förmiddag tog Nemo, Sluggo och

 

jag vår vanliga runda.

 

När vi kommit en bit på väg körde en

 

djurtransportbil förbi. Jag tittade bortåt åkern på

 

vänster sida.

Jo, där var nötkreaturen förda in i en

fålla.

Panik i mitt innersta och sedan kom tårarna.

Stora människan grät ute så att tårarna rann

 

utefter kinderna.

- Nu vänder vi, sa jag till mina följeslagare.

Hade pratat med bonden när jag gick förbi

en vecka tidigare. Då var han ute och satte

upp fållan.

Jag frågade honom om det inte var svårt att

 

skicka djuren till slakt.

 

- Visst känns det, sa han. Sedan berättade han

 

att frakten till slakteriet bara tog ungefär en timme.

 

Djuren har haft det bra hela tiden härute och så

 

måste man förstås tänka efter riktigt ordentligt innan

 

man börjar med köttproduktion. Klarar jag av det här

 

eller inte.

 

- Jag vet i alla fall att jag aldrig skulle klara av det.

 

Aldrig någonsin.

 

 

ansepanse