småfåglarna

äter av talgbollarna

trillar det alltid ner något på

backen.

Det vet koltrasthonan som sitter

och väntar

innan hon hoppar ner

och börjar leta.

Annars då?

Jo, det är ju fredag med bastubad

till kvällen.

Sedan hade jag så konstiga drömmar

i natt.

Undrar var allt kommer ifrån.


ansepanse

 

fast det brukar finnas en anledning

till tröttheten.
Nemos trötthet berodde på en

händelserik dag.

Mattes trötthet idag beror på helt

andra orsaker.

04.29 väcktes jag av snöplogen

som verkligen dundrade förbi

och sände ljudvågor långväga.

- Nu ska vi fortsätta sova, sa jag till

hjärnan,

men hjärnan vill något helt annat.

Den gick upp i varv på en gång och

började planera hur dagens middags-

mat skulle lagas.

Som om jag inte kunde det. Soppan

jag ska tillaga har jag gjort många

gånger, men hjärnan gick igenom hela

proceduren med alla ingredienserna.

- Lägg av, sa jag till hjärnan,

men då övergick den till att fundera

på hur mycket snö som dalat ner

under natten.

- Nu slutar du, sa jag men då,

ja då började hjärnan fundera över

gårkvällens tv-program i kunskaps-

kanalen, som handlade om just

hjärnan, hjärnans dolda kreativitet.

Vad hade jag då för argument att

komma med?

Här var ju hjärnan inne på sitt eget

område och tumlade runt riktigt länge.

Nu då?

Ja, nu sitter jag här vid köksbordet

och vill att hjärnan ska vara på

alerten, men nu minsann

signalerar hjärnan:

- TRÖTT.

Med kaffet som jag förgyller

förmiddagen med ska jag lura

hjärnan.

Visst får den skylla sig själv?


ansepanse

 

 

 

än ett sätt har jag kvar.

Förutom granen så har jag

blomuppsättningen som jag

fick av mamma till jul.

och bandet hänger kvar.

Maja: - Tänk, det finns Ögonkakao,

Nescafe och munvatten. Det blir för hela

ansiktet det.


ansepanse

gick jag flera gånger om

dagen under växtsäsongen.

Jag går dit nu också men bara

utanför och bara för att få ner

snön från taket.

Vi fick lite snö inatt

Så jag var ute och skottade

i morse.

Nej, förresten, skottade gjorde jag

inte. Det var en så lätt snö, så jag

sopade med piassavakvasten.

Det gick hur lätt som helst och

apropå växthustaket, så är det

med piassavakvasten jag rafsar

ner snön därifrån.

Riktigt enkelt.


ansepanse

Visst kan man ha besynnerliga

drömmar.

Jag drömde att jag körde bil.

Det var bara det att jag körde på

banorna som finns i Mario kart på

Wii-spelen.

Jag kom heller aldrig i mål. Körde bara

runt i kringelikrokar i en hiskelig fart.

Det var riktigt skönt när jag vaknade

och kunde slappna av.

 

Den här miniatyrvattenkannan fick

jag när jag som barn var med föräldrarna

på semesterresa i Finland.

Bredvid den har jag ställt en liten 

emaljhink.

ligger alltid på köksbordet

så att jag snabbt ska kunna

ta en bild om det händer något.

Fast jag hann ändå inte med

riktigt just här.

Det satt nämligen en liten blåmes

och kalasade på de här talgbollarna

men han fick tydligen ett sms om något

akut, för vips var han iväg.

Den här krabaten hann jag få

några llite dåliga bilder på:

Kvick var även han men några

millisekunder satt han ändå stilla.

Jag gissar att han hade glömt

mobilen hemma.


ansepanse

 

 

alldeles nyss.

Nu är det tomt.

Här hittar jag en tass

och hans vackert hårbeklädda ben.

Vad är det här för fluff? 

 

Är det inte?

Jovisst är det Nemo.

Han sover så gott, på kökssoffan,

där matte sitter med sin laptop och

sin kaffekopp.


ansepanse

gav jag diabetessköterskan

när hon sa att jag hade ett

Hba1c på 5,3.

- Det är som hos en frisk person.

Blodtrycket! Jo, blodtrycket var

115/75.

- Vad bra, 

sa jag till henne.

- Ja, bara du klarar av att leva

med det.

Lite snurrig blir jag ibland men

jag vet ju om att jag måste vara 

extra försiktig när jag till exempel

reser på mig.

- Ditt BMI ligger på 19. Så det finns

ingenting mer du kan göra för ögonen.

Sedan kommer det roliga. Sköterskan

ska titta i datan på min receptlista och

säger ett årtionde.

- Vadå, 

säger jag.

- När är du född?

Hon gjorde mig 10 - 15 år yngre i

ett nafs.

- Uj då, ta det som en komplimang.

Jodå, jag tar det som en komplimang.

något att ta bild på igår och

helt otroligt så hittade jag gröna

löv.

två nätter i rad och under dagarna

har det varit minusgrader en

längre tid nu.

kylan kom, spelat ett spratt.

Undrar hur det nu kommer att gå

för rosenripsen?

-------

Nu väntar vi på sotaren.

Nemo och Sluggo tittar undrande

på mig:

- Varför får vi inte gå ut i trädgården

som vi alltid gör en stund på förmiddagen?

-------

I eftermiddag har jag äntligen fått

en tid till diabetesmottagningen.


ansepanse

 

 

som bekant på landet och

eftersom J arbetar i en stad, inte

den stad som ligger närmast oss

utan en som ligger längre bort,

så brukar han handla på väg hem

från jobbet.

Så även igår.

När han kommer hem berättar han

att det var ovanligt lite folk i affären,

inga köer någonstans.

Folk har alltså inga pengar kvar så här

mot slutet januari, innan årets första lön

kommer.

Undrar hur många det är som nu

ångrar att de försökte skapa,

en i deras ögon, perfekt jul.

Det är en lampskärm även

om det ser väldigt likt ut en

ögonbotten.

en bra födelsedag,

meddelar han och tackar så

mycket för alla gratulationerna.

 

Den gångna natten har varit riktigt

kall.

Man ska ju se allt med positiva ögon,

sägs det, så jag tänker:

- Jippie, nu dör fler mördarsniglar och

fästingar.

Lite kallt om fingrarna när man

håller i kameran bara.


hos oss.

Så länge jag tycker att den ger mig

glädje, får den stå där.


ansepanse

du redan är 6 år.

 

Allra finaste vännen min.

Grattis Nemo på din egen dag.

Många år har vi framför oss

min älskade lilla vän.

 

Idag blir det lite extra gott i

matskålen.

Jag plockade just ut en korvbit

ur frysen. Den ska Nemo och Sluggo

få dela på.


ansepanse

över snön.

Mycket snö är det inte men

det finns två som tycker det är 

tillräckligt.

För att kunna busa i.

 

 

 

 

 

fredag med skönt bastubad

på kvällen. 

Det känns alltid extra skönt

när det är kallt ute.

På förmiddagen ringde jag

min gamla "fröken" som jag

hade i fyran och lite i femman.

Vi flyttade mycket när jag var

barn, så det blev inte längre än

så, att vi bodde i Falun.

 

Hon blev jätteglad att jag ringde

och gratulerade.

Vi kom överens om att jag skulle

höra av mig lite då och då.

Jag har i och för sig haft kontakt

med henne ända sedan vi flyttade

från Falun men nu ville hon att

jag skulle ringa oftare.

Självklart kommer jag att göra det.


ansepanse

bollkille. Se vad fint han

lagt bollen på frambenen.

Nu väntar han bara på att någon

ska leka med honom.

Han gillar sin gamla tennisboll

med "handtag". 

"Handtaget" går att ta i munnen.

Jodå, det gör Sluggo och sedan

skakar han bollen som om

-  "nu ska du allt dö".

Fast dö vill han nog inte att bollen

ska. Han älskar sin boll alldeles

för mycket för det.


ansepanse

föra över bilderna från kameran.

Jag: - Det här fungerar ju inte.

Maja: - Stäng av kameran och sätt

på den igen.

Jag: - Den röda lampan lyser

inte ens.

Så kommer jag på.

Jag hade just laddat batteriet

och glömt att sätta tillbaka den i kameran

igen.

Lite snö har vi fått

 

och is

som i den här byttan.

Botten har riktigt bucklat ut

så att byttan bara står på

det utbucklade.

Tillbaka lär det ju heller inte

gå när det blir mildgrader igen.


ansepanse

 

 

 

 

tog slut, så Maja köpte

några påsar sockerfritt godis

så att jag kunde fylla på burken

igen.

Hon tyckte jag behövde lite uppmuntran.

Ringde förresten diabetesmottagningen

igår. Jag skulle egentligen ha varit

där redan i september förra året

men har ännu inte fått någon tid.

Nu blev det annat ljud i källan när

restultatet från ögonbottenfotograferingen

blev känt.

- Du kan få en tid med väldigt kort

varsel, 

fick jag som svar.


ansepanse

de pupillutvidgande dropparna

sved ordentligt.

Precis som de brukar.

Det var svårt att hålla ögonen

vidöppna när det starka ljuset

riktades rakt in i ögonen men det

gick det också.

Precis som det  brukar.

-  Se här, säger doktorn, och visar

hur vänstra ögat ser ut.

Några småblödningar bara och inte något

att bry sig om.

- Höger öga har du här. Det ser inte

lika bra ut. Ser du blödningarna här

alldeles vid gula fläcken. För ett år

sedan var det bara små fläckar.

Nu är de stora. 

De går inte att behandla med

laser eftersom gula fläcken då skulle

skadas. Vi får låta kroppen försöka

läka skadan själv. Du får komma tillbaka

om sex månader så får vi se.

----

Jag läste i en tidning som heter

"Vår nya vård och omsorg"

där stod det:

"Vi har alla måsten i vardagen. Utöver

våra basala behov ska vi även sköta jobb

och relationer. Men en frisk persons åtaganden

är inget mot en diabetikers. Den som lider

av diabetes måste ha konstant kontroll på sitt

glukosvärde, planera för insulin, matintag och

aktiviteter - alla dagar i veckan."

Det har jag verkligen gjort. Har alltid

skött mig exemplariskt, har aldrig varit

ens lite tjock, aldrig "syndat" genom att

äta sådant jag inte ska, alltid sett till att

jag rör på mig. Med stegräknare ser jag

till att det blir minst 10 000 steg varje dag.

Men det är tydligen inte alltid det 

hjälper.

Ett blodsocker påverkas ju även

av så mycket annat runt om.

 

en stund på eftermiddagen

igår. Jag försökte blunda med

ena ögat för det damm som

då syntes lite här och var.

Tänkte ta med kameran ut men

ångrade mig när jag tittade på

temperaturmätaren och såg att det

var under minus fyra grader.

Tog mitt förnuft tillfånga och

använde kameran inne istället.

Jag lyckades till och med ta bild på

dammet.

Se bara på min svamp-lampa.

Dammet ligger som ett täcke över.

 I eftermiddag ska jag på

ögonbottenfotografering.

Så inte någon sol idag, tack,

och då kanske jag till och med

glömmer bort dammet.


ansepanse

pratar alla om, även mamma,

när jag ringde henne i morse.

- Här snöar det för fullt nu och det

har redan blivit vitt på backen.

- Inte här, svarar jag, glad i hågen.

Efter fem minuter har snöfallet

hunnit även hit och visst, nu har vi ett

tunt lager blötsnö på gräsmattan.

Igår kväll var jag och tog en

bild av en tusensköna 

som redan slagit ut i full blom.

Det upplever jag varje år vid

den här tiden.

Då är det ju meningen att släppa

taget och låta den få vila i sina

gömmor igen.

Allt det glittriga, vackra ska alltså

bort. 

Den står ju där och verkligen lyser

upp tillvaron.

Maja: - Ta bort julgransmattan så kan

du ha granen där hela året.

Nja, kanske inte riktigt så, men några

dagar till ska jag njuta av allt

det glittriga.


ansepanse

ett körsbärsträd i julklapp.

Inte ett sådant som man planterar

ute i trädgården utan en som

har lamp-blommor och som

man har inomhus.

 

Jag hade länge sneglat på en sådan.

Nu får den lysa upp istället

för adventsstakarna.

-------

- Nu har ni 90 minuter på er.

Ja, det gäller alltså de som deltar

i Svenska Mästerkocken.

Jag: - Hur hinner de trycka in

90 minuter på en timme?


ansepanse

tog ner julgardinerna satte jag

upp nya i köket.

Nu hittar jag på igen.

Nya för mig är de visserligen,

men inte nya egentligen, eftersom

mamma haft dem förut och tröttnat

på dem.

De behövde inte ens strykas.

De var så släta och fina när jag tog upp

dem ur kassen.

Den här bilden tycker jag 

bättre om. Den förmedlar 

hemtrevlighet men jag ville ju

visa gardinerna.

------

Jag fick mig tillsänd en helt ny

insulinpump eftersom min gamla

hade börjat bete sig underligt.

När jag ringde supporten sa hon

att jag kan ringa sedan, när jag fått

den nya, och få hjälp

med att programmera den.

När jag väl hade programmerat

den nya, själv, pumpen är som en mindre

dator, och ännu fler inställningar har jag

eftersom jag har en sensor och sändare

som är kopplade till pumpen, så ringde

jag diabetesmottagningen

och berättade att jag fått en ny

insulinpump.

- Vill du ha hjälp med att programmera

den? frågade sköterskan.

- Nej, det behöver jag inte, det har

jag redan gjort. 

Det tog sina modiga 25 minuter men

jag är stolt över att jag är så skicklig.

Lite får jag väl skryta?


ansepanse

plocka undan julen så smått

igår. Det kommer inte att gå

i ett nafs, jag tar det lite pö om pö.

 

De vanliga sakerna kommer på

plats igen.

På kvällen tittade vi på den

nästan nagelbitande kriminaldrama-

serien Maria Wern.

Här var det precis likadant väder.

Regnet stod som spön i backen,

blåste kraftig gjorde det och becksvart

var det.

Dit skulle jag alltså med Nemo 

och Sluggo.

Jag var riktigt rädd och anade

mördare bakom varje

husknut och varje buske.

Jag försökte skynda på dem och

sedan ilade jag in igen.

Fick dörren i lås med blixtens

hastighet.


ansepanse

 

 

 

firade vi julen sista dag med

att äta risgrynsgröt.

Den enda snöflingan vi sett

under julen är den som jag

hängde upp i badrumsfönstret.

Idag är det alltså måndag igen,

fast det egentligen är tisdag.

Tvättmaskinen snurrar runt och

jag dricker mitt förmiddagskaffe.

Vi skulle vara lite mer som Nemo

 

De bryr sig inte om vilken dag

det är.


ansepanse

en knapp i sin flanellskjorta.

Alltså den skjorta som han har

på sig.

J: - Har du dina sygrejor däruppe?

Jag: - Ska du sy i knappen nu? Med

mandarin i näven och ett stort plåster

på ena fingret. Förresten har du ju

skjortan på dig.

J: - Jag får ta av mig den.

Jag: - Kan du sy då?

J: - Jadå. Jag gick i syskola.

Jag: - Syskola?

J: - Ja, i skolan fick vi lära oss sy

och virka.

Jag: - Virka?

J: - Mm, virka.

Sedan demonstrerar J hur man virkar

och jag kan ju säga att virka, det gör

han inte, det är mer som att

han stickar.



ansepanse

och sedan är julen slut.

Fast J har nog inte insett det.

Han fick den här chokladtomten

i julklapp.

Den står fortfarande

oäten.

Jag får väl tvinga i honom den.

Nu är även den sista rördelen på

plats under diskbänken.

Fast J envisas med att kalla den

för rörmuff.


ansepanse

har födelsedag senare på

året.

J i augusti,

jag i juli,

Sluggo i juni,

Nemo lite längre fram i januari

och så

Maja som fyller år just idag.

GRATTIS på födelsedagen MAJA.

I eftermiddag blir det hemmagjord

pizza.

------

Jag använde pepparkaksformar

för att få ett stort och flera små hjärtan.

De små klistrade jag sedan på

det silvriga presentpapperet, satte

tidningar över och sedan tyngder.

Vad hände då?

Jo, när jag tog bort tyngderna och

lyfte undan tidningspapperet hade

hade det ju förstås fastnat i det

fina silvriga presentpapperet.

Jag blev ledsen men tänkte

att Maja nog har överseende

med det.

Jag ville ju så väl och det är

nog ändå det som räknas. 


ansepanse

lite med kameran

 

den här granen är gammal
kommer från J:s föräldrahem

 

de små ljusen brinner ner snabbt

så ibland har någon inte hunnit släcka i tid,

lite svart rund ljusfästena har det blivit

genom åren.

Riktigt exakt hur gammal granen är

vet jag inte, men över 60 år är

den, det vet jag med säkerhet.


ansepanse

 

jo, det hade jag dagen innan

nyårsafton.

Det var så länge sedan sist.

Många, många år faktiskt.

Till antalet var de också många.

Jag räknade till åtminstone fem.

Försiktigt försökte jag ta bilder

genom både köks- och hallfönstret.

 

Här är det en hona

och här en hane.

Domherren är nog en av mina

absoluta favoritfåglar.

------

Onödigt vetande:

Det går inte att öppna 

hundbajspåsar med vantar på.


ansepanse

 

 

 

lugn och fin nyårsafton.

Vi tittade på

Mamma Mia

samtidigt som vi åt.

Spelade Wii-spel länge och väl.

Lite annat var det runt omkring

när tolvslaget närmade sig.

Visst såg vi vackra fyrverkerier,

när vi stod på andra våning

och tittade ut genom 

balkongdörren,

men stackars vovvarna våra.

En stackars darrande Nemo hade

i famnen. Till sist började han att

flämta.

Nu hänger nya almanackan i köket.

Jag har alltid en med hundbilder i.


ansepanse