Hundintresse

Slutet gott, allting gott. Vad härligt att det blev så.

Haha, självklart, länkning på g :D

Då jag har en rottis (50%) har jag märkt att många på trottoarerna väjer åt sidan då vi kommer. Finns nog många hundrädda, speciellt då saker hänt med just min ras./Kramiz

Tur att man kan ändra sig!!

Jag kan inte minnas någon tid då jag inte varit hundtokig. En äldre släkting hade dock en vorster som var läskig minns jag. Han brukade vara bunden vid köksbordet och kom galopperande mot mig med köksbordet slängandes bakefter. Ruskigt. Sen hade en granne en sån som bet en grannpojke sen jag blivit vuxen. Jag är lite avvaktande mot dem. Tråkigt för grannpojken som sen dess var förtvivlat hundrädd.

Javisst är det skillnad på hund och hund. För ett barn kan storleken vara av jättebetydelse oavsett hur snäll hunden är.

Ajamen, nu är det ordning och reda. Rätt ska vara rätt.

Jajustdetdukanjualltidskrivaommånväskanomduintekommerpånåt;)

Små hundar var din grej helt enkelt.

HAr själv haft hund och är ändå lite..nja, andras hundar vet jag inte om jag litar på. :)

Jag har väldig respekt för hundar men dom jag är bekant med älskar jag! skulle inte alls ha något emot att ha en egen men det får vara så länge jag inte vet hur det blir med arbete osv. Kan ju inte skaffa en och sedan vara borta för länge om dagarna. Hunddagis finns inte här heller.

Hejsan! Tittade bara in för att säga tack för att du grattade mig på födelsedagen. Obs ! När jag var lite var min mormor bekant med en man som hade en Chäfer som han hade tagit hand om. Den hade blivit misshandlad innan den kom till honom. Arry hette hon. Jag kunde väl vara lite hårdhänt ibland som ricktigt små barn kan vara, så mormor och Axel som var hundens ägare, höll ett öga på oss. Ibland sa Arry ifrån och tog min arm eller hand i munnen men hon bet mig inte, däremot blev jag rädd och började skrika. Men Arry visste att jag var ett välldigt litet barn som behövde skyddas så när jag tultade iväg in bakom sommarstugan eller någon annanstans, så gick hon och kollade så jag inte försvann. MVH Yvonne.

Vi har också haft mycket hundrädsla i familjen men efter trevliga hundmöten så är nu alla rädslor borta. Vi är helt enkelt fast! Visst är det tur när det blir så.



Kram

Vissa kan konsten att bota skräck. Ibland råkar de va djur. ;)

Inget ont som för något gott med sig :)

Ha det bra och kram på dig!

När dottern var mindre var hon också rädd för hundar, eftersom dom alltid slickade henne i ansikten. Nu är hon hundtokig. Hundar överallt......

Haft lite problem med att kommentera i dag :(

Ibland har det åkt iväg och ibland inte.

Så tror inte att jag blivit tokig om du får två eller fler kommentarer av mig :)

Vad jag skulle säga var:

Det är inget ont som för något gott med sig ;)

Ha det bra och kram på dig!

Jag var rädd för hundar då jag var liten.. (blev skrämd) inte förrens i vuxen ålder som jag kan vara i närheten av en hund. Men jag skulle aldrig kunna äga en, det är jag fortfarande för feg för.

Tja, så kann det bli.

Anje

Så det kan gå! Tur att du kom över hundskräcken och blev hundtokig istället! :D

SV: Jag tror du har alldeles rätt - Benjamin behöver kärlek...

Jag har faktiskt varit hundvakt två gånger, men de vände mig inte alls, lika äcklad nu som då.

Det gäller att barn får umgås med snälla hundar, det kan ställa till så mycket om de blir skrämda.Inte kul att vara hundrädd, då det finns hundar överallt. Slutet gott allting gott!Kram

Svärmor berättade en liknande historia från när hon var barn...men hennes hundskräck gick inte över förrän hon i vuxen ålder köpte en tax till sonen...sedan dess har de haft större hundar också....fast hon är fortfarande lite rädd för andras hundar.