J berättade
Det var på den tiden när mobiltelefoner
inte var, var mans egendom, utan
bara något som en del hade.
Stora åbäken som dessutom vägde
mycket.
Det var en som arbetade på företaget
som hade skaffat sig en sådan tingest.
Varje rast ställde han den på bordet
framför sig.
Det slog aldrig fel, en viss tidpunkt ringde
det i mobilen.
Han lyfte sävligt på luren samtidigt som
han såg sig om, för att se om alla tittade
på honom.
Och det gjorde alla förstås.
Då var han nöjd.
Det var så uppenbart att han bett
någon ringa till honom ett visst
klockslag.
ansepanse
Haha, ett sånt klockrent exempel på nån som tror att pengar och prylar ger pondus. Så himla löjligt.
Men rolig att skratta åt i smyg förstås :D
Oj så mäktigt när tegelklossen ringde. Lite som JR i Dallas
Som sagt siste idioten är inte född. Kramiz
SÅ otroligt MOBBAT. Nästan så jag skäms härifrån fast de hände FÖRR.
sv: Haha förrigår kommer nog minsann aldrig gå ur mig - de har blitt en skada!
En sådan hade Husse. Den var som en otymplig låda och hopplös att konka omkring med.
Hahaha, ja det är viktigt att visa sig märkvärdig;)Kram
Det var lite sött, på ett patetiskt sätt.. :)
en skrytsam person tydligen
Hahahaha, vilket pucko! :D
En sån där liten människa alltså ;)
Jag minns dom där tegelstenarna, nu är ju vissa så små så det knappt går att trycka på bara en knapp i taget!
Jag säger bara: män och deras leksaker :-)
Haha! Det finns underliga djur i vår herres hage!
Har en Nokia kvar sedan 1996. DEN väger bly. Men vilken fin kvalitet!/Kramis!/MW
Jo, så var det på den tiden.
Tönt!
Hahaha jag såg en sån som JR framför mig (som Daniel) eller en Bert Karlsson.
Och för en stund var han kung ;)
haha vilken showoffkille ;)
Kramisar
haha barnens farfar hade en sån o honom frågade de jämt om han hade släpan med sig till mobilen
Teknikens under. Skrytgubbe.
