så jag gick ut för att leta.

Det här var vad jag hittade:


På marken fanns det ingenting

men väl uppe på de här hyllorna:

J ringer mig på morgonen.

Jag: - Jag vet inte om jag skrev

upp havrekli på listan.

J: - Jag hör inte vad du säger. Du

måste tala högre.

Jag tar det om igen.

J: - Jag hör dig inte. Högre!

Rätt som det är.

J: - Nu hör jag dig jättebra. Jag hittade

en plus- och minusknapp och tryckte 

på den. 

 

 

Maja: - Nej, nu ska jag skynda mig

lite. Svamlikanerna kommer ju snart.

Jag: - Ja, det får vi inte missa.

Maja: - Eller snyftelikanerna.

Det var ett passande namn för vi

pratar om "Allt för Sverige" där 

amerikaner kommer till Sverige för

att leta efter sina förfäder.

Det är ett trevligt program men

nog fälls det många tårar.

Det är som mamma sa:

- De gråter ju jämt. Undrar om alla

amerikaner är sådana.



Tapetseringen igår blev klar.

Nu ska jag bara skaffa nya fästen

till gardinstången och sy upp de

nya gardinerna jag redan köpt.


ansepanse

Maja knyter så fina armband:

Den här gjorde hon till mig.

Nu har hon börjat knyta bredare band:

Den här ska Sluggo få till halsband.

Nemo kommer att få en i röda nyanser.

Vad gör vi annars på en söndag?

Tapetseringen blir forhoppningsvis

klar idag.


ansepanse

gjorde det. 

Ett småfint duggregn.

Grått och lite av ett slags

skymning även mitt på dagen.

Jag gick där med Nemo och Sluggo

och sjöng högt:

"- Jag går i solen och sjunger på

en visa och alla småfåglarna svarar

mig i kör....."

Reflexvästen hamnade 

bak och fram i morse. Jag kikade

i hallspegeln om det syntes.

Reklamtrycket hamnade på ryggen

men vad då, tänkte jag och gick ut.

Möter en bil när jag går där i vägkanten.

Där hade inga reflexer i världen hjälpt.

Jag viftade och pekade, ropade också.

- Du har glömt att sätta på lyset.

Jag visste ju inte om han såg mitt viftande

där i halvmörkret, för han fortsatte sin färd men när

jag vände mig om såg jag hur

bilens baklyktor tändes.

Jag: - Jag är duktig.

Maja: - Mm.

Jag: - Nu äter jag bara en godis

om dagen.

Maja: - Då är du väl inte duktig.

Jag: - Jo, titta vad duktig jag är.

Säger jag och gör höga benspark.

Maja: - Du är tossig du.



Vacker konst som framträdde

mot glasbetongen i badrummet

när solen sken häromdagen. Det

är våra badlakan som bildar

det röda mönstret.

------

Kalla fakta skulle till Sydafrika igår.

Jag: - Då blir det varma fakta.


ansepanse

Maja: - Jag fryser. Känn på mina

händer.

Jag: - Mm, du är kall och alldeles

blålila om händerna. Är du säker

på att du inte är en vampyr?

Maja: - Nej, jag är inte säker.

På tal om blålila.

Jag gick ut för att ta en bild på krukväxten

i köksfönstret eftersom undersidan syntes

så bra utifrån.

Mästerfotografen liksom. För visst ser

ni kameran och mina händer som speglar

sig i fönstret.

inte bara med djur och växter.

Nej då.

Som häromkvällen, jag kommer inte ihåg

vilket program det var på tv, det kan

mycket väl ha varit Lasse Kronér som

sa: - Hej då.

Jag svarar honom högt och tydligt

- Hej då.

Vill ju inte vara oartig.

Nemo som ligger bredvid mig i soffan

och sover, hoppar till och tittar sig

undrande omkring: Är det någon som 

ska gå?

Sedan tittar han på mig för

att försäkra sig om att matte inte ska

iväg.

Här sover han så sött i sin korg:

ansepanse

 

Maja: - Jag är så trött.

Jag: - Det är jag också.

Maja: - Det känns som om någon slagit

till med en slägga i huvudet.

Jag - Exakt.

Maja: - Vi skulle slå tillbaka men vi

svenskar är för mesiga för att försvara

oss.

Så tittar Maja på mig med stora ögon.

Maja: - Fast du är ju finska. Men de är väl lika

mesiga.

Jag: - Nejdå. Vi har den finska sisun.

 

J ringer på morgonen:

- Nu lyser redan adventsstakarna i 

inte bara med djur jag pratar.

Jag pratar även med växter.

Se bara på paprikan:

Den har jag pratat med mest varje dag

och se bara vad det babblandet

har givit för resultatet.

Nu är den snart mogen för att

ätas.

Så hittade jag lite spännande att

ta bilder på när jag var vid

komposthögen:

Det här är fröställningen på en

höstanemon.

Tittade ut genom köksfönstret och

såg den allra som sötaste lilla skogsmus

springa ivrigt omkring.

- Lilla sötnosen, vilken fart du har.

Senare var jag vid komposthögen

för att lämpa av lite trädgårdsrens.

Där satt en koltrasthona.

- Vad fin du är. Det finns äpplen här

som du kan äta av. 

Inne i badrummet ser jag en spindel

på golvet.

- Nu får du skynda dig undan innan

Nemo och Sluggo kommer och tror att

de kan leka med dig.

Jag har många att prata med på

dagarna.

jag hittade i trädgården:

Visst är den fin

där den står och lyser upp i 

novemberdiset.

Jag tittade efter lite mer noggrant

och hittade några knoppar.

Kan vi kanske kalla dem för

adventsblommor?

Det är ju inte långt kvar dit

i allafall.


ansepanse

- Var det inte någon post? frågar

jag J när han kommer hem.

J: - Nej.

Maja: - Ingen vill oss något. Alla

hatar oss. Till och med elbolaget.

Jag: - Även det enkla.

 

-------

 

hunnit med att ta upp kameran

och göra rätt inställningar och försöka

ta en bild på den genom ett lortigt

fönster så var den borta.

Här badade den i allafall:


Jag: - Det är väl en slags blomma

skulle jag tro.


ansepanse

Maja skulle på jobbmöte och jag

och vovvarna följde med, för att hälsa

på hos mamma.

Jag: - Ska du ha fleecejackan under

vinterjackan?

Maja: - Ja, det är ju kallt.

Jag: - Nemo och Sluggo. Vi ska till sta´n

men Maja ska till Nordpolen.

------

I ett hus nära mammas fanns det 

redan en adventsstjärna som lyste

i ett fönster.

Alldeles för tidigt.

------

Mamma hade så vackra blommor

i sitt köksfönster:

 

promenad i söndagsrusket.

När vi kommer tillbaka så öppnar jag

grinden och kliver in åtföljd av

de andra.

Maja: - Vet du vad jag tänkte?

Jag: - Nej.

Maja: - Att Nemo kan ju stänga griden

eftersom han är sist.

Jag: - Då skulle det vara illa.

Maja: - Mm, för kan han stänga så

kan han ju öppna grinden också.

-----

Visst ser det ut som huvudet på en ödla:

ansepanse

 

Satt i godan ro i köket på förmiddagen.

Det var bara jag och vovvarna på

nedre våningen.

Ett litet prassel hördes och sedan

kom en duns.

Sluggo leker med en boll, tänkte jag.

Så hörde jag ett lite längre prassel och

så kom dunsen igen.

Tittade mig omkring och såg att Sluggo

låg och sov jämte mig i kökssoffan.

Lite fundersam blev jag innan jag

kom på vad det var.

 

Två äpplen låg på köksgolvet.

De hade rullat ur kassen och dunsat

ner på golvet.

 

------

Ett skri från naturen:

i all ära men inte igår.

Petra Mede blir bara lite för mycket.

Tillsammans med Andreas Lundstedt

dessutom.

Det blev film istället.

En myskväll framför tv:n.

-----

Nemo och Sluggo myser i kökssoffan:

 

Det tycker jag de gör rätt i den här

grå lördagen.


ansepanse

som för övrigt gick bra, tog vi

en tur i sta´n. Gick förbi några som

fikade vid ett cafébord.

Jag: - Ska vi också ta en fika med telmor?

Maja: - Ja.

Jag: - Fast de säljer kanske inte selmor nu.

Maja: - Du är rolig du.

För att återgå till tandläkarbesöket,

jag fick en stor guldstjärna i kanten

för välskötta tänder.

Det var bara lite tandsten som skulle

bort.

-----


Jag räknade till sju nattfjärilar som

satt på köksfönstret igår kväll.

Titta bara på fjärilarna, inte på fönstret.

Nu på bilden ser jag hur lortigt fönstret

är.

Det var inte längesedan jag tvättade

det.


ansepanse

Jag ska till tandläkaren i eftermiddag.

Rädslan för besöket börjar redan

när kallelsen dimper ner i brevlådan.

Alltid så underbart vackra vykort.

Det känns som ett hån.

Jag menar, jag sätter ju inte ett samband

mellan vackra saker och vyer med att

sitta i tandläkarstolen och våndas.

I trappuppgången känns alltid LUKTEN av

tandläkare väldigt MYCKET och då börjar

jag nästan hyperventilera.

När jag så sitter i, eller ligger gör man väl,

stolen så kramar jag den lilla servetten

så att den faktiskt skulle dö om den nu

hade varit levande.

Jag sträcker ut benen helt stela och

tårna böjer sig i kramp.

Gott folk. 

I kväll är det över.

--------

Det ser väl alla vad det här är:

Jag tycker att färgen är så vacker

att den får stå där på handfatet

i badrummet.

 

så lätt att välja. 

Sluggo kunde inte det i allafall 

utan tog den nya leksaken och satte

en annan över den.

På det viset behövde han ju inte

välja alls.

Vad lätt det vore om vi också kunde 

göra så.

Istället för att välja tar vi båda två

eller varför inte alla tre.

-----

Jag har fått en fin utmärkelse i Frejas blogg.

Hennes ord var:
Ansepanse/Kinaguld, varje inlägg har någon form av underfundig tvist, jag skulle gärna sitta vid hennes köksbord och lyssna på samtalen som leder till snärtiga inlägg!

Jag sitter här, just vid det köksbordet och känner mig rörd.

Freja, kan jag kontra med, är en blogg som mycket 

handlar om hennes fina katter, hennes familj som

åker på spännande, lite ovanliga semestrar och

hennes arbetssituation. Hon gör bokrecensioner

och älskar dödskallar.


ansepanse

 

blir det.

Läser i finska grammatiken.

523 684

på finska blir det:

viisisataakaksikymmentäkolmetuhattakuusisataakahdeksankymmentäneljä

Det blir ganska långt på svenska också:

femhundratjugotretusensexhundraåttiofyra

Var ju bara tvungen att se efter hur många

bokstäver det är som skiljer. 

Visst är skillnaden markant.

Om jag kan säga det på finska?

Jodå.

Det är inte särskilt svårt.

 

när vi var till kyrkogården tillsammans

med mamma såg vi en trevlig liten 

hund.

När vi satt i bilen på väg därifrån:

Mamma: - Vad var det där för en hund?

Jag: - Det var ingen riktig hund.

En förlösande stund av skratt efter

gravbesöken fick vi. Det kändes bra.

Jag: - Nej, jag menar, det var ingen

riktig ras. Det var en terrierblandning. 

------

Det här är en riktig hund:

Nemo tvättar tassarna liggande i sin korg.

Sluggo har fått en ny leksak som

han frenetiskt har slitit sönder:

Småbitar av leksaken ligger där på mattan.

 

ansepanse

vi skulle skratta och det gjorde

vi verkligen.

En eftermiddag för någon vecka

sedan hämtade vi posten nere i

brevlådan.

Ett litet utskick från Hööks hade

kommit och jag läste lite i den på väg

in. Så busade jag med Nemo och

Sluggo och när vi klev in så var det lilla

reklambladet borta.

Jag: - Jag måste ha tappat det därute.

Jag gick ut för att leta men hittade ingenting.

Tittade omkring inne också men inget

reklamblad.

Igår hittade jag det av en händelse.

Jag satt på knä i hallen och tittade

bortåt skohyllan och där  bakom skorna

låg reklambladet.

Jag tycker att svart-vita bilder ger en

annan tidsuppfattning. Visst ser det ut

som om bilden vore tagen på 50-talet?


ansepanse

 

gravsmyckningen åkte vi till ÖoB

för att inhandla bland annat schampo.

Jag: - Det här är schampo för normalt

hår men om man har onormalt hår då.

----

Idag tänder vi ljus för våra kära som

gått före.

Den här är speciellt åt min älskade

mormor som jag saknar så:

Det är många år sedan mormor levde

men i mitt hjärta finns hon för evigt.

Azalean är fortfarande höstfin:

 

Tänk att jag fick se en av de

allra vackraste fåglar jag vet.

Igår satt två sidensvansar i vårt

Ingrid Marie-äppelträd och smakade

på frukten.

 

Den här stenmuren stod jag på min

utetrappa och tog bild på.

Idag regnar det igen och Sluggo

vägrade att följa med Nemo ut i

trädgården.

Nu finns det inte ett enda löv kvar

i vårt stora kastanjeträd.

I eftermiddag ska vi in till sta´n och

hjälpa mamma med min pappas och

min brors gravar.


ansepanse

Är de inte fina:

Mina nya stövlar som jag ska

ha i trädgården,

På barnavdelningen hittade jag dem

och de är i storlek 35.

Maja köpte sig ett par kängor och 

två par varma sockar.

Jag köpte även två löpare som kostade

29 kronor styck.

Maja: - Nu har vi ju shoppat loss riktigt

ordentligt.

Känns det bra?

Jag: - Jo, det gör det väl. Ja, alltså.

Jag behövde ju nya trädgårdsstövlar

och dukarna kostade ju inte

mycket men...

Sedan köpte vi tuggummi och

sockerfritt godis.

Jag: - Det ju hjälpte inte med 

kom-ihåg-listan. 

Där hade jag skrivit upp

gasbinda men det hittade vi

inte.


ansepanse