med rödlöksskalfärgade ägg,

åt vi igår.

J hämtade mamma från sta´n

och jag dukade och ställde

den här på mammas tallrik:

Av mamma fick jag en bukett

påskliljor och den här fina

bilden 

som jag tänker rama in

och hänga upp.

Maja busade lite med Sluggo

som alltid är på hugget när det

gäller lite lek.

Nemo undrar vad det är

för mening med att busa så där.


ansepanse

Maja: - "Julmust och påskmust är

inte samma smak."

Hon sitter och läser tidningen.

Jag: - "Det har jag alltid trott att det

är."

Maja: - "Nej, det står här att det är

skillnad, men eftersom receptet är

hemligt, talar de inte om vad det är."

Jag: - "Ägg. Det kanske är ägg i."

Det skrattar vi båda åt.

Jag: - "Eller jag vet. Äggskal. Krossat

äggskal är det förstås i"

Maja: - "Ja, och i julmust är det

grisknorrar."

Det skrattar vi ännu mer åt.

EN RIKTIGT GLAD PÅSK

önskar


ansepanse

kröp jag i gräset

 

för att riktigt komma i rätt

nivå.

 

Hoppas att inte någon

 

såg mig där jag blötte ner

jeansknäna och

halvlåg med rumpan i vädret.

 

- "Du hittar på så mycket tokigheter, matte," 

tycker Sluggo.

- "Ja, vi är riktigt trötta på dig, matte,"

hinner Nemo säga innan han somnar.


ansepanse

påskliljor, kom J hem med

igår.

Han slängde dem på diskbänken

och mumlade något om graven.

Han har nämligen pratat om att

han skulle köpa påskliljor och

sätta dem på sina föräldrars grav.

- "Då så", tänkte jag och lät

dem ligga kvar där på diskbänken.

När de fortfarande låg där en timme

senare sa jag:

- "Ska du inte iväg till graven med

dem då?"

J: - "Det är bara en bunt jag ska

dit med. De andra blommorna är

till dig."

Snabbt fick jag ner dem i en

vas med vatten.

Stackars törstande små 

gulisar.

De är inte helt utslagna än 

 

men det kommer att gå fort

 

kanske har de öppnat

sig helt redan tills i eftermiddag.


ansepanse

kan vara läskiga.

Vi satt och tittade på

kunskapskanalens 

"Världens natur" 

som visade Indiens vilda

djur uppe i området närmast

Himalaya och

Brahmaputras stränder.

När det dök upp en orm i rutan,

inte vilken orm som helst, utan den

indiska pytonormen som blir

5 meter lång och 90 kg tung, så,

ja, då hamnade det pålägg som jag

just skulle placera på kvällsmackan,

i mitt knä istället.

Trevligare djur, som den indiska

elefanten, visades också.

"En vuxen elefant dricker 100 liter

vatten om dagen,"  hörde vi reportern

säga.

Maja: - "Jaså, det är så det blir

ebb och flod."

solen och det blåser endast

en stilla bris.

Annat var det i helgen.

På lördagen hann vi med

en långpromenad innan regnet

öste ner senare på eftermiddagen.

På söndagen blåste det så

kraftiga vindar att vintermössan

kändes som ett måste.

Det var nära att jag tidigare

i förra veckan plockade

undan vintermössor och 

vantar.

Tur att jag inte gjorde det.

 

Efter söndagens två småpromenader

och en riktigt lång promenad

blir en liten Nemo trött.

 

Se så fint han placerat framtassarna.

 

Ja, även en Sluggo-man blir

trött.

Fast det är ju så ett bra

vovveliv ska vara.

Roliga aktiviteter och sedan

vila.


ansepanse

man sitta och vänta.

 

Det kan bli rätt jobbigt.

 

I alla fall om man måste vänta länge.

 

Fast där kommer hon väl?

---------

I år var det jag som vann.

Över J alltså.

Han brukar alltid vara först med

att se den pigga, stjärtviftande

sädesärlan, men i år var det jag.

Mindre roligt var att jag i morse

träffade på den första mördarsnigeln.

Fast den lever inte längre, kan jag

ju meddela.

Grannen klippte gräsmattan för

första gången i år. 

Vad han egentligen klippte, vet jag

inte, det hade ju inte hunnit växa

något gräs precis.

Han hade kanske slagit vad med

någon om att vara först med

att klippa gräsmattan.


ansepanse

 

duktig på det nu.

Ja, alltså J har lärt sig

sin iPad riktigt bra.

För en stund sedan, innan jag

öppnat min laptop, kom han

och sa:

- "Vet du vem som åkte ut i

Let´s dance igår?"

Jag: - "Nej, jag har inte hunnit

kolla än."

J: - "Jag kollade just på iPaden."

Att det sedan var Lotta som

åkte ut var väl mindre roligt, även

om det var väntat efter gårdagens

instats.

Nu håller J på att köra in ved

i vedboden.

Han kom in och bytte jacka, till

en varmare,eftersom det blåser

kallt och solen inte vill visa sig.


ansepanse

påskpyntat klart.

Inte bara inomhus, utan

även ute i brunnen.

Jag belv inspirerad till det

när vi häromdagen gick förbi

en trädgård där de pyntat likadant.

Nemo undrar mest, varför matte

tycker att brunnen plötsligt 

blivit så intressant, att det

måstes ta bild på den.

En helt annan dag, när solen

sken, gick vi förbi de här

fåren.


ansepanse

påskriset på plats,

pyntat och klart.

 

Inte utan vedermödor.

Likt en nordpolenexpedition stretade

vi iväg i regn och rusk.

Jag hade nämligen sett att

det låg fällda björkar på ett 

ställe.

Där kunde jag ju knipsa av

några kvistar.

Fullt utrustade var vi.

Det ska man vara på en

nordpolenexpedition.

Sekatören i fickan och hel

regnmundering hade vi,

men eftersom det bara duggade

väldigt lätt i början, hade jag inte

kapuschongen över huvudet,

alltså när vi gick hemifrån.

Rätt som det var började det

ösa ner och då var det förstås redan

försent, jag var ju redan våt i håret.

Frös gjorde jag och 

 

hela kvällen gick utan att jag

fick tillbaka värmen i kroppen.

 

ansepanse

 

idag än i går.

Det var åtminstone över fyra plus

när jag gick upp i morse, sedan

sjönk temperaturen för att hamna

på bara tre plusgrader.

Gullvivan blommar ändå,

likaså pärlhyacinten

och fänrikshjärtat.

Vinterkörsbärsträdet är fullt

med knoppar. Nu behövs det

bara en varm dag med solsken så

har vi en ljusrosa dröm att njuta av.

Ett fjolårslönnlöv pryder en

spireabuske.


ansepanse

vid köksbordet.

Nemo låg och sov bakom mig

i kökssoffan.

Plötsligt känner jag hur hans

bakben börjar röra på sig.

Tassarna börja springa mot

min rumpa.

 

- "Jag drömde bara lite, matte."

 

- "Det gjorde väl ingenting,

- att jag använde dig som löpband,

matte? Det var en läskig dröm

där jag var tvungen att springa

fort."

-------

Idag regnar det riktigt ordentligt

därute, men det är milt med sina

11 plusgrader, så jag får intala

mig själv om att det är bra

för växligheten.

För inte är det bra för min

sinnesstämning i alla fall.

och det regnade även igår 

eftermiddag.
Jag trodde det var uppehåll

ett tag, så jag tog med mig kameran

när jag gick ut.

När jag märkte att det droppade

lite från himlen skyndade jag

till brunnen och stod där

under brunnstaket och tog

lite bilder.

vårtecken kan känna sig

överkörda.

 

Det allra säkraste tecknet

på att den varmare årstiden

är i antågande hördes i

morse när jag tog den tidiga

vovverundan.

Måsarna har kommit in över

land och skränade så att jag

fick ont i öronen.

Det behövdes lite regn och

en mild, dimmig natt.

Sitter här i köket och har

ytterdörren öppen för vädring

och jag hör måsarna även nu.

--------

Igår gjorde jag deklarationerna

och fick iväg dem med 

e-legitimation.

Det känns skönt.


ansepanse

Nej, inte för de småfåglar

som redan 04.53 kvittrade utanför

sovrumsfönstret.

Jag slog upp ögonen för att se

om det hade ljusnat.

Det var fortfarande mörkt och

jag undrade om inte även

fåglar sover innan det börjar

ljusna.

 

På något vis lyckades jag ändå

slumra till för att vakna 06.53 till

ett mycket ljusare sovrum.

Då var det helt tyst utanför

fönstret.

Inte ett enda fågelkvitter hördes.

Jaha, tänkte jag, det var bara för

att väcka mig som de hade 

konsert i arla morgonstund.


ansepanse

redan blommar

är inte konstigt

men att rosenbuskarna redan

fått så här stora blad, 

det är lite ovanligt.

Det är lite speciellt med tusenskönans

knoppar,

det är så mycket rött i dem

att man skulle tro att blomman

också blir röd

men hos mig blir de antingen

helvita eller med en liten rosa

skiftning längs kanten.

Efter middagen igår sa vi

till J:

- "Vi tar bara en rask promenad."

J: - "Vart har ni bråttom till då?"

Skrattande gick Maja och jag

ut genom dörren.

Inte hade vi bråttom.

Vi ville bara utmana oss lite.

Inte bara gå i vanlig promenadtakt.


ansepanse

som Maja var inne i köpcentret

strosade jag med Nemo och Sluggo

längs trottoaren på Kungsgatan.

En söt liten tant kom med sin

rollator och jag drog i kopplen

för att visa Nemo och Sluggo att

de skulle gå nära mig.

Söta tanten: - "Nej, jag ska inte köra

på dem."

Det trodde jag ju inte heller.

Söta tanten böjer sig ner och börjar

prata med vovvarna och Nemo som

annars är väldigt försiktig med nya

människor, gick glatt fram och

gav söta tanten en vänlig tackling

och började stryka hakan mot

söta tantens ben.

Söta tanten: - "Ja, ni är så söta,

så söta."

Hon fortsatte att klappa dem och

sedan när hon skulle gå:

- " Och matte är också söt."

Ja, är jag söt då?

Det är jag som står där till vänster,

Majas skugga är till höger.



ansepanse

grönska mer och mer.

Syrénen har kommit så här långt:

 

 

och nej, jag har inte blivit lurad.

Inte ännu i alla fall.

Pratade med mamma i telefon

allldeles nyss och jag lyckades

lura henne med:

- "Det var nästan tio minus i natt."

- "Nej"  sa mamma förvånat.

 

Vi var en sväng in till vår lilla stad igår

och jag tog en fin promenad i parkerna

med Nemo och Sluggo.

 

Hittade ett kärlekspar som

stod och kysste varandra intensivt.

Visst kysser de varandra helt

passionerat? Eken och boken.

Är det vår så är det.

Eller kanske sommar.

För visst är maskrosen en

sommarblomma?

Fast nej, sommar är det inte.

Igår var det betydligt kyligare

än det var i helgen.


ansepanse

för i år.

Maja och jag gick stora

skogsrundan runt sjön igår.

Varmt blev det, trots att det

inte var mer än 13 - 14 grader,

och när vi kom ner till badstenen,

så kallar vi "vårt eget" badställe, sa Maja:

-  "Ska vi bada fötterna?"

Jag: -  "Är det inte för kallt då? Det

var faktiskt minusgrader i natt."

Maja: - "Jag ska i alla fall doppa

fötterna."

Inte kunde jag vara sämre, så vi

tog av oss på fötterna, jag till och

med rullade upp mina jeans, och

klev i.

Iiiiiiiiii, vad kallt det var, men jag

ska alltid vara värst. Maja blötte

enbart fötterna, jag gick i så att 

vattnet kom upp nästan till knävecken

och förstås blötte jag ner jeansen ändå.

Den här bilden är från en helt annan

sjö, på en annan av våra promenad-

rundor. En kvällsbild när vi var

på väg hemåt, utan vantar, och höll

på att frysa händerna helt fördärvade.



ansepanse