vi ville se annat.

Fast nu tror han att vi är intresserade

av hur det går i de olika tävlingarna.

Vi sitter nere i tv-soffan i lugn och ro och

tittar på annat när vi hör honom ropa ut

hur det går och hur det gick och hur duktiga de

är och hur urusla de är.

Vi vill ju INTE veta det.

-----

Så kom J hem och berättade om att en

arbetskollega varit nere i Tyskland och köpt

en husbil. De tjänade 240.000 kr på det viset.

Maja: - Är det inte svårt att köpa från utlandet?

J: -  Nej, det var inget krångel med allting.




ansepanse

är bra, utom de dåliga.

Det är ju så man säger.

Jag tror nog att det här kan räknas

till de dåliga.

J hade duschat nere i källaren i morse.

Jag var i badrummet och hade just tvättat håret

när han kommer in och börjar..... ja, vad gör han?

hann jag tänkta, innan jag vänder mig och

ser.

Klädd i vit skjorta, vit slips och mörk kostym

står han framför spegeln och rakar sig.

Jag: - Men vad gör du? Du ska väl inte raka

dig med finkläderna på.

J: - Det är väl ingen fara. Eller? Det kommer

väl inget på kläderna.

J ska på begravning idag och vara med att

bära kistan.




ansepanse

Jo, för det gjorde jag, men vad

hjälpte det.

Han kom i allafall inte. Det hade

jag i och för sig inte trott heller.

Jag menar, att han skulle komma när

jag riktigt skrek efter honom.

För det har väl aldrig hänt att

han kommit på det viset.

En svårflörtad en, det är vad han

är.

Vem svamlar jag om?

Jo, John Blund förstås.

Före 03.00 hade han annat för sig, inte

alls tid med mig altså.




ansepanse

Maja och jag hade redan kommit in

till sta´n när jag plötsligt kom på

att födelsedagspresenten till mamma

var kvar hemma i hallen.

En orkidé fick hon i allafall och ett

löfte om att vi skulle komma tillbaka

senare i veckan.

Då ska vi förresten byta paket, för hon

har lovat att köpa sockerfri glass med 

låg fetthalt till mig från hemglassbilen.

På hennes gata kommer glassbilen

varannan vecka. Den ska egentligen åka

förbi här hos oss också men vi väntade

förgäves nu senast.



------

Som ett slags plåster på glömskan hittade

jag ett paket i brevlådan när vi kom hem.

Vinsten från Anki hade kommit:



Så vacker! Jag blev så glad.

Tack.


ansepanse

Maja: - Det är så roligt när du och jag

har ord som ingen annan skulle förstå.

Jag: - Jaha.

Maja: - Som strumporna.

Jag: - Mm.

Maja: - Tänk om du sa till någon att

du har två strumpor. 

Jag: - Mm.

Maja: -  Två strumpor alltså. Bara. Och att strumporna

väntade precis  innanför dörren på att du skulle

komma hem.

Jag: - Ja, det skulle jag ju inte kunna

säga förstås. Vem vet var man skulle hamna då.

------

Strumporna är alltså vad jag kallar

Nemo och Sluggo för.

------




ansepanse

det varmt. I allafall på eftermiddagen

när Maja och jag var ute i trädgården

och "arbetade".

Maja: - Hur orkar du?

Jag: - Jag har ju den finska sisun,

vet du väl.

Maja: - Jag har bara finnar.

------

I lördags var vi inne i sta´n. Jag hade

fått presentkort på Interflora och pengar

av mamma att köpa blommor för.

Orkidéer ville jag ha. Letade bland alla

vackra blommande orkidéer och gick fram

till disken med tre stycken.

Jag: - Jag tycker så mycket om den här.

Jag visade en som jag inte tagit.

Jag: - Men bladrosetten är inte så fin.

Mannen som äger blomsteraffären,

tar upp orkidéen och säger att jag får den.

Jag: - Åh tack, vad snällt.

När jag redan hade betalat går han återigen

fram till orkidéerna och tar två vita och säger:

- Du får de här också.

Jag: - Åh tack snälla. Det är en fin födelsedags-

present. De här orkidéerna är presenter till min

..-årsdag.

Då får jag en stor kram av mannen:

- Grattis. Du som ser ut som en liten flicka.



Så här vackert blev det i mitt orkidéefönster.


ansepanse

Lova att ni går och kissar innan

ni tittar på det här videoklippet.

Det är jag som har filmat och det

är jag som babblar där i bakgrunden.

Höj ljudet, ni blir inte besvikna.

Skratta inte ihjäl er bara:

ansepanse

har vi varit och köpt en tv till.

Maja och jag tröttnade på att J alltid skulle

se på all sport och nu med OS så......

Vi gjorde iordning en fin tv-plats på

andra våningen där J nu sitter i en

bekväm skinnfåtölj med fotpall och

kan titta på all sport i världen utan att

vi behöver störas av det.

Igår när Maja och jag satt härnere och

tittade på House, jo, vi har köpt serien

House från det allra första programmet

och framåt, så hörde vi J skrika:

- Nej. Jo. Nej han gjorde det inte.

Då kunde vi inte hålla oss för skratt.



Jag har även köpt Krigets vindar som jag ser

fram emot att börja titta på till hösten.


ansepanse

rätt.

J tittar på väggalmanackan där jag just

vänt blad till augusti.

J: - Skulle du inte till ögonkliniken nu i

augusti?

Jag: - Jo. Jag har ju skrivit upp det där.

J: - Den trettonde? Var det inte i början på

augusti?

Jag: - Om jag skrivit upp den trettonde, så är

det den trettonde.

J: - 16.30? Var det inte klockan 9.00?

Jag: - Nej.

J: - Sa du inte att jag var tvungen att ta ledigt

för att skjutsa dig?

Jag: - Jo, men du måste väl ta ledigt lite för att

hinna skjutsa mig dit.

J: - Du sa att det var klockan 9.

Jag: - Nej, det har jag aldrig sagt.




ansepanse