igår bytte jag gardiner i

köket och satte fram ljusstaken.

Eftersom J inte såg det sa

jag till honom:

- Såg du inte att jag har bytt

gardiner och satt fram ljusstaken

i köket?

Då satt han och tittade på sin tv,

så när han kom ner igen:

- Det är ju jättefina gardiner.

Jag: - Lite för mycket grönt kanske.

J: - Men det är ju många röda blommor

också.

Jag: - Blommor?

J: - Eller körsbär.

Jag: - Körsbär?

J: - Eller äpplen.

Jag: - Äpplen?

J: - Röda prickar i alla fall.

Jag: - Det är väl julgranskulor.

När jag sedan gick och tittade

lite närmare på gardinerna så

visst är det äpplen, men det 

säger vi inte till J tycker jag.


ansepanse

Ja, det mesta i alla fall.

Medan Maja bytte luftfilter på

sin bil, försökte jag få loss de

gamla lamporna till skyltbelysningen

bak på bilen.

Jag fick bort själva anslutningen och

när Maja var klar med filtret försökte

vi med gemensamma krafter att

lossa lamporna.

Nej, det gick inte.

Ringde J och sa att han fick ställa

bilen utanför, när han kom hem,

eftersom Majas bil stod i garaget.

Efter middagen fick J försöka med

lamporna.

Jo, han lyckades, förstås höll jag på

att skriva, men det tog väldigt lång tid.

Så det var inte helt lätt.

Inte ens för en karl med karlakrafter.

av skräck, som kunde ha

väckt vem som helst, om nu

någon hade tagit sig en lur, därute i

den frostnupna skogen.

I godan ro gick jag där på den

nästan osynliga skogsstigen.

Plötsligt hörde jag brak och klampanden

av något som snabbt skyndade rakt

emot mig och vovvarna.

Jag vrålade av skräck, och tur

var det, för den som skyndade emot

oss svängde av och försvann

snabbt in bland granarna.

Den vita rumpan av rådjuret lyste

ett tag innan hela händelsen var

ett minne blott.

Ett minne som jag fick stå en stund

och pusta ut efter.

Så får jag plötsligt se en stor hund

som tydligen jagade rådjuret

men när den fick se oss stannade den.

För säkerhets skull lyfte jag en liten

skrämd vovve under var arm och

vände långsamt tillbaka på den stig vi kom ifrån.



ansepanse

ros


Efter en riktigt kylig natt, såg

inte rhododendronbladen så

här vackra ut, som de gjorde igår

eftermiddag i solen.


Idag ser det mer ut så här:

Här har det varit - 6,9 men J

rapporterade i telefon i morse

att han hade haft - 10 på bilen på

väg till jobbet.


ansepanse

 

 

 

bjöd på sol. Det blev en

härlig promenad, där vi gick i

kringelikrokar i skogen.

När Nemo, som alltid håller täten,

märkte att vi vek av ytterligare

en gång från den vanliga

hemåt-vägen blev han glad.

Nemo är en vovve som älskar

promenader. Hela kroppen riktigt

spritter av glädje och han trippar

så fint när han skyndar på framåt.

med rätt dåligt sken och med

kameran, gick jag ut i trädgården

i mörka kvällen.

Kallt var det också, så jag

hade termobyxor och täckjacka

på, men om händerna blev 

det kallt.
Det var rätt svårt att hitta

något därute med en 

svagstrålande ficklampa.

När jag kom in bytte J batterier

i  ficklampan, så nästa gång

går det nog bättre.

Det är något speciellt med att

ta bilder ute i mörkret, så det

blir definitivt fler gånger.


ansepanse

alltid som man tänkt sig.

Lagade till linssoppa igår.

Jag har alltid skivade morötter

och vitlök i.

Plötsligt kokar soppan över

och de röda linserna hade spruckit

upp.

Det blev ingen soppa, utan mer som

ett linsmos.

Det har aldrig hänt mig förut, men

soppa eller mos, gott var det.

------

Vi sitter och tittar på Idol.

Erik står på scenen och sjunger

och det dyker upp text i rutan.

Maja: - De har skrivit fel.

Erik Rapp heter han ju. Det står

Erik RING där.

Jodå, jag har tjuvstartat.

Sedan en vecka tillbaka lyser

ljusslingan vackert därute på 

altanen.

På bilden har det blivit några

extra ljuspunkter eftersom jag

tog bilden genom fönstret.


ansepanse

 

var det igår.

När det gäller vädret, menar jag.

Tränade Nemo och Sluggo

inomhus och lekte med dem.

Sluggo tyckte det var skönt

att ligga med filten om sig

när han varit ute på kissrunda.

alltid på att det ska hända något

spännande.


ansepanse

kan hälsa.

Jag har lärt dem att lägga

tassen i min framsträckta hand.

Nemo är vänstertassad.

Jo, för han sträcker alltid fram

vänstertassen först men jag

har lärt honom att även hälsa med

höger tass genom att säga:

- Goddag. Andra.

Sluggo däremot, ja han är högertassad,

och enbart högertassad.

Han sträcker fram högertassen hur

jag än försöker lära honom att hälsa

med:

- Andra.

Här hälsar de inte men jag tycker

att de är så söta med båda framtassarna

i vädret.

Nemo

Sluggo

Vi tog bort benen på vår nyinköpta soffa.

Den är ju lite för hög för mig.

Jag når inte riktigt ner med fötterna.

Soffan blev låg. Mycket låg.

Såg lite rolig ut.

Fast jag nådde väldigt bra till golvet.

Kunde placera ner hela hela foten.

Sedan ställde vi soffbordet framför soffan.

Jag satt fortfarande kvar utan att 

dingla med benen.

Så mycket som vi alla skrattade har

i alla fall jag inte skrattat på länge.

Vi satte snabbt tillbaka benen på soffan

igen.

Jag får helt enkelt fortsätta dingla

med benen.

För som ni förstår var bordshöjden

alldeles för hög till soffan utan ben.

svampar i trädgården.

En stor ståtlig

 

 

säger J:

- Vid årsskiftet slutar tusenlappen

och någon mer sedel att gälla.

Maja: - Femhundralappen också.

J: - Det är nog många äldre som kommer

att glömma bort att byta ut dem.

Maja: - Ja, vad ska jag göra med

miljonerna jag har i madrassen då?

Jag: - Det är nog lika skönt att sova

på dem i fortsättningen också skulle

jag tro.


ansepanse

alltid har sagt att Nemo

inte fäller.

Nu syns det, kan jag säga.

Vår nya soffa är ju mörkgrå

och Nemo är vit.

- Vi kan kalla vår nya soffa

för pälsklädd,

sa jag häromkvällen efter

att Nemo legat i den just

dammsugna soffan.

kom jag ner till köket i morse.

Tittade, som jag alltid gör, på

utomhustemperaturen.

Trodde att jag fortfarande sov;

tittade en gång till.

Jo, + 10,1 grader var det.

Maja och jag satt och tittade på

ett utskick ifrån Jotex.

Marknadens lägsta pris på

ryamattan SHAGGY.

Maja: - Vem vill köpa en matta

som heter Shaggy? Det låter ju

som något sjabbigt.

Jag: - De som köper den får väl i

så fall döpa om mattan.


ansepanse

 

 

till altanen behövde vi och

jag bad J om att gå in på

Rusta.

slutade vårt hemtelefoniabonnemang.

Det ser lite tomt ut nu.

På den här hyllan hade vi den fasta

telefonen.

Nu ställde jag dit två av mina

många änglar istället.

Här hade vi den bärbara telefonen.

J ringde förstås till hemtelefonen imorse,

för visst hade han glömt att abonnemanget

var avslutat.

Då blev han kopplad till en spökröst

som frågade om han ville bli

vidarekopplad.

Det skulle i så fall kosta

2 kronor.

Det är vad Tele2 tar ut för

en vidarekoppling.


ansepanse

de ut

 

 

 

till golvet med fötterna

om jag sitter i framkanten

men om jag vill sitta mot

ryggstödet blir fötterna hängande

i tomma intet.

Så kan jag ju inte sitta.

Då får jag avdomnande ben.

Lösningen?

Jag lånar Nemos och Sluggos

fotboll och har fötterna på.

Vad är det jag pratar om?

Jo, vår nya soffa förstås.

Annars är den väldigt skön att

sitta i.

Vi är nöjda.

Nemo och Sluggo älskar den redan.


ansepanse