Det kändes lite som vår.

Jag menar snön hade smält undan

och folk som låtit sina hundar göra tvåan

lite här och var, ja, det syntes alltså.

En hade haft roligt och placerat en sådan

där tandpetare med svenska flaggan på,

rakt ner i en hundbaj.

På ett fält såg jag två harar som inte

verkade vara rädda det minsta. Jag stod

där en stund och bara tittade på dem.

Sedan såg jag en katt som satt med

en mus dinglande i munnen.

Hoppas bara att musen redan var död.

Kameran? Jo, den var hemma.

-----

Jag kan nog lösa det här korsordet

menar Sluggo:

medan Nemo bara ser allmänt söt ut:

igår fick jag se:

Jag har glömt kvar ett juleljus.

Men jag lovar. Nu har jag tagit

bort det röda ljuset och ställt ljusstaken

utan ljus i köksfönstret.

Idag är det tråkväder ute, det regnar

ibland och ibland kommer det blötsnö.

Det blir gott med broccolisoppa idag.

Jag får försöka fylla dagen med lite

glädje för hjärtat mitt är sorgset idag.


ansepanse

Vaknade 6.36 av att insulinpumpen

varnade för att blodsockret var för lågt.

Nu kan jag säkert inte somna om

innan väckarklockan ringer tänkte jag.

Den larmar alltid 7.30.

Men det gjorde jag för rätt som det är

ringer just väckarklockan och jag tycker

förstås att den timmen gick otroligt snabbt.

Tittar på pumpens display som visar

6.50.

Tar upp väckarklockan.

Jo, den är också 6.50.

Hur kommer det sig att den ringer så

tidigt?

Visaren för larmet stod inte längre

på 7.30.

Men vem har ändrat på det?

-------

Idag är det plusgrader.

Har funderat över en sak.

Varför ska balsamflaskorna stå

upp och ner?

Är det för att man lättare ska veta

att det ena är schampo och det

andra är balsam?

Jag tror jag skulle veta vad som

är vilket ändå.

För vad händer när man halvblundande

försöker ställa balsamflaskan på

badkarskanten?

Jag menar rättvänd eller i det här

fallet egentligen felvänd.

Balsamflaskan åker en hastig

rutschkanefärd ner i badkaret.

Där ska man sedan, fortfarande

halvblundande, fiska efter den.

ju "bara" - 6 grader när jag

tog en promenad med Nemo och

Sluggo. Fast blåste gjorde det när

vi kom bortåt skogen och i en hage stod

en häst med rumpan mot vinden.

Jag var tvungen att titta mer än en gång

eftersom hästen faktiskt stod och tryckte

rumpan mot ett träd.

Han vilade väl bakbenen kan tänka men

jag har aldrig sett en häst göra så förut.

Det här ser också ganska roligt ut:

Nu har min buddha fått både hatt

och halsduk.

-----

När jag skulle hämta hundfodret

öppnade jag dörren för att sedan

vända mig snabbt om och aj, jag slog

mig i, ja, vad heter det som jag slog mig i.

Så illa i allafall att det blödde.

Efter lite dividerande kom vi fram

till att det heter låskolv.


ansepanse

Nej, det är jag inte.

Alla städade och stod i inför julen.

Vad gjorde jag då?

Jo, struntade högaktningsfullt i

något storstädande.

Igår fick jag ett ryck och torkade

av skåpsluckor och väggar i köket.

Det var längesedan och det behövdes,

men till julen, i mysbelysningens och

stearinljusens sken, kändes det rätt

onödigt.

Nu däremot med solen som visar

sig alltmer så ser man ju allt.

Även det man inte vill se.

-----

Kallt var det ute och kallt blev det

utan vante i högerhanden när jag försökte

ta lite bilder:

 

ansepanse

Eftersom min gamla eltandborste

började bli sådan att jag fick ladda

den oftare och oftare och den ändå

inte hade riktigt krut i sig,

önskade jag mig en ny i julklapp.

Tror ni jag har använt den nya?

Nej, jag har fortsatt att ladda den gamla

ofta men så:

Maja: - Ska du inte börja andvända den

nya? Den där fungerar ju inte som den

ska längre.

Så igårkväll blev det premiär.

Den är lite annorlunda om man säger så.

Den gamla sa till när två minuter hade 

gått.

Den här nya, läste jag i manualen, delar

in munnen i fyra delar och säger alltså

till var 30:e sekund.

Nu får jag plötsligt ändra mitt sätt

att borsta tänderna.

Och hur delar man framtänderna?

Jag menar, inne, på, utvändigt på

ena sidan, nere eller uppe, det är ju

en fjärdedel. Men framtänderna.

Usch, det var ett irritationsmoment.

Jag har klarat av att borsta tänderna

förut också, utan tidtagning.

Undrar om jag kan lära mig att

ignorera de där 30 sekunderna

eller om jag kommer att fortsätta vara

irriterad över det.

Den vackra, lila tandborsten är min

nya:

 

- 16,9 när jag kom ner till köket

i morse.

Stackars alla vilda djur och

alla växter.

Då är det bättre att sträcka ut

sig riktigt ordentligt i kökssoffan

där matte sitter:


Bakbenen och lilla söta svansen rakt ut.

Det är Nemo det.

Sluggo däremot hittar på hyss. På det

viset är han väldigt lik Emil i Lönneberga.

Sluggo tycker ju att matte hela tiden ska

hitta på roligheter.

husses stövlar i tv-rummet och det

fastän Sluggo har en korg full med leksaker:

 

Mina nya köksgardiner som

jag hängde upp igår.

Lite annorlunda, visst men ljusa

och glada i färgerna.

Mer än nöjd är jag.

------

När Maja hade varit och duschat

sa hon:

- Nu är jag ren.

Jag: - Är du. Och jag som trodde

att du var en älg.


ansepanse 

plötsligt.

På vardagsrumsbordet.

Ingen levande julstjärna kvar.

Tulpanerna nervissnade.

Så jag plockade med mig en "bukett"

blåbärsris från skogen:

Nu hoppas jag bara på att det

ska slå ut.

-----

Maja och jag fjantar oss:

Jag: - Det här är en TAND-borste.

Den borstar man TÄNDERNA med.

Maja: - Om man vill rita på TÄNDERNA

tar man ett TÄND-stift.

-----

 

I förra veckan fick jag en

award från Rantamor.

Tack snälla.

Det var även några frågor som jag

skulle svara på men jag hoppas

att det inte gör någonting om

jag inte svarar på dem.



ansepanse

kan man ha till mycket. Inte bara

till att äta alltså.

Det kommer Maja på när hon ska

smöra sina mackor.

Maja: - Titta vad jag kan.

Så kastar hon brödkakan upp i luften

där det är meningen att den ska göra

en loop och hamna tillbaka i handen.

Det är bara det att den hamnar på

golvet.

Skam den som ger sig. Efter några gånger

går det riktigt bra och det ser roligt ut.

Jag: - Får jag prova?

Det gör jag och, ja, den hamnar återigen

på golvet.

Det var riktigt kallt imorse och i

gryningljuset såg allt blått ut.


ansepanse

 

jag aldrig äta:


Grönmögelost är verkligen

någonting jag aldrig skulle få ner.

Men Maja tycker det är gott.

Maja: - Vet du varför jag tycker om

osten?

Jag: -  Du tycker om den för att den

är grön.

Maja: - Fjant. Det är en så fin sälta i den.

Undrar hur den skulle smaka utan grönmöglet.

Det skulle nog vara en god ost då också.

-----

Igår kväll när J skulle gå och lägga sig:

- Du får plocka bort allt ur skåpet under

diskbänken. Han ska titta där.

Han, är en besiktningsman från vårt

försäkringsbolag, som kommer hit idag.

Jag: - Var ska jag lägga alla saker då?

Hjälp tänkte jag vidare. Det skulle behöva

städas ordentligt där. Fast jag tänker inte

plocka ur det. Var skulle jag kunna stuva

undan allt som finns där. Det går väl

lika bra att plocka ur det när han är här.

Förresten kommer J hem lite innan

så då får han ta hand om det.


ansepanse

Jo, det kan även jag.

Inte bara Nemo och Sluggo.

Det är kanske av dem jag lärt mig.

Jag skulle lägga upp de nya gardinerna

och även zick-zacka tyg som tydligen

ska krympa 5 %. Så jag tänkte att det

är bäst att tvätta tyget först innan

jag ska sy överdrag till kökssoffan av det. 

Därav zick-zackandet.

Symaskinen krånglade och jag hade

svårt att få i sytråden i symaskinsnålen.

Därav morrandet.

Sedan fick jag se att tråden på något vis

kringelikrokade i fel "spår".

Tittade ut genom fönstret och blev

genast på bättre humör:

 

inte många år gammal, jag har

frågat mamma och hon tror 

att jag var tre eller fyra år.

I samma hus som vi då bodde

i, ute på landet, bodde det ett

äldre par som var från Tyskland.

Det här lilla lejonet fick jag av den

snälla tanten:

Jag fick den i min hand och satt

länge och bara tittade på den.

Vilken skatt jag tyckte att den var

då och nu är den värd kanske ännu

mer för mig eftersom den är ett

kärt minne.

Ögonbottenfotograferingen gick bra.

Trots att det sved rejält av dropparna

och jag knappast såg någonting alls när

jag kom ut i den vita snövärlden igen.

Läkaren hittade inga små blödningar

alls, vilket jag har haft den senaste

tiden.

Han frågade om jag ligger bra

i blodsockret nu.

Och jo, fick jag ju säga och berätta att

jag har min nya sensor att tacka för allt

det positiva.

Sluggo fick sig ett nytt halsband. Blått

och vackert.

Ny lampan hämtades.

I eftermiddag ska jag på 

ögonbottenfotografering.

Jag tycker inte om det, har jag just

kommit på. Förvisso bra men att 

få pupillutvidgande droppar i ögonen

som svider och att sedan inte se

ordentligt på en halv dag. Det känns

inte lockande.

Tur att solen inte verkar komma

fram idag i allafall.

Maja: - Är det något hårt här i maten?

Jag: - Vad menar du?

Maja: - Jag tyckte det knastrade mellan

tänderna.

Jag: - Det kan ju vara brosk i färsen.

Idag skrattade jag inombords när jag kom

på att det var vegetarisk färs vi hade i

maten. Då kan det ju inte varit brosk.


Igår åkte alla adventsljusstakarna in

i skåpen igen.

Fast vänta, nu ljuger jag. En ljusstake står

kvar i väntan på den nya fönsterlampan

som jag hoppas kommer hem

på måndag.


ansepanse

kan ju även vara att skotta 

framför grannens hus nu när det

har snöat och de själva är på 

utslandsemester.

Det var vad jag sysselsatte mig med

igår efter att ha skottat vår egen

garageuppfart.


Fast vad jag då inte visste var att

de kom hem på kvällen.

Undrar vad de tänkte om alla spår

jag gjorde, där jag inte skottat, bara

för att det skulle se ut som om någon var

hemma.


ansepanse

 

 

över mig själv.

Jag klarade kursen i finska på

Umeå universitet och har nu fått

7,5 högskolepoäng.

Så nu kan jag titulera mig

akademiker.

Det ni.

Nej, jag skryter inte, tycker bara att

det är så otroligt roligt.

men kanske inte alltid.

Jag dricker ett stort glas fil

till lunch varje dag.

Igår klantade jag mig, viftade på

något vis till glaset. Det välte så

fint på bordet och innehållet plaskade

över köksgolvet. Fil är ju inte som mjölk

som bara rinner. Den riktigt exploderade när

den nådde golvet.

Fil överallt.

Jag: - Titta Nemo, du får slicka upp det.

Nemo går fram, tittar skeptiskt på filen och

går sedan därifrån.

Jag: - Titta Sluggo du får slicka upp det.

Sluggo bär sig åt precis likadant som Nemo.

Jag fick snällt städa upp efter mig själv och

inte förrän sent på eftermiddagen kom jag

på varför de ratade filen och jag fick mig

ett gott skratt.  

Jag har alltid äppelcidervinäger i min

fil. Självklart tycker inte varken Nemo eller

Sluggo att äppelcidervinäger är lika gott

i filen som jag gör.

imorse. Fick provsvaret från laboratoriet

igår om att Sluggo har ägg av hundens

spolmask i sig.

Det där med att han äter hundbajs

är nu inte så mycket att göra åt

om man har en stor trädgård där

Nemo och Sluggo får springa omkring

i av hjärtans lust.

- Avmaska båda hundarna så gör det

ju ingenting om han äter kompisens bajs,

mer än att det är otrevligt, var vad veterinären

sa till mig.

Så nu åker både Nemo och Sluggo på

en kur.

-----

Det här är Nemo och han äter inte hundbajs:

 

Men han säger till matte att låta bli att

använda blixt vid fotografering.

- Då måste jag ju blunda.


ansepanse

av tidningen idag att det ska bli

minusgrader längre fram i veckan.

Vill egentligen inte. Visst, det blir

renare ute men samtidigt är det

skönt att det inte är halt.


Maja och jag har tittat på

"Dinosariernas planet" på svt Play.

J har hållit på ett tag och städat

ett utrymme innanför pannrummet

nere i källaren.

Så kommer han upp och säger

- Nu har jag laddat en råttfälla. Jag

såg en mus kila förbi därnere.

Jag vet ju att man inte kan ha möss

i källaren, för de kan ju förstöra och

bita sönder men det första jag tänkte var:

stackars lilla mus, den ville ju bara komma

in i värmen.

-----

Fröställning från en syrén:

 

 

 

Maja och jag tittar på

Last night of the Proms

från Albert Hall.

Det känns mycket brittiskt när

de framför Rule Britannia och

viftar med flaggor.

Rätt som det är rapar Maja högt.

Maja: - Excuse me.

Jag: - Har du också blivit engelsk?

Maja: - Bara för att jag rapar?

Jag: - Nej. För att du pratar engelska

förstås.

Maja: - Det märkte jag inte ens att jag

gjorde.

De här små miniatyrerna står i

baddrumsfönstret.


ansepanse

J kom hem med årets första tulpaner igår.


Maja hämtade en vas och jag sa till

henne att låta cellofanen sitta kvar

runt buketten.

- Det är bra om de får stå så en

timme.

Jag: - Ett annat knep är att sätta

en sockerbit i vattnet.

Maja: - Det har jag också hört men aldrig

testat.

Jag: - Fast vi har inga sockerbitar. Förresten

har vi ju inget vanligt socker heller.

Jag tror nu inte att det går lika bra

med Stevia.


ansepanse

 

Det är Majas födelsedag idag.

Bilden är tagen på nyårsafton innan rakterna

började smälla. För så här lugna var inte

Nemo och Sluggo längre fram på kvällen.

Grattis på din egen dag Maja.

------

Under julhelgen tittade J på något program

där de visade konster med hundar.

En hund städade bort sina leksaker till

en låda.

Det ska jag testa tänkte jag direkt

och igår började jag.

Nemo förstod vinken efter bara 

någon minut. Han tyckte det var

roligt att plocka upp de små leksakerna

och stoppa dem i leksakskorgen.

Fast hur jag än försökte så förstod

Sluggo inte alls vad jag menade.


ansepanse

ska man ju dricka. Jag hade hällt

upp kaffe i koppen ända upp till

kanten. Sedan glömde jag bort att

koppen var överfull. När jag sedan tog

koppen och fortfarande tittade på dataskärmen

skvätte kaffet över musmattan, min

jumper, duken och mina jeans.

Laptopen klarade sig med någon

millimeter när.

Så här gick det igår. Vi tittade på

tv och plötsligt såg jag hur en

större eldslåga slog ut.

Det går fort och kunde ha gått

riktigt illa.


ansepanse

 

kvar alls i trädgården, där

allt är vått och kladdigt.

När Sluggo kom in igår efter

att ha nosat omkring lite tillsammans

med Nemo och undersökt om allt

var som det skulle, klappade Maja

honom och:

- Titta här vad Sluggo hade med

sig in.

Det var en liten snigel som fastnat

i Sluggos päls.

En levande snigel den första januari.

Lite konstigt är det allt.

Undrar om vi kommer att ha användning

av de här mer i vinter:

 

 

stått i köket och skalat och

fördelat rotselleri, palsternacka, morötter,

 

rödbetor, kålrot, potatis och

även skivat en aubergine till

"ugnsstekta rotakser",

haft en kalkon i ugnen som 

åkte ut och in med eller utan folie,

så var det en trött kropp som satte

sig vid nyårsmiddagen.

Inte orkade jag heller vaka in det nya

året även om det inte blev någon sömn

förrän någon gång efter 00.30 eftersom

raketerna smällde runt omkring.

Jodå, även på landet är det som ett

världskrig hade satts igång.

Efter att ha haft en rädd Sluggo tidigare

på kvällen hade jag en darrande liten Nemo

som jag försökte lugna genom att lägga mitt

huvud så nära hans darrande kropp som

möjligt.