Igår

förmiddag tog Nemo, Sluggo och
 
jag vår vanliga runda.
 
När vi kommit en bit på väg körde en
 
djurtransportbil förbi. Jag tittade bortåt åkern på
 
vänster sida.

Jo, där var nötkreaturen förda in i en

fålla.

Panik i mitt innersta och sedan kom tårarna.

Stora människan grät ute så att tårarna rann
 
utefter kinderna.

- Nu vänder vi, sa jag till mina följeslagare.

Hade pratat med bonden när jag gick förbi

en vecka tidigare. Då var han ute och satte

upp fållan.

Jag frågade honom om det inte var svårt att
 
skicka djuren till slakt.
 
- Visst känns det, sa han. Sedan berättade han
 
att frakten till slakteriet bara tog ungefär en timme.
 
Djuren har haft det bra hela tiden härute och så
 
måste man förstås tänka efter riktigt ordentligt innan
 
man börjar med köttproduktion. Klarar jag av det här
 
eller inte.
 
- Jag vet i alla fall att jag aldrig skulle klara av det.
 
Aldrig någonsin.
 
 
ansepanse

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0