Ellis berättade om sin första kärlek och

ville höra även andras.

Jag går snäppet vidare och skriver om

min första BESVARADE kärlek.

För visst var jag kär redan som 4 -5 åring.

Objekten varierade men då var det ju frågan

obesvarad kärlek.

----

Jag var 11 år och HAN gick i samma klass som

jag.

Vi bodde i en liten by med en skola som

samlade elever runtomkring ifrån och HAN kom

med skolbussen från en närbelägen by.

HAN hade brunt hår, hade det vackraste leendet

man kan tänka sig med stora, vackra, vita tänder.

HAN hade en brun stickad tröja i angoragarn och

såg ut som en snäll nallebjörn.

Vi började skicka små lappar till varandra med

vackra små kärleksord.

När vi träffades på mornarna var det med ett

brett leende och ett: - Härrru! (hej du)

Så hade vi genom små skrivna lappar kommit

överens om att träffas en söndag. HAN skulle

komma cyklande till min by.

Jag hade skrivit i min lapp till honom:

jag vill hålla dig i handen

HANS svar

jag vill krama om dig och pussa dig

Bitterljuvt - den dagen spöregnade det och

det blev ingen träff.

Vi hann aldrig med någon träff. Jag och min

familj flyttade ifrån byn. Det sista veckorna

var HAN sjuk och jag bara väntade och väntade

att han skulle komma innan min sista dag i skolan.

Han hade även en syster i den skolan och

sista dagen kom hon med en lapp från HONOM.

I den stod det:

jag tjatade på mamma att få åka till skolan

men jag är inte tillräckligt frisk

---------

Det var min första besvarade kärlek. Den

känns fortfarande i hjärteroten.


ansepanse