sänder ett hjärta

 

 

 

Jag har gjort hjärtat själv. Hittade på hur jag skulle göra.

 

Virkade först, av grovt garn, ett långt band som

 

jag sedan hopfogade till ett hjärta.

 

Rätt nöjd är jag.

 

 

 

 

 

alltid bästa platsen när vi går och lägger oss på kvällen.

 

 

 

Det blir inte mycket plats kvar till mig att lägga mitt trötta huvud på.

 

Men det är det värt. Det är så mysigt att ligga så nära och jag

 

sover så mycket skönare då.

 

Sluggo gillar att vara nära mina fötter.

 

 

Jag brukar lägga mina fötter mot hans rygg. Det blir

 

både trygghet och när det är svalare, en härlig värme.

 

 

ansepanse

 

varje morgon från jobbet för att höra

 

att jag har kommit upp och att allt är okey med mig.

 

I morse:

 

J om vädret där han arbetar:

 

- Man kan inte säga att det regnar, men ett

 

kraftigt duggregn är det.

 

 

 

ansepanse

förmiddag tog Nemo, Sluggo och

 

jag vår vanliga runda.

 

När vi kommit en bit på väg körde en

 

djurtransportbil förbi. Jag tittade bortåt åkern på

 

vänster sida.

Jo, där var nötkreaturen förda in i en

fålla.

Panik i mitt innersta och sedan kom tårarna.

Stora människan grät ute så att tårarna rann

 

utefter kinderna.

- Nu vänder vi, sa jag till mina följeslagare.

Hade pratat med bonden när jag gick förbi

en vecka tidigare. Då var han ute och satte

upp fållan.

Jag frågade honom om det inte var svårt att

 

skicka djuren till slakt.

 

- Visst känns det, sa han. Sedan berättade han

 

att frakten till slakteriet bara tog ungefär en timme.

 

Djuren har haft det bra hela tiden härute och så

 

måste man förstås tänka efter riktigt ordentligt innan

 

man börjar med köttproduktion. Klarar jag av det här

 

eller inte.

 

- Jag vet i alla fall att jag aldrig skulle klara av det.

 

Aldrig någonsin.

 

 

ansepanse

med allt vad det innebär.

 

Här inleder Sluggo och Nemo med att visa vilket år det gäller

på en härlig skogspromenad.

 

En överraskning hittade jag i brevlådan idag. Ett kuvert

 

innehållande påskhälsning till

 

Nemo och Sluggo från Luran:

 

vovvar idag.

 

Jag vurmar för pantersniglar, gråsuggor, skalbaggar och andra

 

småkryp

 

men min förkärlek för spindlar fick Maja att igår komma

 

hem med en present till mig:

 

 

vi nationaldagen

samtidigt som vi firar Majas

första semesterdag av tio.

Vi kommer att bada vid vår badsten,

i mån av väder, vi kommer att ta

vovvepromenader, vi kommer kanske

ta någon liten utflykt men mest ska

vi bara vara.

Idag börjar vi med att åka

och shoppa, inte för att vi tycker

det är roligt, utan för att det är

nödvändigt.

Kanske kommer jag att vara 

härinne som vanligt, kanske inte.

Det får dagarna utvisa.

Annars återkommer jag om

tio dagar.


ansepanse

ligger i korgen och sover.

Plötsligt hör han grannens hund

skälla. Det hörs tydligt 

eftersom altandörren står öppen.

Jag ser i ögonvrån hur Nemo

vaknar till och är på väg ut 

ur korgen.

- "Nej," säger jag, och då

hamnar han halvt utanför

korgen och fortsätter att sova

gott.


ansepanse

med dem.

Jo, det gör jag.

Med vilka?

Jo, fåglarna.

Igår kväll hade jag lagt 

mitt trötta huvud på söta kudden,

och ögonlocken gick igen.

Vad hör jag då?

Fågelkvitter utanför sovrumsfönstret.

Klockan var närmare 11 på kvällen,

så jag utbrister högt och tydligt:

- "Ni ska också sova nu."

Tur att inte någon hörde mig.

Alltså någon människa.

Om fåglarna hörde mig, vet jag inte,

men de struntade högaktningsfullt

i min uppmaning.

I våras däremot, hade Maja roligt

åt mig. Jag fick se den första staren

och ropar glatt:

- "Hej, staren. Jag älskar dig."

Det är sådant här jag är speciellt

allergisk mot.

Blommande gräs av olika sorter,

och nu blommar gräset verkligen

överallt.

Vaknade med röda ögon och

det irriterar i tårkanalerna.

Näsan är täppt och jag nyser.

Fast jag har sett efter på 

SMHI:s hemsida.

Det ska bli regn i eftermiddag.

För en gångs skull är jag

glad över det.


ansepanse

färdigpackad med 

badkläder, handdukar, och

vattenflaska till Nemo och Sluggo,

kom vi ut i trädgården igår.

Hela himlen västeröver var

mörk och vi såg att det regnade

längre bort.

Åskan hördes mullra.

Det blev inte någon badtur.

In med ryggsäcken igen och

iväg på en liten promenad innan

ovädret.

Det var så vi tänkte.

Hur det nu var, så kom aldrig regnet

och åskan hitåt, så efter en timme bestämde

Maja och jag, att vi tar bilen bort till

badstenen.

Klockan hade ju hunnit bli ganska 

mycket och vi skulle inte hinna 

promenera både dit och tillbaka.

På kringelikrokvägar går färden.

Någon har kanske suttit här och 

njutit av solen.

Det är fartbegränsning som gäller

och vägarna är smala.

Ibland med hinder i vägen.

Här har vi så äntligen badsjön.

Fast det är en liten bit kvar

till badstället.

Här är vår nya badsten.

Nemo och Sluggo har det bra

på stenen medan Maja och jag

doppar oss i sjön.

på vår badsten.

Inte av någon badande, utan

av en kepsförsedd, mobilpratande

ungdom.

Hade sådan lust att fråga:

- "Har du pratat färdigt snart?"

Det är ju vår badsten och vi ville

så gärna bada.

Istället forsatte vi, den av 

myror vältrafikerade skogsstigen

längre bortåt.

Vi hittade två möjliga badställen,

innan vi hittade en ny badsten.

Lite mindre än den andra, men

mycket bättre egentligen.

Så efter att ha tagit oss ett

dopp sa jag till Maja:

- "Egentligen borde vi tacka

henne, som har ockuperat

vår badsten."

kan hända.

När jag rensade i trädgården

klippte Maja av torra grenar på

ett gammalt äppelträd.

Rätt som det är skriker hon till.

Hon hade fått en träflis i ögat.

Vi försökte först med ögonvatten,

 

men det hjälpte inte.

Jag ringde 1177, sedan följde J med

Maja till vårdcentralen.

300 kr fattigare kom hon hem men

även utan träflisen i ögat.

Skönt.

Även härute på landet har vi

fontäner, fast i det här fallet var

det något som var fel.

Mitt ute på fotbollsplanen, det

ser inte ut så på bilden, men mitt

ute på fotbollsplanen, stod den här

vattenpelaren.

Maja och jag var och badade

igår. Det var på hemvägen

vi upplevde världspremiären av

fontänen härute på landet.

Så är jag ledsen i ögat.

Något har hänt med min systemkamera.

Jag var ute nu på morgonkvisten

och tog lite bilder. Plötsligt var

kameran stendöd.

Inte beror det heller på batteriet

eftersom jag laddade den igår.

För säkerhets skull tog jag ut

batteriet ur kameran och laddade

om den. Då kunde jag ta några

bilder men sedan började den

konstra igen och det gick inte

att föra över bilder heller.

Bilderna jag visar idag är tagna med

min lilla kompaktkamera.


ansepanse