Hösten

sänder ett hjärta
 
 
sänder ett hjärta till farväl.
 
Farväl och tack
 
 
för den här gången.
 
Nu går naturen till vila
 
 
En välbehövlig vila
 
efter en lång säsong.
 
Men hav tröst.
 
Snart är våren här.
 
Då vaknar allt till liv igen
 
 
ansepanse

Vad tycks

 
 
Jag har gjort hjärtat själv. Hittade på hur jag skulle göra.
 
Virkade först, av grovt garn, ett långt band som
 
jag sedan hopfogade till ett hjärta.
 
Rätt nöjd är jag.
 
 
Så här godis sov Nemo och
 
Sluggo i tv-soffan härom kvällen.
 
 
ansepanse
 
 
 
 

Tankar en lite melankolisk fredag

Inte är livet en lek
 
det vet väl alla
 
Ej heller en dans på rosor
 
Eller det är kanske just så det är
 
En dans på rosor
 
För rosor har ju taggar
 
Den strumpklädda foten
 
trampar på taggarna
 
och
 
Åh, vad ont det gör
 
 
ansepanse

Nemo tar

alltid bästa platsen när vi går och lägger oss på kvällen.
 
 
 
 
Det blir inte mycket plats kvar till mig att lägga mitt trötta huvud på.
 
Men det är det värt. Det är så mysigt att ligga så nära och jag
 
sover så mycket skönare då.
 
Sluggo gillar att vara nära mina fötter.
 
 
 
Jag brukar lägga mina fötter mot hans rygg. Det blir
 
både trygghet och när det är svalare, en härlig värme.
 
 
ansepanse
 

J ringer

varje morgon från jobbet för att höra
 
att jag har kommit upp och att allt är okey med mig.
 
I morse:
 
J om vädret där han arbetar:
 
- Man kan inte säga att det regnar, men ett
 
kraftigt duggregn är det.
 
 
 
ansepanse

Igår

förmiddag tog Nemo, Sluggo och
 
jag vår vanliga runda.
 
När vi kommit en bit på väg körde en
 
djurtransportbil förbi. Jag tittade bortåt åkern på
 
vänster sida.

Jo, där var nötkreaturen förda in i en

fålla.

Panik i mitt innersta och sedan kom tårarna.

Stora människan grät ute så att tårarna rann
 
utefter kinderna.

- Nu vänder vi, sa jag till mina följeslagare.

Hade pratat med bonden när jag gick förbi

en vecka tidigare. Då var han ute och satte

upp fållan.

Jag frågade honom om det inte var svårt att
 
skicka djuren till slakt.
 
- Visst känns det, sa han. Sedan berättade han
 
att frakten till slakteriet bara tog ungefär en timme.
 
Djuren har haft det bra hela tiden härute och så
 
måste man förstås tänka efter riktigt ordentligt innan
 
man börjar med köttproduktion. Klarar jag av det här
 
eller inte.
 
- Jag vet i alla fall att jag aldrig skulle klara av det.
 
Aldrig någonsin.
 
 
ansepanse

Ekorrar

 
Jo, vi matar ekorrar i fågelautomaten. Det gjorde vi hela förra vintern.
 
Då var det ett ekorrpar här och åt varje dag.
 
Plötsligt på vårsidan hade vi både de vuxna och
 
fem eller sex ungar att glädjas åt och kunna sitta vid
 
köksfönstret och titta på.
 
Då gick det åt mycket mat.
 
Senare försvann en del av dem. De sökte sig väl nya
 
områden som sina egna.
 
Två har dock stannat här och vi hoppas få se
 
en ny kull ungar till våren.
 
 
ansepanse
 

Nu börjar ett nytt år

med allt vad det innebär.
 
Här inleder Sluggo och Nemo med att visa vilket år det gäller
 
2
 
ägget
 
 
0
 
det röda ljuset
 
 
1
 
och de vita ljusen
 
 
7
 
Vi önskar alla en god fortsättning på det ännu alldeles färska
 
året och hoppas att det ska bli ett bra år i alla hänseenden.
 
 
ansepanse

Följ med

på en härlig skogspromenad.
 
 
Här får Nemo springa lös, för här är vägen
 
avstängd för trafik.
 
 
Skogsvägen ringlar sig fram i
 
en vacker omgivning.

 
Här ser man sjön.

 
Det är den sjön vi ska går runt.

Lite längre fram kommer vi fram till
 
två spänger.
 
Nemo trippar före och går här först över
 
den ena spången

 
för att sedan fortsätta över den andra.
 
 
Jodå, Sluggo är också med.

 
Stigen fortsätter nu på andra sidan sjön.
 
 
Så kommer vi fram till en grusväg där bilar
 
får köra.
 
 
Då måste Nemo vara kopplad igen.
 
 
Nu syns sjön från andra sidan. Först bara
 
lite grand

 
för att sedan öppna sig helt.
 
 
Vägen fortsätter sedan på Bullerby-vis
 
genom landskapet.
 
Härifrån har vi ungef'är femton minuters
 
promenad kvar innan vi är hemma igen.
 


Då har hela turen tagit en timme och 
 
trettio minuter i rätt så rask takt.
 
Håll med! Det är vackert.
 
 
ansepanse
 

Påskhälsningar

En överraskning hittade jag i brevlådan idag. Ett kuvert
 
innehållande påskhälsning till
 
Nemo och Sluggo från Luran:
 


och en till mig, även det från finaste Luran:
 
 
Långtbortimormor blev glad djupt in i hjärtat

och önskar förstås GLAD PÅSK tillbaka.
 
Även Lurans och Bogges mamma skickade med
 
en hälsning:
 
 
Sådant värmer. Tack ni fina.
 
Nemo frågar Luran och Bogge, om pojkar kan ha rosa
 
 
samtidigt som Sluggo frågar om pojkar kan
 
ha tiara.
 
 
 
ansepanse

Två trötta

vovvar idag.
 
 
Efter nattens nyårsraketer.
 
 
Det var rädda, darrande vovvar som
 
genomled alla nyårsaftonens raketer.
 
Trots det önskar både Sluggo och Nemo
 
GOTT NYTT 2016
 
 
ansepanse

Spindlar och igelkottar

Jag vurmar för pantersniglar, gråsuggor, skalbaggar och andra
 
småkryp
 
men min förkärlek för spindlar fick Maja att igår komma
 
hem med en present till mig:
 
 
 
När Maja kom hem hade jag ordnat med en present

till henne:

 
 
Igelkottar tillhör Majas favoritdjur. Bland vilda djur
 
alltså. Annars är det förstås hundar som
 
ligger oss båda varmast om hjärtat.
 
Här hemma har vi en innefluga. Den är vi väldigt rädda 
 
och måna om. Flugan kom in en av de sista
 
varma dagarna.
 
Nu hoppas vi att den kommer att överleva

vinterna här inne. Det skulle kännas extra
 
fint att kunna släppa ut flugan när vårsolen
 
värmer igen.


ansepanse 
 
 
 

2015-04-22

Nemo
 
 
Sluggo
 
 
 
 
 
ansepanse
 
 

Idag firar

vi nationaldagen

 
samtidigt som vi firar Majas

första semesterdag av tio.

Vi kommer att bada vid vår badsten,

i mån av väder, vi kommer att ta

vovvepromenader, vi kommer kanske

ta någon liten utflykt men mest ska

vi bara vara.

Idag börjar vi med att åka

och shoppa, inte för att vi tycker

det är roligt, utan för att det är

nödvändigt.

Kanske kommer jag att vara 

härinne som vanligt, kanske inte.

Det får dagarna utvisa.

Annars återkommer jag om

tio dagar.


ansepanse

Nemo

ligger i korgen och sover.

Plötsligt hör han grannens hund

skälla. Det hörs tydligt 

eftersom altandörren står öppen.

Jag ser i ögonvrån hur Nemo

vaknar till och är på väg ut 

ur korgen.

- "Nej," säger jag, och då

 
hamnar han halvt utanför

korgen och fortsätter att sova

gott.


ansepanse

Här görs det fler



Ja alltså, fler skalbaggar,

och vad är det som sticker fram

därunder?


Jaså, bara en död fluga.

Den här flugan är betydligt

vackrare och avsevärt mer levande.

 
Vi har många rhododendronbuskar

i trädgåren,

varav en är kolossal,

 
och står just nu i full blom.

------

Ringde förresten diabetesmottagningen

angående mitt blodsocker som åker 

lite  hur som helst nu.

Eller åker kanske inte hur som

helst, utan det åker upp, åker

väldigt mycket uppåt.

Något som jag

inte kan styra hur jag än gör.

Det kan till exempel börja åka

uppåt vid två - tre på natten, och

då har jag ju inte ätit något.

- "Är du allergisk?" frågade hon.

Jo, det är jag ju.

Där har vi antagligen svaret,

så nu har jag börja äta

allergitabletter.

Hon tror i alla fall att det kan

hjälpa, eftersom själva allergin

är en infektion i kroppen, och

blodsockret påverkas alltid av

olika infektioner.


ansepanse



Jag pratar högt

med dem.

Jo, det gör jag.

Med vilka?

Jo, fåglarna.

Igår kväll hade jag lagt 

mitt trötta huvud på söta kudden,

och ögonlocken gick igen.

Vad hör jag då?

Fågelkvitter utanför sovrumsfönstret.

Klockan var närmare 11 på kvällen,

så jag utbrister högt och tydligt:

- "Ni ska också sova nu."

Tur att inte någon hörde mig.

Alltså någon människa.

Om fåglarna hörde mig, vet jag inte,

men de struntade högaktningsfullt

i min uppmaning.

I våras däremot, hade Maja roligt

åt mig. Jag fick se den första staren

och ropar glatt:

- "Hej, staren. Jag älskar dig."

 
Det är sådant här jag är speciellt

allergisk mot.

 
Blommande gräs av olika sorter,

och nu blommar gräset verkligen

överallt.

Vaknade med röda ögon och

det irriterar i tårkanalerna.

Näsan är täppt och jag nyser.

Fast jag har sett efter på 

SMHI:s hemsida.

Det ska bli regn i eftermiddag.

För en gångs skull är jag

glad över det.


ansepanse



Med ryggsäcken

färdigpackad med 

badkläder, handdukar, och

vattenflaska till Nemo och Sluggo,

kom vi ut i trädgården igår.

Hela himlen västeröver var

mörk och vi såg att det regnade

längre bort.

Åskan hördes mullra.

Det blev inte någon badtur.

In med ryggsäcken igen och

iväg på en liten promenad innan

ovädret.

Det var så vi tänkte.

Hur det nu var, så kom aldrig regnet

och åskan hitåt, så efter en timme bestämde

Maja och jag, att vi tar bilen bort till

badstenen.

Klockan hade ju hunnit bli ganska 

mycket och vi skulle inte hinna 

promenera både dit och tillbaka.

 
På kringelikrokvägar går färden.

 
Någon har kanske suttit här och 

njutit av solen.

 
Det är fartbegränsning som gäller

 
och vägarna är smala.

 
Ibland med hinder i vägen.

 
Här har vi så äntligen badsjön.

 
Fast det är en liten bit kvar

till badstället.

 
Här är vår nya badsten.

Nemo och Sluggo har det bra

på stenen medan Maja och jag

doppar oss i sjön.


Nog är det ett stycke paradis

här på jorden.

ansepanse

Det var upptaget

på vår badsten.

Inte av någon badande, utan

av en kepsförsedd, mobilpratande

ungdom.

Hade sådan lust att fråga:

- "Har du pratat färdigt snart?"

Det är ju vår badsten och vi ville

så gärna bada.

Istället forsatte vi, den av 

myror vältrafikerade skogsstigen

längre bortåt.

Vi hittade två möjliga badställen,

innan vi hittade en ny badsten.

Lite mindre än den andra, men

mycket bättre egentligen.

Så efter att ha tagit oss ett

dopp sa jag till Maja:

- "Egentligen borde vi tacka

henne, som har ockuperat

vår badsten."




ansepanse

Tänk vad det

kan hända.

När jag rensade i trädgården

klippte Maja av torra grenar på

ett gammalt äppelträd.

Rätt som det är skriker hon till.

Hon hade fått en träflis i ögat.

Vi försökte först med ögonvatten,
 
men det hjälpte inte.

Jag ringde 1177, sedan följde J med

Maja till vårdcentralen.

300 kr fattigare kom hon hem men

även utan träflisen i ögat.

Skönt.

 
Även härute på landet har vi

fontäner, fast i det här fallet var

det något som var fel.

Mitt ute på fotbollsplanen, det

ser inte ut så på bilden, men mitt

ute på fotbollsplanen, stod den här

vattenpelaren.

 
Maja och jag var och badade

igår. Det var på hemvägen

vi upplevde världspremiären av

fontänen härute på landet.

 
Så är jag ledsen i ögat.

Något har hänt med min systemkamera.

Jag var ute nu på morgonkvisten

och tog lite bilder. Plötsligt var

kameran stendöd.

Inte beror det heller på batteriet

eftersom jag laddade den igår.

För säkerhets skull tog jag ut

batteriet ur kameran och laddade

om den. Då kunde jag ta några

bilder men sedan började den

konstra igen och det gick inte

att föra över bilder heller.

Bilderna jag visar idag är tagna med

min lilla kompaktkamera.


ansepanse

Tidigare inlägg
RSS 2.0