På morgonen fann jag en fågelunge i trädgården. Först trodde jag att den var död men när jag kom närmare såg jag att han var rädd och tryckte sig mot staketet. Jag hade lilligaste med mig och ville inte skrämma den lilla kajan mer men när jag gick ut nästa gång var ungen fortfarande kvar.

Snäll som jag är ville jag hjälpa den och lyfte upp den på en gren. Jag hörde föräldrarna skräna i träden ovanför. Lilligaste fick då se ungen och kom farande. Ungen tog då till vingarna och det blev en vinglig färd på låg höjd till staketet. Där satt den sedan oåtkomlig för lilligaste och gammelgrå vilket ju var mitt syfte.