Vi brukar hitta lite vad som

helst.

När J grävde för tujahäcken

hittade han en senapstub.

Porslinsbitar och mindre trevliga

glasbitar, hittar vi ofta.

Fullt med rostiga spikar och

skruvar finns bakom lillstugan.

De som hade det här stället

innan måste ha använt trädgården

till avstjälpningsplats.

Maja hittade också något i gräsmattan

igår.

Mycket trevligare fynd var det, för

vi får ju hoppas att den som

bodde däri lever i sitt trygga bo.

Trodde först att det var skatägg men

efter att jag luskat runt på google tror

jag mig veta att det är taltrastens ägg.

Lagom till Valborg har vår tidiga,

vita rhododenron slagit ut.

men nu har det blivit kyligare,

så då kanske vi får njuta av dem

en längre tid.

Trevlig Valborg 

önskar


ansepanse

 

ett riktigt fästingår i år.

Jag har redan haft två sådana

där äckel-päckel på mig och

när J ringde i morse berättade

han:

- "Jag hade en fästing som satt

på magen."

Jag: - "Hur tog du bort den?"

J: -"Jag använde nagelklipparen."

Jag: - "Nageklipparen?? Varför använde

du inte fästingborttagaren?"

J: - "Jag ville inte börja leta efter den."

Jag: - "Leta efter den. Vet du inte var den

är?"

J: -"Jag vet väl att du har den i vovvelådan,

men jag ville inte börja leta efter den."

Ja, ja.

Slut på diskussionen.


ansepanse

Notera datumet.

Så tidig badpremiär har varken

jag eller Maja gjort förut.

Jo, vi badade.

Maja doppade även huvudet

under vattnet.

Jag doppade hela mig, förutom huvudet, 

två gånger istället.

Om det var kallt?

Jo, isande kallt, men vi hann

inte frysa, eftersom vi

snabbt tog oss upp igen och värmde

oss i solen.

Bildbevis?

Det hann vi inte med men

här hänger våra baddräkter på tork

efter hemkomsten.

 

Den svarta baddräkten är min.

 

Det finns annat som man kan

ha på tork också.

Som en tumstock.

Efter flitigt användande vid

planterandet av tujaplantor var

tumstocken helt lerig, så det

bästa sättet var att skölja av den.


ansepanse

ute i backarna stå,

men vänta, inte den här

vitsippan inte.

 

Vi tittar lite närmare och ser,

att den har bestämt sig för, att

en stubbe är ett bättre ställe att

växa i, än en backe.

Så begravde vi en talgoxe som

J hittade liggande död på soffan ute

på altanen.

Vi begravde den nere i "diket" som

J grävt och där vi håller på och planterar

en tujahäck. 


ansepanse

pikétröjor.

Eftersom jag har stora

fläckar vitiligo,  i nacken och

övre ryggen, måste jag skydda

fläckarna för solen.

Vitiligo är en autoimmun sjukdom

där pigmentet i huden försvinner

och man får vita fläckar.

50 %-g solkräm och gärna

skyddande kläder.

Det känns inte alltid så roligt, att

när det är som varmast, knyta

en stor sjal runt halsen, så att

den skyddar nacken.

Så igår kunde jag äntligen

öppna paketet.

Paketet med pikétröjor som

ju har en krage.

Kragen kan jag till och med

vika upp så att den skyddar bättre.

Fina färger var det på dem.

Några beställde jag två i samma färg.

Men, men.

Jag som inte gillar grönt, trodde

att de här var åt turkosa hållet.

Det  är de ju inte.

Gröna.

Så gröna de kan bli i mina ögon.

Fast jag får tänka som mamma

sa i telefon när jag beskrev färgen:

- "Det låter ju inte så farligt och

den färgen är modern nu."


ansepanse

när jag kom ner i köket,

tittade jag som vanligt efter

hur kallt det varit under natten.

Hjärtat började slå i ilfart, när

jag såg att det varit - 0,4 grader under

natten.

Jag skyndade ut till växthuset, där

jag dagen innan burit ut både paprika-

plantor och augergineplantor.

Ledsnaden kramade om mitt hjärta när

jag såg hur aubergineplantorna hängde,

likaså några av de stora gurkplantorna,

som jag tidigare burit dit, på grund av

det de vuxit sig så stora.

De såg lika ledsna ut som jag 

kände mig.

"Det var det",

tänkte jag när jag gick in.

"Nu orkar jag inte bry mig mer",

tänkte jag vidare.

Rastlösheten gjorde att jag lite senare

 

gick ut igen och tittade i växthuset.

- "Yes", ropade jag riktigt högt och

mitt leende blev stort.

Plantorna hade rest sig upp

och verkade må gott.

Gullvivorna blommar för fullt,

här i trädgården, men det är inte bara

"gulliga" vi har.

Vi har även "rödliga".


ansepanse

det ute i naturen.

Så här tidig har aldrig vår

stora kastanj varit.

 

Inte heller syrenen som

redan har blomsterknopparna

fullt utvecklade.

Det är inte bara positivt.

Allt kommer på en gång och i

år är det rekordmycket pollen

i luften.

Det är 20 år som det senast var

lika mycket.

Eftersom jag alltid sover med sovrums-

fönstret på glänt, sommar som vinter,

och nu lite mer än bara på glänt, så

vaknade jag 03.28 och var helt täppt i

näsan.

Var och hämtade papper i lilla toaletten,

för att kunna snyta mig i, och låg sedan 

vaken i minst en timme med

snörvlande näsa.

 

 

 

ansepanse

Två småflickor kom springande

när Maja och jag var ute på

promenad med Nemo och

Sluggo.

- "Får vi klappa?"

- "Ja, den här vovven," säger

vi och visar fram Sluggo.

Jag såg på en gång besvikelsen

över att de inte fick klappa Nemo.

Vackra Nemo, som alla vill klappa

 

fast han själv inte är så pigg

på det.

Sluggo riktigt kråmar sig och mår

gott när han får all uppmärksamheten

och klapparna.

- "Han har ju skägg," sa en av småflickorna.

Ja, Sluggo har skägg, eller som vi säger

härhemma:

Sluggo har "mustelaser".

När pussgurkan Nemo blev varm

i kläderna fick småflickorna klappa

även honom, men när han försökte

ge den ena en puss, så ryggade

hon tillbaka.


ansepanse

en varm dag.

Annandagen bjöd på temperaturer

upp till +22,4 grader.

J som skulle ner till garaget

med skräp vid 21.30-tiden, tittade

först på termometern.

- "Det är bara + 3,4 nu. Det gick ner

otroligt snabbt," ropar han från köket,

- "Det kanske blir för kallt med bara

kortbyxor."

Jag tänkte inte på det mer då, utan när

jag senare går ut med vovvarna på sista kissrundan,

klär jag på mig ordentligt.

För det är ju tydligen kyligt därute.

Döm om min förvåning när jag möts

av ljumma vindar när jag kommer ut.

Det är något som inte stämmer.

När jag kommer in tittar jag

på termometern.

Jo, det står + 3,4.

Helt riktigt.

Fast det är någon,

läs jag,

som har tryckt på knappen för att

kolla högsta temperaturen

och sedan inte sett efter ordentligt så att

den kom tillbaka till normalläget.

Så den stod på det lägsta som var

natten innan annandagen.

Är det någon som vet vad det här

är för en växt?

Den fanns på Åsle tå.


ansepanse

Jo, det är så man kan

sammansluta påskdagens

ljuvliga utflyktsväder.

Vårt första mål var

Hornborgasjön.

Antalet tranor var 450.

Kikarna hade vi förstås glömt

hemma men mamma, som också

var med, hade sin kikare med, så den

gick laget runt.

Vid Varnhems klosterruin och kyrka

såg vi "Helgonets" bil. 

Ja, nästan i alla fall.

Kyrkan är mäktig och det

var intressant att gå omkring

i det forna klostret.

Vi har ju varit där förr

men inte Maja, så jag ville

gärna visa henne både det och

de små stugorna i Åsle tå.

Så söta men samtidigt så små

att man undrar hur det var att bo

i dem med både fem-sex-sju barn.

En del av dem hade vackra

halmtak.

Kor som var ute i hagen

kompletterade känslan av

sommar.

När vi så var på väg hemåt

såg jag en stor fågel

flyga och säger högt:

- Titta vilken stor fågel. Undrar

vad det kan vara för något.

Sedan, när den landade

på en åker nära vägen,

fick jag snopen konstatera att:

- Det är ju bara en kråka.

Behöver jag säga att jag kände

mig dum?


ansepanse

 

med rödlöksskalfärgade ägg,

åt vi igår.

J hämtade mamma från sta´n

och jag dukade och ställde

den här på mammas tallrik:

Av mamma fick jag en bukett

påskliljor och den här fina

bilden 

som jag tänker rama in

och hänga upp.

Maja busade lite med Sluggo

som alltid är på hugget när det

gäller lite lek.

Nemo undrar vad det är

för mening med att busa så där.


ansepanse

Maja: - "Julmust och påskmust är

inte samma smak."

Hon sitter och läser tidningen.

Jag: - "Det har jag alltid trott att det

är."

Maja: - "Nej, det står här att det är

skillnad, men eftersom receptet är

hemligt, talar de inte om vad det är."

Jag: - "Ägg. Det kanske är ägg i."

Det skrattar vi båda åt.

Jag: - "Eller jag vet. Äggskal. Krossat

äggskal är det förstås i"

Maja: - "Ja, och i julmust är det

grisknorrar."

Det skrattar vi ännu mer åt.

EN RIKTIGT GLAD PÅSK

önskar


ansepanse

kröp jag i gräset

 

för att riktigt komma i rätt

nivå.

 

Hoppas att inte någon

 

såg mig där jag blötte ner

jeansknäna och

halvlåg med rumpan i vädret.

 

- "Du hittar på så mycket tokigheter, matte," 

tycker Sluggo.

- "Ja, vi är riktigt trötta på dig, matte,"

hinner Nemo säga innan han somnar.


ansepanse

påskliljor, kom J hem med

igår.

Han slängde dem på diskbänken

och mumlade något om graven.

Han har nämligen pratat om att

han skulle köpa påskliljor och

sätta dem på sina föräldrars grav.

- "Då så", tänkte jag och lät

dem ligga kvar där på diskbänken.

När de fortfarande låg där en timme

senare sa jag:

- "Ska du inte iväg till graven med

dem då?"

J: - "Det är bara en bunt jag ska

dit med. De andra blommorna är

till dig."

Snabbt fick jag ner dem i en

vas med vatten.

Stackars törstande små 

gulisar.

De är inte helt utslagna än 

 

men det kommer att gå fort

 

kanske har de öppnat

sig helt redan tills i eftermiddag.


ansepanse

kan vara läskiga.

Vi satt och tittade på

kunskapskanalens 

"Världens natur" 

som visade Indiens vilda

djur uppe i området närmast

Himalaya och

Brahmaputras stränder.

När det dök upp en orm i rutan,

inte vilken orm som helst, utan den

indiska pytonormen som blir

5 meter lång och 90 kg tung, så,

ja, då hamnade det pålägg som jag

just skulle placera på kvällsmackan,

i mitt knä istället.

Trevligare djur, som den indiska

elefanten, visades också.

"En vuxen elefant dricker 100 liter

vatten om dagen,"  hörde vi reportern

säga.

Maja: - "Jaså, det är så det blir

ebb och flod."

solen och det blåser endast

en stilla bris.

Annat var det i helgen.

På lördagen hann vi med

en långpromenad innan regnet

öste ner senare på eftermiddagen.

På söndagen blåste det så

kraftiga vindar att vintermössan

kändes som ett måste.

Det var nära att jag tidigare

i förra veckan plockade

undan vintermössor och 

vantar.

Tur att jag inte gjorde det.

 

Efter söndagens två småpromenader

och en riktigt lång promenad

blir en liten Nemo trött.

 

Se så fint han placerat framtassarna.

 

Ja, även en Sluggo-man blir

trött.

Fast det är ju så ett bra

vovveliv ska vara.

Roliga aktiviteter och sedan

vila.


ansepanse

man sitta och vänta.

 

Det kan bli rätt jobbigt.

 

I alla fall om man måste vänta länge.

 

Fast där kommer hon väl?

---------

I år var det jag som vann.

Över J alltså.

Han brukar alltid vara först med

att se den pigga, stjärtviftande

sädesärlan, men i år var det jag.

Mindre roligt var att jag i morse

träffade på den första mördarsnigeln.

Fast den lever inte längre, kan jag

ju meddela.

Grannen klippte gräsmattan för

första gången i år. 

Vad han egentligen klippte, vet jag

inte, det hade ju inte hunnit växa

något gräs precis.

Han hade kanske slagit vad med

någon om att vara först med

att klippa gräsmattan.


ansepanse

 

duktig på det nu.

Ja, alltså J har lärt sig

sin iPad riktigt bra.

För en stund sedan, innan jag

öppnat min laptop, kom han

och sa:

- "Vet du vem som åkte ut i

Let´s dance igår?"

Jag: - "Nej, jag har inte hunnit

kolla än."

J: - "Jag kollade just på iPaden."

Att det sedan var Lotta som

åkte ut var väl mindre roligt, även

om det var väntat efter gårdagens

instats.

Nu håller J på att köra in ved

i vedboden.

Han kom in och bytte jacka, till

en varmare,eftersom det blåser

kallt och solen inte vill visa sig.


ansepanse

påskpyntat klart.

Inte bara inomhus, utan

även ute i brunnen.

Jag belv inspirerad till det

när vi häromdagen gick förbi

en trädgård där de pyntat likadant.

Nemo undrar mest, varför matte

tycker att brunnen plötsligt 

blivit så intressant, att det

måstes ta bild på den.

En helt annan dag, när solen

sken, gick vi förbi de här

fåren.


ansepanse

påskriset på plats,

pyntat och klart.

 

Inte utan vedermödor.

Likt en nordpolenexpedition stretade

vi iväg i regn och rusk.

Jag hade nämligen sett att

det låg fällda björkar på ett 

ställe.

Där kunde jag ju knipsa av

några kvistar.

Fullt utrustade var vi.

Det ska man vara på en

nordpolenexpedition.

Sekatören i fickan och hel

regnmundering hade vi,

men eftersom det bara duggade

väldigt lätt i början, hade jag inte

kapuschongen över huvudet,

alltså när vi gick hemifrån.

Rätt som det var började det

ösa ner och då var det förstås redan

försent, jag var ju redan våt i håret.

Frös gjorde jag och 

 

hela kvällen gick utan att jag

fick tillbaka värmen i kroppen.

 

ansepanse

 

idag än i går.

Det var åtminstone över fyra plus

när jag gick upp i morse, sedan

sjönk temperaturen för att hamna

på bara tre plusgrader.

Gullvivan blommar ändå,

likaså pärlhyacinten

och fänrikshjärtat.

Vinterkörsbärsträdet är fullt

med knoppar. Nu behövs det

bara en varm dag med solsken så

har vi en ljusrosa dröm att njuta av.

Ett fjolårslönnlöv pryder en

spireabuske.


ansepanse

vid köksbordet.

Nemo låg och sov bakom mig

i kökssoffan.

Plötsligt känner jag hur hans

bakben börjar röra på sig.

Tassarna börja springa mot

min rumpa.

 

- "Jag drömde bara lite, matte."

 

- "Det gjorde väl ingenting,

- att jag använde dig som löpband,

matte? Det var en läskig dröm

där jag var tvungen att springa

fort."

-------

Idag regnar det riktigt ordentligt

därute, men det är milt med sina

11 plusgrader, så jag får intala

mig själv om att det är bra

för växligheten.

För inte är det bra för min

sinnesstämning i alla fall.

och det regnade även igår 

eftermiddag.
Jag trodde det var uppehåll

ett tag, så jag tog med mig kameran

när jag gick ut.

När jag märkte att det droppade

lite från himlen skyndade jag

till brunnen och stod där

under brunnstaket och tog

lite bilder.

vårtecken kan känna sig

överkörda.

 

Det allra säkraste tecknet

på att den varmare årstiden

är i antågande hördes i

morse när jag tog den tidiga

vovverundan.

Måsarna har kommit in över

land och skränade så att jag

fick ont i öronen.

Det behövdes lite regn och

en mild, dimmig natt.

Sitter här i köket och har

ytterdörren öppen för vädring

och jag hör måsarna även nu.

--------

Igår gjorde jag deklarationerna

och fick iväg dem med 

e-legitimation.

Det känns skönt.


ansepanse

Nej, inte för de småfåglar

som redan 04.53 kvittrade utanför

sovrumsfönstret.

Jag slog upp ögonen för att se

om det hade ljusnat.

Det var fortfarande mörkt och

jag undrade om inte även

fåglar sover innan det börjar

ljusna.

 

På något vis lyckades jag ändå

slumra till för att vakna 06.53 till

ett mycket ljusare sovrum.

Då var det helt tyst utanför

fönstret.

Inte ett enda fågelkvitter hördes.

Jaha, tänkte jag, det var bara för

att väcka mig som de hade 

konsert i arla morgonstund.


ansepanse

redan blommar

är inte konstigt

men att rosenbuskarna redan

fått så här stora blad, 

det är lite ovanligt.

Det är lite speciellt med tusenskönans

knoppar,

det är så mycket rött i dem

att man skulle tro att blomman

också blir röd

men hos mig blir de antingen

helvita eller med en liten rosa

skiftning längs kanten.

Efter middagen igår sa vi

till J:

- "Vi tar bara en rask promenad."

J: - "Vart har ni bråttom till då?"

Skrattande gick Maja och jag

ut genom dörren.

Inte hade vi bråttom.

Vi ville bara utmana oss lite.

Inte bara gå i vanlig promenadtakt.


ansepanse

som Maja var inne i köpcentret

strosade jag med Nemo och Sluggo

längs trottoaren på Kungsgatan.

En söt liten tant kom med sin

rollator och jag drog i kopplen

för att visa Nemo och Sluggo att

de skulle gå nära mig.

Söta tanten: - "Nej, jag ska inte köra

på dem."

Det trodde jag ju inte heller.

Söta tanten böjer sig ner och börjar

prata med vovvarna och Nemo som

annars är väldigt försiktig med nya

människor, gick glatt fram och

gav söta tanten en vänlig tackling

och började stryka hakan mot

söta tantens ben.

Söta tanten: - "Ja, ni är så söta,

så söta."

Hon fortsatte att klappa dem och

sedan när hon skulle gå:

- " Och matte är också söt."

Ja, är jag söt då?

Det är jag som står där till vänster,

Majas skugga är till höger.



ansepanse

grönska mer och mer.

Syrénen har kommit så här långt:

 

 

och nej, jag har inte blivit lurad.

Inte ännu i alla fall.

Pratade med mamma i telefon

allldeles nyss och jag lyckades

lura henne med:

- "Det var nästan tio minus i natt."

- "Nej"  sa mamma förvånat.

 

Vi var en sväng in till vår lilla stad igår

och jag tog en fin promenad i parkerna

med Nemo och Sluggo.

 

Hittade ett kärlekspar som

stod och kysste varandra intensivt.

Visst kysser de varandra helt

passionerat? Eken och boken.

Är det vår så är det.

Eller kanske sommar.

För visst är maskrosen en

sommarblomma?

Fast nej, sommar är det inte.

Igår var det betydligt kyligare

än det var i helgen.


ansepanse