rabarbern har stuckit upp

en aning redan.

Hopp om en ny växtperiod.

Scillan är fortfarande lite blyg.

Gömmer sig lite bakom sina

stjälkblad.

J kommer hem från jobbet

och har nyheter att berätta:

- Hon ska heta Elois.

Jag: - Nej, Leonore.

J: - Eleonor?

Jag: - Leonore.

J: - Leonore. Det är svårt att säga.

Jag: - Och du kommer att ropa

efter henne riktigt ofta då?

var det igår, efter en solig

dag.

Så här såg växthuset ut

vid 17.25

alltså nästan halv sex.

Bilden tog jag genom köksfönstret.

Senare, när det redan hunnit bli

mörk, bar jag upp hopvikt tvätt

till övervåningen.

Gick med tvätthögen över

högerarmen och tände en fönster-

lampa med vänster hand.

Vände mig sedan om, utan att

tänka mig för, och gick rakt in 

i fotpallen som står där.

Tvätten flög och jag ramlade

omkull, och inte bara det,

jag gjorde mig illa.



ansepanse

med som högst + 9,4 grader

på eftermiddagen.

Det kändes bra att gå i 

trädgården och rensa lite.

Fast när kvällshimlen såg ut

så här

 

hade det hunnit bli kyligt

och när jag stod ute och tog

bilderna i bara en vanlig innejumper

och foppatofflor,

ja, då frös jag.

Sluggo hade nog också fått lite

vårkänslor.

Han kom inrusande med sin

ute-favoritleksak. I full fart

fortsatte han ända in i vardagsrummet

med den.

- Den här får du bara ha ute.

fick vi förklara för honom.

 Här står den på hatthyllan och

väntar på Sluggo.

ansepanse

jag skulle våga att bära

bort den här.

Det börjar klia i fingrarna

när fåglarna kvittrar och jag

ser

den gröna mossan

visa sig mellan fjolårslöven.

Löv finns det lite varstans

eftersom det har blåst så mycket.

Det var renstädat här i höstas.

Nu vill jag snart byta ut ljungen

till något vårigare.

Snöskyffeln låter jag nog stå

kvar ett tag till.

Så pass vidskeplig är jag,

att jag tror att snön kommer

att vräka ner, om jag sätter

in snöskyffeln i lillstugan.


ansepanse

 

 

 

efter bilder som jag tog i somras och

under den vackra hösten.

Letat efter bilder som jag tänker

göra tavlor av.

Har hittat många och det är

svårt att välja men när jag

letar, börjar jag längta efter

våren och sommaren.

Det finns nog fler som längtar.

För då slipper man frysa när

man kommit in efter att ha blivit

våt och kall.

- Tar du bilder nu igen matte?

- Jag är bara så trött,

säger Nemo.


ansepanse

har vi den här matskålhållaren.

Under den har jag klätt en skiva

med en bit vaxduk.

Lätt att hålla rent och torka av.

Acke och Ådi, som nu är änglavovvar,

åt jämte varandra.

De bråkade aldrig.

Det som kunde hända, var att Acke som

åt upp sin mat fort, fort, kunde skuffa

undan Ådi lite, för att fortsätta äta i Ådis

skålen.

Ådi som var snällheten själv, backade

bara lite och lät Acke smörja kråset.

Nu får Nemo äta sin mat i köket

och Sluggo ute i hallen.

Där lägger jag en plastmatta

under skålen.

De två skulle aldrig kunna stå

nära varandra när de har mat

i sina skålar.



ansepanse

och dimma, gick jag ut med

ficklampa och kamera.

Så här kommer bildbeviset

på mina krokusar.

Inte helt utslagna visserligen

men vackert lila i färgen är de.

Tulpanerna inomhus börjar ge

sig men några dagar

till får de vara kvar på bordet.



ansepanse

såg jag något som gjorde mig

glad. 

Vårtecken!

Några krokusar hade kommit

upp så att jag såg det lila.

Tänkte gå ut och ta en bild på 

kvällen men glömde det och sedan

dess har det regnat.

Tog bilder genom trappfönstret

idag.

En liten bit ovanför brunnen

finns krokusar.

Titta riktigt noga. Mitt i

bilden finns de.


öronen när han varit ute i regnet.

Lite vågor i frisyren får Sluggo

också av regnet.

Sedan är det skönt att mysa

inne i värmen.


ansepanse

ner granen, 

ja det var ju så sent som

den fjärde februari,

glömde jag några julsaker

härnere, så jag lade dem i

en glasskål.

 

Där ligger de fortfarande eftersom

jag nu i sin tur har glömt dem

där.

Igår kom febern och jag kände

mig frusen och trött.

Trött även idag och med en molande

huvudvärk, har jag ändå tvättat

en maskin med tvätt och

diskmaskinen går här i köket

med ett svischande ljud.

ansepanse

kanske.

J satt och tittade på herrarnas

stafett igår. 

Jag ropar inifrån köket: - Hur går det?

J: - Sverige leder med 14.

Jag: - 14 minuter?

Ett frustande skratt hörs och så:

- 14 sekunder.

 

Vad är det här?

Jo, en stegräknare som jag har

i byxlinningen.

Igår blev det hela 20.452 steg.

Då gjorde vi en skogspromenad

bland annat. En promenad under

vilken jag fick ögonmigrän.

Ett tillstånd som för det mesta bara

varar i en halvtimme.

I natt sov jag dåligt.

Det blev inte många timmars

sömn.

Då känns det

extra mysigt att sitta och äta

frukost och ha en vovve liggande

skymma tittade jag ut och

fick se

 

en vacker kvällhimmel.

 

Jag tog med kameran ut på altanen

och när jag skulle gå in vände jag mig

om och såg

Maja och jag, om olika saker.

Som igår kväll. 

Det var final i "På spåret" och

då skulle vi förstås slå vad om

vilket lag som skulle stå som

vinnare.

Jag tog Elisabet Höglunds lag

och Maja det andra.

Visst var det förstås Maja som

vann vadet, för det var hennes lag

som vann.

Hur mycket vi slår vad om?

En krona.

Den kronan har vandrat fram

och tillbaka mellan oss.

Ja, kanske inte precis samma

krona, men en krona är det frågan

om.

firar vi dagen med och

här kommer ett sött hjärta

 

som en söt liten tösabit, som fyllde sex år

igår, har gjort.

Jag har den i en skål stående på

tv-bänken, så jag ser den flera

gånger om dagen och den glädjer

mig lika mycket varje gång.

 

Sluggo vilar efter en promenad

i både regn, hagel och blötsnö.

Det var i går alltså.

Även ett hårt armstöd i kökssoffan

kan vara skön att luta huvudet mot.

En fin 

ALLA HJÄRTANS DAG

till alla.


ansepanse

tulpaner

 

 

kan användas på olika sätt.

På nätterna delar Nemo och jag

på kudden.

Här i soffan använde Nemo en

helt annan variant:

Varianten kallas

"under-kudden-huvud".

Annars kan man ju gosa bakom

en rygg:

I det här fallet Majas rygg.


ansepanse

har vi haft och då gäller det att

passa på, jag menar med kameran.

 

Maja ville ha någonting att göra.

Jag: - Du kan damma. Jag såg i förra

veckan, när solen sken en stund, att

det är väldigt dammigt.

Maja: - Då får jag tända. Varför beställde

du inte sol tills idag?

Jag: - Det gjorde jag men solen var redan

upptagen.

Maja: - Varifrån beställde du då?

Jag: - Från SMHI.

Maja: - Därifrån kan man inte beställa.

De talar ju bara om vad det ska bli för

väder.

Handen på hjärtat så stämmer ju det

heller inte alltid.


ansepanse

fäst på dataskärmen sträcker jag

högerhanden till kaffekoppen, tar

skeden och börjar röra om i koppen.

Det krasar så konstigt.

Tittar hastigt på koppen.

Jag har glömt att hälla i vatten.

Det är bara snabbkaffepulvret jag

har i koppen.

En är sjuk och

en mår kungligt gott.


ansepanse

och snön är ett minne blott.

Här fortsätter sjuklingarna att

vara sjuka.

Hittills har jag klarat mig.

Det blev rätt mycket Wii-spel och

bara-vara-tid igår.

Inte en enda ny bild tog jag heller.

-------

Nu ska jag i alla fall njuta av några

koppar kaffe.


ansepanse

 

med Nemo och Sluggo inomhus

igår.

Det regnade hela dagen så

varken vovvarna eller jag tyckte det

var roligt att vara ute.

Visst blir man trött även av inne-

aktiviteter.

 

Vad gör du nu matte?

 

Jaså, det är bara kameran som

är framme igen.

Då  sover vi vidare.



ansepanse

är bra.

Tv-reklamen gjorde att Maja

fastnade för

den här underbara pläden.

När J ändå var på Rusta för att

köpa den, bad jag honom

köpa en ny matta, som jag en

längre tid tittat efter, att ha vid

tv-bänken.

Sedan kunde jag bara inte låta

bli

väggklockan.

J. - Var ska vi ha den?

Jag: - Den är ju som en prydnad,

den behöver inte ens vara igång.

Fast när jag packade upp den,

tyckte J, att självklart ska den vara

igång, och fin är den,

lika fin i verkligheten som

på bild.


ansepanse

på tv.

Tyckte i alla fall Nemo

 

och lät matte ta hand om tittandet.

Sluggo är ju tillsynes, heller inte 

särskilt intresserad av tv:n.

 

Solen ville sig inte riktigt igenom

molntäcket igår men

ändå hittade jag en liten brunhårig 

larv på vägen.

Alla vet ju hur larviga larver är.

Den hade liksom inte särskilt bråttom.

Lite känslig, som jag är, när det gäller

levande varelser, tog den lilla larven

riktigt försiktigt mellan fingrarna

och lyfte den till vägkanten.

Särskilt noga med att ta den vägkanten

den hade riktningen till,

jag menar, larven kunde ju annars

bli irriterad på mig.


ansepanse

På småtimmarna vaknade jag

av snarkningar.

Inte det tunga artilleriet som

kan bombardera hela sovrummet,

utan ett mindre, men ändå tillräckligt

för att jag skulle vakna av det.

Kanske inte så underligt eftersom

snarkningarna kom precis vid mitt

ena öra.

Den som snarkade delar alltid

huvudkudde med mig, så som sagt,

inte underligt alls att jag vaknade.

 Den skyldige ligger här i soffan

och har hittat något mjukt att lägga

hakan på.


ansepanse

fortare på en del ställen

 

och när solen var framme

kändes det att nu var det dags

att plocka ner granen.

Så igår åkte alla julgranskulor

och glitter i lådor och granen

plockades ner i delar, ner i lådan

och upp på vinden.

 

Nu får jag ha annat som lyser

upp istället.

Fast i morse kändes det riktigt tomt

när jag kom ner från övervåningen

och såg in i vardagsrummet.

Nästa gång, bestämde vi igår, ska

vi klä granen redan till första advent.

Första advent i år är redan den

30:e november.

Dit är det inte långt kvar.

 

 

ansepanse

stil
när man tar igen sig
 

blötsnö.

Både Nemo och Sluggo fick

ha regnoverallerna på sig

men Sluggo var jag ändå tvungen

att tvätta av på benen och magen.

Då blev han frusen och ville

ligga med filten om sig.

------

I morse, innan började tvätta

håret, tog jag fram golvtrasan och

slängde den på golvet.

När jag sedan behövde den hittade 

jag den inte.

Letade och letade och tänkte att

nu spökar det i hjärnkontoret.

Öpnnade skåpet där jag förvarar

trasor, men nej, där var den inte.

Tittade runt igen och även

på Sluggo som låg så fint på 

badrumsmattan.

Tittade till igen och såg något

ljust sticka fram under honom.

Jag skulle gärna velat se honom,

först bära golvtrasan till mattan

och sedan bädda med den.



ansepanse

plusgrader ända sedan igår

 

eftermiddag.

Vi hann ta en vovvepromenad

där Nemo och Sluggo fick leka

av sig riktigt. Att jaga snöbollar

är roligt och att sedan jaga 

varandra och springa så den våta

snön stänker omkring, det är livet

för en vovve det.

Det tråkiga är bara att allt

blir så vått och smutsigt nu.

Redan mitt på dagen igår

syntes det på snön att den blivit

tung och våt.


ansepanse

ut som ett julkort,

när jag igår tände ljusslingan

ute på altanen, just när skymningen

höll på att falla.