Chokladpudding

Det här uppslaget fick jag av att läsa Saras blogg.

När Dossan var en liten 2-årig tösabit blev det en dag chokladpudding

i efterrätt. Både J och Dossan hade mjölk kvar i sina dricksglas.

J tar sitt glas och häller försiktigt lite mjölk över chokladpuddingen.

Med stora ögon följer Dossan proceduren och snabbt som ögat häller

även hon mjölk över sin efterrätt. Men det blir mycket mjölk och när

hon börjar röra om i puddingen så blir det bara en slags drickchoklad.

Dossan tittar förvånat ner i skålen och utbrister:

- Mamma! Kolakolaken ä fövunnen!

Aldrig att man glömmer sådana ögonblick.


Ansepanse

haha :P

Såna minnen gör en alldeles varm!

Ha en bra dag. :D

haa haa ha ;)

Härliga minnen =)

va gulligt !

Vilka minnen

- låter som jag i köket!

Hahaha så sött! Såna minnen är guld värda.

Hahaha ja såna minnen lär nog aldrig blekna :)



Jag har en idag vuxen kusin som älskade ketchup. Hon ropade alltid -Mera snops-snops! och vi höll på att skratta ihjäl oss jag och hennes stora syster då vi är 5 år äldre. Hon sa ju nästan ett snuskigt ord :)



Nu kom jag också på en händelse med chokladpudding jag skulle kunna blogga om.

Inte heller uttryck som: "Var är min pepparkaka? Jag ser inte den!... Jag tar en ny!"



Haha, lika störtsköna båda två :)

Åh, vad gulligt! Inte lätt att veta när man är så liten ju..



(Haha, märks det att jag smiter undan tentan?)

naw, vad gulligt!