har inträffat.

Nemo försvann.

Först försvann Maja med Sluggo.

Jag var tvungen att hitta en toalett

och det sista jag såg av Maja var,

att hon gick iväg med en engelsktalande

kvinna, som skulle visa henne segelbåtar.

När jag och Nemo kom tillbaka,

kunde jag inte hitta Maja och 

tog upp mobilen för att ringa.

Mobilen fungerade inte.

Under tiden försvann även Nemo

och jag fick panik.

 

Min lille älskling som är så

mycket bara min hund. Vill inte

vara utan mig en sekund, om han

själv får välja.

 

när jag såg vilken namnsdag

det var,

sms:ade jag J och gratulerade,

visserligen till hans andra namn,

men ändå.

Svaret kom efter en stund:

"Tacksàmycke"

Tur att jag kan svenska.

Det blir inte något bastubad

i kväll.

Visserligen kom aggregatet med

postbilen igår, men J hinner inte få

den på plats.

- "Du har fått två paket", säger posmannen

och vill ha underskrift.

- "En liten som väger mycket och

en stor som väger lite."

Jo, för det lilla paketet innehöll

nya bastustenar och de väger

en del.


ansepanse

när vi gick ut för att promenera,

 

men sedan började det.

När vi var nästan hemma igen, regnade

det rejält, och jag sa till Maja:

- "Nu växer vi i alla fall och

blir riktigt gröna och frodiga."

Jag har kommit in i en stor

trötthet, vaknar på morgonen

och är lika trött som när jag

gick och lade mig.

Sover hela natten, men vaknar

några gånger, för att sedan

snabbt somna om igen.

Klockan 07.00 tycker kyrkklockorna,

här hos oss, att alla inom närområdet

ska vakna.

Jo, jag vaknar då också, men pang-bom

somnar jag igen, för att vakna av

väckarklockan som ringer 07.30.

Trött.


ansepanse

det finner man.

Eller nej, det gör man inte.

 

Efter att ha letat både högt och

lågt efter en speciell socka, så

slutade jag att leta.
Igår när jag tömde den andra

tvättkorgen, den med lakan och

handdukar, fann jag sockan

i botten.

Bullerbyväg har även

fårhagar där vi igår såg 

tackor med lamm.

Nemo och Sluggo inte syntes

och kunde därmed heller inte

skrämma de söta lammen.

Några andra blev skrämda

och mamma Kanadagås får bråttom

med att få med sig sina små ut i vattnet.

 

Härute kände sig mamma Kanadagås

säkrare.

Vägen kantas av maskrosor.

 

Här med en humla i, som jag såg

tvätta sig, när jag kröp riktigt nära.

 

Så har vi Sluggo som gärna

bär på pinnar.

Han hittar alltid någon pinne 

som blir hans under promenaderna.



ansepanse

som tar lite över en timme

att promenera tillsammans med

Nemo och Sluggo.

Bullerbyvägen kallar vi den eftersom

det är en grusväg kantad med

stenmurar.

Hagar med hästar, och i en av dem

finns den här stenen med hästskorna.

Två vackra sjöar, varav den ena är

"vår badsjö", med badstenen som

är stor och där Maja och jag

brukar sitta, efter ett dopp i

sjön, och torka i sommarsolen.

Badstenen är stor och står en

bit ute i vattnet.

Hoppas att det blir en lång och

varm sommar, så att vi ofta kan

promenera till badstenen och

bara njuta.

Både av ett svalkande bad och

av solvärmen efteråt.


ansepanse

 

 

tittat på olika bastuaggregat

på nätet.

K-rauta säljer en som vi

fastnat för.

J hade tänkt åka iväg till:

-"Kau-rauta."

idag. 

Jag: - "K, det står ju K."

J: - "K-ruta."

Jag: -"Men du ska ju säga rauta för det.

K-rauta."

Fast det blir inte något Kau-rauta 

eller K-ruta

eller K-rauta,

eftersom det är stängt just idag.

Det vinkar vi på tycker Nemo

och

Sluggo.


ansepanse

Vi sitter i godan ro i bastun

när jag ser hur det glimmar till

under bastustenarna i bastuaggregatet.

Plötsligt slår det upp lågor och

Maja springer ut ur bastun och

stänger av strömmen.

Jag häller vatten över stenarna

i aggregatet och det ryker

en del men det slocknar snabbt.

Det var ett abrupt slut på badandet.

Rädslan infann sig inte förrän senare

när jag började tänka på hur det kunde

ha blivit.

Tänk om det inte varit någon inne

i bastun.

Det hade snabbt kunnat bli riktigt

allvarligt.

Nu blir det att köpa ett nytt aggregat

och jag kan ju säga att vi inte kommer

att köpa ett bastuaggregat av samma märke.

Den är nämligen inte mer än tre-fyra år 

gammal.

 

Är den inte söt? 

Fast jag trodde att jag plockat 

undan allt påskpyntet.



ansepanse

Jag litar på SMHI.

Deras väderprognos gällande

vårt område stämde perfekt.

Jag påpekade till J igår att det

ska bli flera minusgrader nu natten

till fredag.

J skyndade sig att hämta sin iPad

och:

- "Nej, det ska hålla sig på plussidan

här hos oss i natt."

Jag: - "Vad kollar du för väder?"

J: - "Det är ett norskt väderinstitut."

Jag: - "Tror du att de vet vädret bättre

här i Sverige än svenska SMHI gör?"

J: - "Jo, det gör de."

Fast själv beslöt jag mig för att lita

på SMHI och bar under eftermiddagen

och kvällen in alla växter jag hade i

växthuset och även ute.

Tur var det för nattens lägsta

temperatur var - 2,9 grader.

Endast SMHI svenska vädret har.

Precis som

"endast Sverige svenska krusbär har."

Så jag fortsätter att lita på

SMHI, även om jag innerst inne

hoppats på att de hade fel.


ansepanse

När J kom hem från jobbet

igår frågade han:

- "Har det regnat här?"

Jag: - "Ja, lite, lite. Nästan

ingenting egentligen."

J: - "Det var likadant i .......

Där kom det bara några droppar.

Så pass bara att man kunde räkna

dem."

Jag vänder mig om till Maja och

säger:

- "Då vet vi vad J har gjort på jobbet idag.

Han har räknat regndroppar."

Hur kommer det att gå för

allt som blommar nu?

Det ska bli flera minusgrader

natten mot fredag.

Löjtnantshjärtat som redan

slagit ut och

vinbärsbuskarna som

står i full blom.

Kommer vi inte att få några bär

alls det här året?


ansepanse

Vi brukar hitta lite vad som

helst.

När J grävde för tujahäcken

hittade han en senapstub.

Porslinsbitar och mindre trevliga

glasbitar, hittar vi ofta.

Fullt med rostiga spikar och

skruvar finns bakom lillstugan.

De som hade det här stället

innan måste ha använt trädgården

till avstjälpningsplats.

Maja hittade också något i gräsmattan

igår.

Mycket trevligare fynd var det, för

vi får ju hoppas att den som

bodde däri lever i sitt trygga bo.

Trodde först att det var skatägg men

efter att jag luskat runt på google tror

jag mig veta att det är taltrastens ägg.

Lagom till Valborg har vår tidiga,

vita rhododenron slagit ut.

men nu har det blivit kyligare,

så då kanske vi får njuta av dem

en längre tid.

Trevlig Valborg 

önskar


ansepanse

 

ett riktigt fästingår i år.

Jag har redan haft två sådana

där äckel-päckel på mig och

när J ringde i morse berättade

han:

- "Jag hade en fästing som satt

på magen."

Jag: - "Hur tog du bort den?"

J: -"Jag använde nagelklipparen."

Jag: - "Nageklipparen?? Varför använde

du inte fästingborttagaren?"

J: - "Jag ville inte börja leta efter den."

Jag: - "Leta efter den. Vet du inte var den

är?"

J: -"Jag vet väl att du har den i vovvelådan,

men jag ville inte börja leta efter den."

Ja, ja.

Slut på diskussionen.


ansepanse

Notera datumet.

Så tidig badpremiär har varken

jag eller Maja gjort förut.

Jo, vi badade.

Maja doppade även huvudet

under vattnet.

Jag doppade hela mig, förutom huvudet, 

två gånger istället.

Om det var kallt?

Jo, isande kallt, men vi hann

inte frysa, eftersom vi

snabbt tog oss upp igen och värmde

oss i solen.

Bildbevis?

Det hann vi inte med men

här hänger våra baddräkter på tork

efter hemkomsten.

 

Den svarta baddräkten är min.

 

Det finns annat som man kan

ha på tork också.

Som en tumstock.

Efter flitigt användande vid

planterandet av tujaplantor var

tumstocken helt lerig, så det

bästa sättet var att skölja av den.


ansepanse

ute i backarna stå,

men vänta, inte den här

vitsippan inte.

 

Vi tittar lite närmare och ser,

att den har bestämt sig för, att

en stubbe är ett bättre ställe att

växa i, än en backe.

Så begravde vi en talgoxe som

J hittade liggande död på soffan ute

på altanen.

Vi begravde den nere i "diket" som

J grävt och där vi håller på och planterar

en tujahäck. 


ansepanse

pikétröjor.

Eftersom jag har stora

fläckar vitiligo,  i nacken och

övre ryggen, måste jag skydda

fläckarna för solen.

Vitiligo är en autoimmun sjukdom

där pigmentet i huden försvinner

och man får vita fläckar.

50 %-g solkräm och gärna

skyddande kläder.

Det känns inte alltid så roligt, att

när det är som varmast, knyta

en stor sjal runt halsen, så att

den skyddar nacken.

Så igår kunde jag äntligen

öppna paketet.

Paketet med pikétröjor som

ju har en krage.

Kragen kan jag till och med

vika upp så att den skyddar bättre.

Fina färger var det på dem.

Några beställde jag två i samma färg.

Men, men.

Jag som inte gillar grönt, trodde

att de här var åt turkosa hållet.

Det  är de ju inte.

Gröna.

Så gröna de kan bli i mina ögon.

Fast jag får tänka som mamma

sa i telefon när jag beskrev färgen:

- "Det låter ju inte så farligt och

den färgen är modern nu."


ansepanse

när jag kom ner i köket,

tittade jag som vanligt efter

hur kallt det varit under natten.

Hjärtat började slå i ilfart, när

jag såg att det varit - 0,4 grader under

natten.

Jag skyndade ut till växthuset, där

jag dagen innan burit ut både paprika-

plantor och augergineplantor.

Ledsnaden kramade om mitt hjärta när

jag såg hur aubergineplantorna hängde,

likaså några av de stora gurkplantorna,

som jag tidigare burit dit, på grund av

det de vuxit sig så stora.

De såg lika ledsna ut som jag 

kände mig.

"Det var det",

tänkte jag när jag gick in.

"Nu orkar jag inte bry mig mer",

tänkte jag vidare.

Rastlösheten gjorde att jag lite senare

 

gick ut igen och tittade i växthuset.

- "Yes", ropade jag riktigt högt och

mitt leende blev stort.

Plantorna hade rest sig upp

och verkade må gott.

Gullvivorna blommar för fullt,

här i trädgården, men det är inte bara

"gulliga" vi har.

Vi har även "rödliga".


ansepanse

det ute i naturen.

Så här tidig har aldrig vår

stora kastanj varit.

 

Inte heller syrenen som

redan har blomsterknopparna

fullt utvecklade.

Det är inte bara positivt.

Allt kommer på en gång och i

år är det rekordmycket pollen

i luften.

Det är 20 år som det senast var

lika mycket.

Eftersom jag alltid sover med sovrums-

fönstret på glänt, sommar som vinter,

och nu lite mer än bara på glänt, så

vaknade jag 03.28 och var helt täppt i

näsan.

Var och hämtade papper i lilla toaletten,

för att kunna snyta mig i, och låg sedan 

vaken i minst en timme med

snörvlande näsa.

 

 

 

ansepanse

Två småflickor kom springande

när Maja och jag var ute på

promenad med Nemo och

Sluggo.

- "Får vi klappa?"

- "Ja, den här vovven," säger

vi och visar fram Sluggo.

Jag såg på en gång besvikelsen

över att de inte fick klappa Nemo.

Vackra Nemo, som alla vill klappa

 

fast han själv inte är så pigg

på det.

Sluggo riktigt kråmar sig och mår

gott när han får all uppmärksamheten

och klapparna.

- "Han har ju skägg," sa en av småflickorna.

Ja, Sluggo har skägg, eller som vi säger

härhemma:

Sluggo har "mustelaser".

När pussgurkan Nemo blev varm

i kläderna fick småflickorna klappa

även honom, men när han försökte

ge den ena en puss, så ryggade

hon tillbaka.


ansepanse

en varm dag.

Annandagen bjöd på temperaturer

upp till +22,4 grader.

J som skulle ner till garaget

med skräp vid 21.30-tiden, tittade

först på termometern.

- "Det är bara + 3,4 nu. Det gick ner

otroligt snabbt," ropar han från köket,

- "Det kanske blir för kallt med bara

kortbyxor."

Jag tänkte inte på det mer då, utan när

jag senare går ut med vovvarna på sista kissrundan,

klär jag på mig ordentligt.

För det är ju tydligen kyligt därute.

Döm om min förvåning när jag möts

av ljumma vindar när jag kommer ut.

Det är något som inte stämmer.

När jag kommer in tittar jag

på termometern.

Jo, det står + 3,4.

Helt riktigt.

Fast det är någon,

läs jag,

som har tryckt på knappen för att

kolla högsta temperaturen

och sedan inte sett efter ordentligt så att

den kom tillbaka till normalläget.

Så den stod på det lägsta som var

natten innan annandagen.

Är det någon som vet vad det här

är för en växt?

Den fanns på Åsle tå.


ansepanse

Jo, det är så man kan

sammansluta påskdagens

ljuvliga utflyktsväder.

Vårt första mål var

Hornborgasjön.

Antalet tranor var 450.

Kikarna hade vi förstås glömt

hemma men mamma, som också

var med, hade sin kikare med, så den

gick laget runt.

Vid Varnhems klosterruin och kyrka

såg vi "Helgonets" bil. 

Ja, nästan i alla fall.

Kyrkan är mäktig och det

var intressant att gå omkring

i det forna klostret.

Vi har ju varit där förr

men inte Maja, så jag ville

gärna visa henne både det och

de små stugorna i Åsle tå.

Så söta men samtidigt så små

att man undrar hur det var att bo

i dem med både fem-sex-sju barn.

En del av dem hade vackra

halmtak.

Kor som var ute i hagen

kompletterade känslan av

sommar.

När vi så var på väg hemåt

såg jag en stor fågel

flyga och säger högt:

- Titta vilken stor fågel. Undrar

vad det kan vara för något.

Sedan, när den landade

på en åker nära vägen,

fick jag snopen konstatera att:

- Det är ju bara en kråka.

Behöver jag säga att jag kände

mig dum?


ansepanse