kanske.

J satt och tittade på herrarnas

stafett igår. 

Jag ropar inifrån köket: - Hur går det?

J: - Sverige leder med 14.

Jag: - 14 minuter?

Ett frustande skratt hörs och så:

- 14 sekunder.

 

Vad är det här?

Jo, en stegräknare som jag har

i byxlinningen.

Igår blev det hela 20.452 steg.

Då gjorde vi en skogspromenad

bland annat. En promenad under

vilken jag fick ögonmigrän.

Ett tillstånd som för det mesta bara

varar i en halvtimme.

I natt sov jag dåligt.

Det blev inte många timmars

sömn.

Då känns det

extra mysigt att sitta och äta

frukost och ha en vovve liggande

skymma tittade jag ut och

fick se

 

en vacker kvällhimmel.

 

Jag tog med kameran ut på altanen

och när jag skulle gå in vände jag mig

om och såg

Maja och jag, om olika saker.

Som igår kväll. 

Det var final i "På spåret" och

då skulle vi förstås slå vad om

vilket lag som skulle stå som

vinnare.

Jag tog Elisabet Höglunds lag

och Maja det andra.

Visst var det förstås Maja som

vann vadet, för det var hennes lag

som vann.

Hur mycket vi slår vad om?

En krona.

Den kronan har vandrat fram

och tillbaka mellan oss.

Ja, kanske inte precis samma

krona, men en krona är det frågan

om.

firar vi dagen med och

här kommer ett sött hjärta

 

som en söt liten tösabit, som fyllde sex år

igår, har gjort.

Jag har den i en skål stående på

tv-bänken, så jag ser den flera

gånger om dagen och den glädjer

mig lika mycket varje gång.

 

Sluggo vilar efter en promenad

i både regn, hagel och blötsnö.

Det var i går alltså.

Även ett hårt armstöd i kökssoffan

kan vara skön att luta huvudet mot.

En fin 

ALLA HJÄRTANS DAG

till alla.


ansepanse

tulpaner

 

 

kan användas på olika sätt.

På nätterna delar Nemo och jag

på kudden.

Här i soffan använde Nemo en

helt annan variant:

Varianten kallas

"under-kudden-huvud".

Annars kan man ju gosa bakom

en rygg:

I det här fallet Majas rygg.


ansepanse

har vi haft och då gäller det att

passa på, jag menar med kameran.

 

Maja ville ha någonting att göra.

Jag: - Du kan damma. Jag såg i förra

veckan, när solen sken en stund, att

det är väldigt dammigt.

Maja: - Då får jag tända. Varför beställde

du inte sol tills idag?

Jag: - Det gjorde jag men solen var redan

upptagen.

Maja: - Varifrån beställde du då?

Jag: - Från SMHI.

Maja: - Därifrån kan man inte beställa.

De talar ju bara om vad det ska bli för

väder.

Handen på hjärtat så stämmer ju det

heller inte alltid.


ansepanse

fäst på dataskärmen sträcker jag

högerhanden till kaffekoppen, tar

skeden och börjar röra om i koppen.

Det krasar så konstigt.

Tittar hastigt på koppen.

Jag har glömt att hälla i vatten.

Det är bara snabbkaffepulvret jag

har i koppen.

En är sjuk och

en mår kungligt gott.


ansepanse

och snön är ett minne blott.

Här fortsätter sjuklingarna att

vara sjuka.

Hittills har jag klarat mig.

Det blev rätt mycket Wii-spel och

bara-vara-tid igår.

Inte en enda ny bild tog jag heller.

-------

Nu ska jag i alla fall njuta av några

koppar kaffe.


ansepanse

 

med Nemo och Sluggo inomhus

igår.

Det regnade hela dagen så

varken vovvarna eller jag tyckte det

var roligt att vara ute.

Visst blir man trött även av inne-

aktiviteter.

 

Vad gör du nu matte?

 

Jaså, det är bara kameran som

är framme igen.

Då  sover vi vidare.



ansepanse

är bra.

Tv-reklamen gjorde att Maja

fastnade för

den här underbara pläden.

När J ändå var på Rusta för att

köpa den, bad jag honom

köpa en ny matta, som jag en

längre tid tittat efter, att ha vid

tv-bänken.

Sedan kunde jag bara inte låta

bli

väggklockan.

J. - Var ska vi ha den?

Jag: - Den är ju som en prydnad,

den behöver inte ens vara igång.

Fast när jag packade upp den,

tyckte J, att självklart ska den vara

igång, och fin är den,

lika fin i verkligheten som

på bild.


ansepanse

på tv.

Tyckte i alla fall Nemo

 

och lät matte ta hand om tittandet.

Sluggo är ju tillsynes, heller inte 

särskilt intresserad av tv:n.

 

Solen ville sig inte riktigt igenom

molntäcket igår men

ändå hittade jag en liten brunhårig 

larv på vägen.

Alla vet ju hur larviga larver är.

Den hade liksom inte särskilt bråttom.

Lite känslig, som jag är, när det gäller

levande varelser, tog den lilla larven

riktigt försiktigt mellan fingrarna

och lyfte den till vägkanten.

Särskilt noga med att ta den vägkanten

den hade riktningen till,

jag menar, larven kunde ju annars

bli irriterad på mig.


ansepanse

På småtimmarna vaknade jag

av snarkningar.

Inte det tunga artilleriet som

kan bombardera hela sovrummet,

utan ett mindre, men ändå tillräckligt

för att jag skulle vakna av det.

Kanske inte så underligt eftersom

snarkningarna kom precis vid mitt

ena öra.

Den som snarkade delar alltid

huvudkudde med mig, så som sagt,

inte underligt alls att jag vaknade.

 Den skyldige ligger här i soffan

och har hittat något mjukt att lägga

hakan på.


ansepanse

fortare på en del ställen

 

och när solen var framme

kändes det att nu var det dags

att plocka ner granen.

Så igår åkte alla julgranskulor

och glitter i lådor och granen

plockades ner i delar, ner i lådan

och upp på vinden.

 

Nu får jag ha annat som lyser

upp istället.

Fast i morse kändes det riktigt tomt

när jag kom ner från övervåningen

och såg in i vardagsrummet.

Nästa gång, bestämde vi igår, ska

vi klä granen redan till första advent.

Första advent i år är redan den

30:e november.

Dit är det inte långt kvar.

 

 

ansepanse

stil
när man tar igen sig
 

blötsnö.

Både Nemo och Sluggo fick

ha regnoverallerna på sig

men Sluggo var jag ändå tvungen

att tvätta av på benen och magen.

Då blev han frusen och ville

ligga med filten om sig.

------

I morse, innan började tvätta

håret, tog jag fram golvtrasan och

slängde den på golvet.

När jag sedan behövde den hittade 

jag den inte.

Letade och letade och tänkte att

nu spökar det i hjärnkontoret.

Öpnnade skåpet där jag förvarar

trasor, men nej, där var den inte.

Tittade runt igen och även

på Sluggo som låg så fint på 

badrumsmattan.

Tittade till igen och såg något

ljust sticka fram under honom.

Jag skulle gärna velat se honom,

först bära golvtrasan till mattan

och sedan bädda med den.



ansepanse

plusgrader ända sedan igår

 

eftermiddag.

Vi hann ta en vovvepromenad

där Nemo och Sluggo fick leka

av sig riktigt. Att jaga snöbollar

är roligt och att sedan jaga 

varandra och springa så den våta

snön stänker omkring, det är livet

för en vovve det.

Det tråkiga är bara att allt

blir så vått och smutsigt nu.

Redan mitt på dagen igår

syntes det på snön att den blivit

tung och våt.


ansepanse

ut som ett julkort,

när jag igår tände ljusslingan

ute på altanen, just när skymningen

höll på att falla.

småfåglarna

äter av talgbollarna

trillar det alltid ner något på

backen.

Det vet koltrasthonan som sitter

och väntar

innan hon hoppar ner

och börjar leta.

Annars då?

Jo, det är ju fredag med bastubad

till kvällen.

Sedan hade jag så konstiga drömmar

i natt.

Undrar var allt kommer ifrån.


ansepanse

 

fast det brukar finnas en anledning

till tröttheten.
Nemos trötthet berodde på en

händelserik dag.

Mattes trötthet idag beror på helt

andra orsaker.

04.29 väcktes jag av snöplogen

som verkligen dundrade förbi

och sände ljudvågor långväga.

- Nu ska vi fortsätta sova, sa jag till

hjärnan,

men hjärnan vill något helt annat.

Den gick upp i varv på en gång och

började planera hur dagens middags-

mat skulle lagas.

Som om jag inte kunde det. Soppan

jag ska tillaga har jag gjort många

gånger, men hjärnan gick igenom hela

proceduren med alla ingredienserna.

- Lägg av, sa jag till hjärnan,

men då övergick den till att fundera

på hur mycket snö som dalat ner

under natten.

- Nu slutar du, sa jag men då,

ja då började hjärnan fundera över

gårkvällens tv-program i kunskaps-

kanalen, som handlade om just

hjärnan, hjärnans dolda kreativitet.

Vad hade jag då för argument att

komma med?

Här var ju hjärnan inne på sitt eget

område och tumlade runt riktigt länge.

Nu då?

Ja, nu sitter jag här vid köksbordet

och vill att hjärnan ska vara på

alerten, men nu minsann

signalerar hjärnan:

- TRÖTT.

Med kaffet som jag förgyller

förmiddagen med ska jag lura

hjärnan.

Visst får den skylla sig själv?


ansepanse

 

 

 

än ett sätt har jag kvar.

Förutom granen så har jag

blomuppsättningen som jag

fick av mamma till jul.

och bandet hänger kvar.

Maja: - Tänk, det finns Ögonkakao,

Nescafe och munvatten. Det blir för hela

ansiktet det.


ansepanse